Stating the obvious
Vilda (sticker ner hela handen i muffinssmeten): Mamma, mina händer är klibbiga!
Restgarnsvantar
Vilda älskar kläder av alla slag, och vantar är inget undantag. Ibland kan hon komma med ett garnnystan och be mig att sticka (ytterligare) ett par vantar åt henne. Det gör jag gärna, eftersom det går så fort att sticka väldigt små vantar. Det är även ett bra användningsområde för restgarn. Har man dessutom ullgarn tål de förvånansvärt mycket snö och väta.
Björn däremot vägrar allt stickat, så honom får jag köpa vantar till eller sy av fleece.
Framtidsplaner
Vilda: När jag blir en så stor mamma som du får jag också trycka på DVD:n!
Tiger
Björn: Vilda, vad ska du bli när du blir stor?
Vilda: Tiger!
Björn: Du kan inte bli en tiger.
Vilda: En giraff!
Björn: Du kan inte bli ett djur. Du kan bli polis.
Vilda: Ja! Polis!
Hotad
Nu vet jag vad jag kan ägna julledigheten åt: försvara julgranen från Vilda. Hon är ute efter den. Vi tog in och klädde den i eftermiddags, och hon har redan plockat ner flera av kulorna, krossat en av dem, fått Björn att hämta glittret hon inte når själv, och slitit sönder två smällkarameller. Man måste fysiskt hålla henne därifrån för att det ska finnas något kvar av den till julafton.
Säger du det?
Vilda: Mamma, om jag äter upp dig får jag jätteont i magen! Då måste jag åka till doktorn, och då skär doktorn av mitt ben och det kommer jättemycket blod! Då måste du sätta på ett plåster!
Det är ju kul att hon trivs
Klockan 03 söndag morgon:
Vilda: Mamma, kan jag inte få åka till förskolan?
Samarbetsvilja
På tal om min begåvade dotter – på hennes 2,5-årskontroll på BVC häromdagen sa sköterskan att hon aldrig stött på en så samarbetsvillig tvååring förut. Hon var helt med på noterna i både vägning, mätning och språkkontroll. Nu är visserligen BVC-sköterskan fantastiskt skicklig på att smickra föräldrar, men ändå. Jag suger åt mig, eftersom just samarbete är så viktigt i mitt föräldraskap. Jag anstränger mig verkligen för att möta barnen halvvägs och samarbeta med dem istället för att bestämma över dem. Jag lyckas naturligtvis inte alls så ofta som jag skulle önska, men det här visar kanske att det går hyfsat ändå…
Ditt nya jobb!
Vilda har förstått att jag har fått nytt jobb, och att det är en stor händelse. Hon bygger legotorn och ritar teckningar och säger ”titta mamma, det här är ditt nya jobb!”
