Inte långt kvar
Idag har jag lyft ut Vidar ur diskmaskinen fyra gånger medan jag höll på och plockade disk, alltså inom loppet av ca 2 minuter. När jag skulle skriva det här slängde han sig fram och tryckte på någon knapp som stängde av tangentbordet. Jag vet inte hur man sätter på det igen (varför finns det ens en sån knapp??) så jag var tvungen att starta om datorn.
Jag är så redo att börja jobba nu. 8 januari börjar jag, det är inte alls långt kvar nu!
Etsy!
Nu har jag äntligen flyttat över min webshop till Etsy! Hela sortimentet finns inte ute än men det kommer lite mer allt eftersom. Passa på att titta in och se om du hittar några fina vantar till vintern, eller kanske julklappar?
Hjälp i systugan
Jag har börjat sy lite igen, med betoning på lite. Vidar ska absolut vara med, och går bara med på att ligga på golvet en liten stund. Sedan ska han sitta i knät, luta sig fram och undersöka allting, och skyffla in så mycket tyg han kan få tag på i munnen så fort han kan. När han har gjort det en stund tröttnar han och vill äta eller sova, så det är inte mycket som blir sytt.
Igår fick jag oväntad hjälp när Vilda dök upp. Hon hade fått order av pappan om att städa sitt rum och försökte smita från det genom att hälsa på mig i systugan utan att pappa såg. Hon och Vidar gick igenom lådan med sytråd och höll varandra sysselsatta en bra stund!
”Titta, Vidar, vit tråd! Kan du säga vit?”
Förlossningsberättelse
Jag har dragit mig för att skriva om när Vidar föddes eftersom jag var väldigt besviken på hur det blev, men tack vare att Förlossningspodden startade upp igen har jag kunnat bearbeta det och få tillbaka självförtroendet. Inlägget är rätt långt så jag lägger det efter ett hopp. Men var inte rädda för att läsa om ni är intresserade. Det var en helt normal förlossning, det blev bara inte som jag hade tänkt mig.
Påskmonstret
Jag och Vilda har pysslat en påskkanin av hemmagjorda garnbollar. Förlagan (från 101ideer.se) såg ut så här:
Hur söt som helst! Vår kanin ser ut så här:
Det är inte en kanin, det är ett monster.
Dagens outfit
Jag kallar den här looken ”rensa dagvattendiket”. Jag fortsätter med den utmattade blicken och det ovårdade håret eftersom det passar så bra till den föräldralediga looken. Det ska synas att man sover dåligt och inte har råd med frisören.
Här har jag matchat med amningslinne, arbetsbyxor, gummistövlar, frikostigt med lera från diket samt en sexig pose. Fotograf är som vanligt Vilda. Stort tack till Vidar som sov i sin bilstol så att jag hann klart med diket.
Tidig hemgång, uppföljning
Jag fick förslag om att skriva en insändare till tidningen med anledning av att jag var så missnöjd med att vi skickades hem direkt efter förlossningen. Jag hade inte tänkt göra det eftersom det värsta jag vet är att sticka ut hakan och stå i centrum. Men i slutet av förra veckan hade Göteborgsposten först en artikel om en kvinna som haft en liknande upplevelse och sedan ett uttalande från Sahlgrenska sjukhuset där de påstår att tidig hemgång är ”ett erbjudande” till kvinnorna och ett ”fritt val”. De har ju även tidigare sagt att ingen tvingas hem om det inte känns bra, men det är ju också bara hittepå.
Jag blev så vansinnigt arg! Hur vågar de påstå att det är frivilligt när det inte är det?? Jag tycker påtvingad tidig hemgång är en skitdålig idé, men ska man tillämpa det kan man väl i alla fall stå för det?? Jag förstår mycket väl att de behöver spara pengar och att dra in på BB-platser är ett sätt att göra det, men visa lite jävla ryggrad och säg det då.
Så jag skrev faktiskt mitt livs första insändare till en tidning, och den blev publicerad! Jag tänker inte publicera den här, för det står ingenting som jag inte redan har skrivit i detta eller det föregående inlägget om det här ämnet. Jag tror inte heller att något kommer att ändras i och med det här, men jag hoppas att uppmärksamheten (jag var inte den enda som reagerade) i alla fall kan få sjukhuset att stå för sina handlingar och sluta ljuga för att framstå i ett bättre ljus!
