Sand
Jag älskar att ha lite större barn, för man kan ha så intressanta samtal med dem.
Björn: Man kan ha sand på många ställen! I skorna, och i ögonen….
Jag: Och i öronen!
Björn: I öronen? Jag har väl aldrig haft sand i öronen.
Jag: Det vet man aldrig vad du kan hitta på.
Björn: Så dumt har jag aldrig hittat på.
Min morbror trollkarlen
Jag och Björn har läst ut Min Morbror Trollkarlen nu, och har börjat på andra boken i serien; Häxan och Lejonet. Jag minns att jag tyckte om dem när jag var yngre, men de är faktiskt ännu bättre än jag kommer ihåg. De är så vackert berättade, på ett ganska enkelt sätt samtidigt som det finns något högtidligt och storslaget i dem. Kanske för att det är så mycket bibliska referenser i dem. När Aslan skapar Narnia med sin sång är otroligt vackert.
Björn tycker minst lika mycket om det som jag gör. Han sitter inte alltid stilla när jag läser, men det kan man kanske inte vänta sig av en femåring. Han lyssnar i alla fall, nästan andäktigt, och efteråt kommer han ihåg vad vi har läst. Idag sa han att om Vilda inte är snäll kanske faunen ger henne till Häxan. Det tyckte jag var jättekul, och Vilda blev inte ledsen för hon förstod inte vad han pratade om. Hon är med ibland när vi läser, men blir snabbt uttråkad och går därifrån.
Det här har jag längtat efter; att få dela min kärlek till böcker med mitt barn. Till viss del kan man ju få det med småbarnsböcker också, men det är en helt annan sak med en ”riktigt” bok.
Strumpor
Björn brukar aldrig vilja ha strumpor på sig inomhus, så vi tar inte på honom strumpor på morgonen utan skickar istället med till förskolan ifall han vill ha dem i skorna när han går ut. Häromdagen berättade en i personalen att han har börjat ha på sig strumpor inne nu, och lät som om hon tyckte det var en positiv utveckling. Varför är det så bra att ha strumpor? Hon sa även att fötterna blir så smutsiga när han går barfota. Det är väl lättare att tvätta fötter än strumpor?
Jag har absolut ingenting emot att han har strumpor på sig, det får han göra som han vill, men förstår inte varför det skulle vara något att sträva efter?
Narnia
Jag började läsa Min morbror trollkarlen för Björn igår kväll; bara första kapitlet på försök. Han tyckte att den var väldigt bra och spännande, men när Polly tog ringen och försvann blev det lite för otäckt. Vi kom överens att vi skulle fundera till nästa kväll om vi ska fortsätta eller läsa något annat.
DU kan gå någon annanstans
Idag var jag hemma med barnen eftersom Björn är sjuk. När jag skulle äta min lunch (linsgryta med fetaost) undrade Björn om jag inte kunde sätta mig och äta någon annanstans, för det luktade så illa. Okej att just den grytan inte var min bästa prestation på matlagningsfronten, men jag tycker ändå att han överreagerar lite.
