Avanai

You are currently browsing the Amning category

Mediaprofil

  • 22 oktober, 2013 10:05

Idag blev jag intervjuad av Amningsnytt till en artikel om amning av förskolebarn. Jag har skrivit lite om det på bloggen och tycker att det är bra att det tas upp. Vi har aldrig haft några problem med förskolan, men det verkar som om det är många som har det.

Tidningen ska komma ut före jul, och det ska bli väldigt spännande att läsa artikeln. Jag är en av flera som blir intervjuade så jag kanske inte förekommer så mycket i den, men ändå!

Säg till om ni vill ha min autograf.

 

Amning efter 8 månader är overkill

  • 8 oktober, 2013 06:29

Jag pratade med en kompis som har en liten bebis, och hon nämnde att hon stött på motstånd från sin BVC-sköterska när det gäller amningen. BVC-sköterskan hade sagt att amning efter 8 månader är overkill, och att ammade barn blir överviktiga.

Jag blir så arg!! BVC-sköterskan är en jätteviktig källa till kunskap och en trygghet för många mammor, man FÅR inte komma med personliga värderingar och felaktig information!

För det första: hon har ingen anledning att lägga sig i någons amning, över huvud taget. Hennes uppgift är att stötta både ammande och flaskmatande mammor med korrekt information. Personliga värderingar ska hållas utanför.

För det andra: Det finns inga belägg för att amning skulle ge övervikt. Snarare finns indikationer på att amning motverkar övervikt även senare i livet (fråga mig inte om källa till det här, men jag tror jag läste det i Amningsnytt). Oavsett vilket; vem bryr sig? Ska vi få ner barnfetman är det inte bröstmjölk vi ska bekämpa, utan för mycket godis och för lite motion.

För det tredje: Det finns ingenting som säger att amning efter 8 månader (eller efter någon annan ålder för den delen) skulle vara onödig. Amning är positivt för både mamma och barn. Så länge båda trivs med det finns det inga nackdelar med att amma. Att mjölken skulle bli blask efter en viss tid är en myt, liksom att det skulle vara påfrestande för mamman att amma länge.

Jag är så trött på att det finns så mycket misstro och mytbildning kring kvinnors kroppar och dess funktioner. Oavsett om det är graviditet, förlossning, amning eller något annat är det alltid lika svårt att värja sig mot alla åsikter och myter för att hitta korrekt, vetenskapligt baserad information.

Varför skulle bröstmjölk anses som sämre än annan mat?

1) vi ser fortfarande ner på kvinnor och kvinnors kroppar och prestationer
2) för att amning inte genererar några pengar

Amning på förskolan

  • 12 september, 2013 12:10

Amma vidare skriver just nu om amning under inskolning och de fördomar man kan mötas av där. Vi har skolat in våra barn på två olika förskolor med två års mellanrum (nu går de på samma förskola, men Björn skolades in innan vi flyttade) och fått lite olika bemötanden.

När Björn skolades in var jag öppen med att vi ammade, och var lite rädd att vi skulle få problem med det. Men ingen av personalen reagerade alls, förutom när en av dem sa något om att det måste vara skönt för honom att ha en liten myspaus med mamma under inskolningen. Vid vilan ammade jag honom till sömns, och han sov som en stock medan de andra nya barnen tog lång tid på sig att komma till ro. Personalen var superimponerad över hur avslappnad han var! På det stora hela verkade de se positivt på amning och verkade inte tycka att det påverkade inskolningen på något negativt sätt.

När vi började skola in Vilda för en månad sedan var jag också helt öppen med amningen och ammade under inskolningen. Jag tyckte personalen reagerade lite mer. De frågade om jag ville sätta mig och amma någonstans där det var lugnare, vilket säkert var i all välmening men avslöjade att amning kanske ses som en speciell aktivitet som man gör i avskildhet snarare än något som görs i farten, var som helst.