Tidig hemgång
Jag kommer eventuellt (om det känns bra) att skriva ett inlägg om min förlossning, men i väntan på det vill jag säga något om tidig hemgång. Vi var nämligen några av de första som drabbades när förlossningsavdelningarna i Göteborgsregionen (Östra och Mölndal) införde obligatorisk tidig hemgång för friska omföderskor. Vidar är född 1 februari och de nya reglerna började gälla 30 januari.
Tidig hemgång innebär att omföderskor som är friska och har fött ett friskt barn ska skickas hem från förlossningen 6-8 timmar efter att barnet fötts. Man hinner inte ens in och säga hej på BB, utan ligger kvar i förlossningsrummet tills det är dags att åka hem. Då har barnet undersökts av en läkare men måste in till sjukhuset för en ny undersökning två dagar senare.
Jag hade varit lite orolig innan förlossningen för att vi skulle bli tvungna att åka hem tidigt. Vi bor ändå lite avsides, längst ut på en grusväg i skogen där inte alla hittar rätt vid första försöket. Tänk om något händer med barnet och ambulansen inte hittar fram? Eller om det är något vi undrar över eller är oroliga för; ska vi sätta nyfödd bebis och blödande nyförlöst mamma i en kall bil och åka in till sjukhuset?
När Vidar väl var född visade sig att det var mycket värre för mig än för honom. Han var frisk och rosig och ammade nästan genast, så jag var aldrig orolig för honom. Jag var däremot var fullständigt utmattad och när jag försökte resa mig snurrade hela rummet. Det var inte lätt att stå och vänta medan barnläkaren undersökte Vidar (varför har de inga stolar i det rummet???) Jag hade järnbrist under graviditeten som var svår att rå på trots mängder av järntabletter, och det blev inte bättre efter förlossningen eftersom jag dessutom blödde lite mer den här gången. Det var fruktansvärt att behöva stappla ut till bilen, yr matt och ont överallt. 6 timmar efter en tuff förlossning är man inte särskilt kaxig.
Det har varit en del ståhej i tidningarna om det här. Där har de lovat att ingen ska skickas hem om det inte känns bra, men det visade sig vara ren och skär lögn. Det var ingen som frågade oss om det kändes bra, eller ens frågade hur jag mådde. När jag klagade över yrsel fick jag råd om järnrik kost och järntabletter, för jag hade inte blött tillräckligt många ml för att få stanna. Men jag måste vara tydlig med att personalen inte ställde sig bakom det här. Barnmorskan som skickade hem oss bad om ursäkt och sa att om hon hade fått bestämma hade vi fått vara kvar över natten.
Väl hemma var det visserligen skönt att vara hemma, men det hade varit bra med en natt på BB. Få vila, sova i kapp lite, amma, få mat serverad och bara koppla bort vardagslivet en liten stund innan man ska hem och ta hand om hem och storasyskon. Vidar är född tidigt på morgonen, och vi var hemma igen precis efter lunch, hyfsat omtumlade trots att vi har två barn sedan innan. En förlossning är inte bara att föda barn, även om det är stort nog, det är också början på ett föräldraskap och både mamma och partner är rejält sköra i början. Jag är glad att förstföderskor får stanna på BB, för de behöver det bättre, men det är skandal att man ska skickas hem i det skick jag befann mig i. Jag är 100 % övertygad om att om män gick igenom något som liknade en förlossning skulle de aldrig skickas hem så tidigt. Aldrig!
Morgonpromenad
På tal om det njutbara i föräldraledigheten; igår när jag hade lämnat de stora barnen hade solen precis gått upp och det såg så fint ut över sjön som ligger nära förskolan. Eftersom jag inte hade något bättre för mig parkerade jag bilen och gick en promenad en bit runt sjön. Jag kom inte hela vägen runt, för så stark är jag inte (vilket gör mig ganska otålig och jag måste hela tiden påminna mig själv om att det bara gått tre veckor sedan jag födde barn), men någon kilometer blev det i alla fall.