En av pedagogerna frågade om hon brukade småäta mycket. Jag trodde hon menade mat och medgav att ja det gjorde hon ju eftersom vi varit föräldralediga och inte haft så mycket fasta rutiner. Hon sa att det funkar ju inte på förskolan, där måste hon klara sig på vanlig mat, och först då förstod jag att det var amningen hon syftat på. Jag berättade att jag hade jobbat heltid det senaste halvåret och att Vilda hade varit hemma med sin pappa, och då förstod de ju att hon kunde både amma OCH äta vanlig mat. Problemet löst, och de har inte nämnt amningen något mer.

Jag tror det bästa man kan göra är att strunta blankt i om förskolan har önskemål om avslutad amning, som nämns i Amma vidares inlägg, och stå för att i vår familj ammar vi länge och det är inget konstigt med det. Har förskolepersonalen förutfattade meningar får man nog helt enkelt vifta bort det och låta dem upptäcka själva att amningen inte försvårar inskolningen.

Långtidsammare nr 2?

  • 17 april, 2013 06:17

Jag skrev för ett tag sedan att jag var trött på amningen, men nu går det faktiskt riktigt bra. Vilda nyper mig en del fortfarande, men för det mesta funkar det bra att hålla handen för så hon inte kommer åt. Efter en liten stund ger hon sig. Det ser ut att kunna bli en långtidsammare av henne också, vilket jag tycker är väldigt glädjande. Jag tycker absolut inte att man ska amma till varje pris, men amning är viktigt för mig och jag tror att det är bra för barnen. Därför skulle jag tycka att det var sorgligt om jag kände mig tvungen att sluta innan vi egentligen är redo.

På jobbet har det dykt upp några erbjudanden om att åka på kurser eller uppdrag som innebär att jag måste vara borta en eller flera nätter. Hittills har jag tackat nej, bland annat med motiveringen att jag nattammar. De flesta frågar då hur gammal min dotter är, och jag var lite rädd att de skulle avfärda amningen när de fick reda på att hon fyllt ett år. Hittills har ingen gjort det, utan verkar acceptera att vi ammar ett tag till. Kanske tänker de något annat, men de säger det i så fall inte till mig och det är jag tacksam för.

Jag gjorde faktiskt ett försök att sluta nattamma över påsken, för att kunna vara mer flexibel på jobbet (de där kurserna vill jag nämligen väldigt gärna gå). Hon tog det bra, var inte speciellt ledsen alls, men sov inte heller. Jag fick gå upp och bära henne stup i kvarten, och vid ettiden piggnade hon plötsligt till och ville vara uppe och leka i flera timmar. Då tappade jag motivationen helt och tyckte det var ett stort misstag att sitta vaken mitt i natten när vi skulle ha kunnat amma och sova. Varför försöka laga något som inte är trasigt? Så jag lade ner det, och vi ammar på som vanligt. Kurserna finns kvar nästa år, men det gör inte min gosiga lilla ettåring.

Jag tyckte dessutom att Björn började bli lite för stor för att amma när han var runt två år, och kommer antagligen att känna likadant med Vilda, så det sätter en ungefärlig tidsgräns som jag kan planera lite efter. (Förtydligande: hur länge andra ammar bryr jag mig inte om, men av någon än så länge okänd anledning tyckte jag att det var obehagligt att amma efter ca två år.)

Snart ett år

  • 11 mars, 2013 08:14

Vilda fyller ett år om två veckor. Hon är mindre till växten än Björn i samma ålder, och jag tycker hon ser alldeles för liten ut för att fylla ett. Kan hon inte vänta lite…

När Björn skulle fylla ett var han grinig och sov dåligt. Det märktes att det hände mycket i både huvudet och kroppen, och det mesta släppte när han lärde sig gå ordentligt. Jag märker samma sak med Vilda nu. Hon har mer humör än annars, och sover fruktansvärt dåligt. Jag behöver för det mesta inte gå upp med henne, men hon vaknar många gånger per natt och är orolig eller ledsen. Mjölkproduktionen verkar svara på hennes beteende, för jag hör hur hon ligger och klunkar i sig mycket mer än hon brukar göra; på nätterna blir det mest snuttande annars och inte så mycket mjölk.

Hon har kunnat stå utan stöd länge, och tagit enstaka steg, men nu de senaste dagarna går hon lite mer. Hon tar 3-4 steg, vinglar till och stöttar sig med handen eller sätter sig ner, sedan tar hon några steg till. Det syns att hon tycker det är jättespännande, hon skiner upp och skrattar varje gång hon lyckas, men det är fortfarande svårt och vingligt. Kanske kan hon sova bättre när hon äntligen får kläm på det.

Hungertecken

  • 4 mars, 2013 07:27

Jag hittade den här bilden på Facebook och tyckte den var så bra:

Klicka på bilden för att se den förstorad.

Något i den här stilen borde sitta uppsatt på alla BB och BVC-mottagningar överallt (kanske till och med MVC), så att man får lära sig med en gång hur man tolkar bebisens kroppsspråk. När barnet börjar skrika är hen redan helt desperat och kanske till och med för upprörd för att kunna äta.

Inta amningsposition

  • 11 februari, 2013 02:21

Vilda har börjat lägga sig själv till rätta när hon tycker att det är dags att amma. När jag sitter i soffan och hon sitter/står bredvid mig kommer hon alldeles nära och sedan slänger hon sig raklång i knät på mig så att hon hamnar mer eller mindre i amningsställning. Precis så gjorde Björn också i ungefär samma ålder, och jag tycker att det är jätteroligt att ett så litet barn vet precis vad hon vill, var det finns och hur hon ska få det.

Lästips – amning är verkligen mer än bara mat!

  • 31 januari, 2013 05:21

På tal om amning, läs gärna Katy Bowmans artikel om hur barnets käkrörelser under amning hjälper till att utveckla benstrukturen i käken! Jag tycker det är superhäftigt och hade aldrig hört något om det tidigare, men så är det också därför jag älskar hennes blogg:

http://www.alignedandwell.com/katysays/apple-boobs/

Rutin

  • 31 januari, 2013 05:16

Man vet att amningen går på autopilot när man kommer till jobbet och upptäcker att skjortan fortfarande är uppknäppt efter morgonens amning. Tur att det är vinter så att jag hade en kofta utanpå som dolde det mesta innan jag upptäckte det.

Två dagar

  • 8 januari, 2013 08:05

Har jobbat i två dagar nu, och det går bra. Upptäckte att lampan på cykeln är trasig, vilket gör det lite besvärligt att cykla till pendelstationen eftersom första kilometern saknar belysning. Jag har en pannlampa, men det är nätt och jämnt att jag ser vägen. Förutom det går det ganska smidigt att pendla kollektivt även om det tar en del tid (ca en timme jämfört med drygt 20 min med bil).

Barnen klarar sig alldeles utmärkt och pappan verkar också må bra. Inte förrän jag kommer in genom dörren inser Vilda att hon har saknat mig, börjar gråta och kommer krypande för att möta mig. Det första jag gör när jag kommer hem är att sätta mig i soffan och amma henne. Jag klarar mig precis utan att pumpa på jobbet, men då är mjölkstockningen farligt nära. Kanske dumt att ta den risken, men jag orkar bara inte sitta och pumpa på jobbet om jag inte verkligen måste. Amningen känns rätt bra nu, så vi fortsätter tills vidare.

Vilda har för övrigt börjat stå utan stöd, men bara korta stunder åt gången. Även när hon håller i sig märks det att hon har bättre balans nu, hon står rakare och mer avslappnat än förut.

Björn går runt och sjunger på födelsedagssången. Jag undrar om de kanske har sjungit för honom på förskolan idag eftersom han fyllde år under jullovet.