Avanai

You are currently browsing the Bärsjal category

Veckans sjalbild

  • 12 april, 2017 09:02

När Björn och Vilda var ca 3-4 månader började det bli dags att lägga undan trikåsjalen och börja med något lite stadigare. En trikåsjal ska ju ge efter lite, och det blir inte så bra med ett större och tyngre barn som gärna lutar sig ut för att se sig omkring.

Vidar är två månader nu och det går knappt att ha trikåsjalen längre. Han är så stor och tung att han hamnar snett så fort han lutar sig åt sidan det minsta.

sjal

Det är lite synd, för det är smidigt och bekvämt att bära i trikåsjal när de är för små för att man ska kunna sätta ner dem eller ta dem på ryggen. Nu har jag börjat varva med både vävd långsjal (likadan som trikåsjalen men i ett icke-stretchigt tyg) och mei-tai.

meitai

Den här mei-taien är hemmasydd och jag har köpt den begagnad från en kompis. Den är lite krångligare än trikåsjalen eftersom man måste knyta och knyta upp varje gång ungen ska i eller ur till skillnad från trikåsjalen. Lite bökigt när man ska på ärenden med bilen och det blir mycket upp och ner. Men å andra sidan är den väldigt bekväm att bära i, stark och rejäl och barnet sitter bra.

Just den här sjalen har även ett starkt affektionsvärde eftersom kompisen som sydde den inte bara introducerade mig till den underbara sjalvärlden utan även var ett ovärderligt stöd när Björn var liten och jag var omtumlad nybörjarförälder. Den har använts flitigt till de två äldre barnen, särskilt innan vi skaffade sele, och kan bäras både på magen, sidan/höften och ryggen. Snabb och smidig att knyta och tar nästan ingen plats när man viker ihop den, vilket är en fördel jämfört med sele om man ska ut och resa, vill ha med sig ett bra bärverktyg men har ont om plats.

Veckans sjalbild

  • 5 april, 2017 02:17

sjal1

sjal2

sjal3

 

Jag skulle faktiskt vilja ha sjalbilder varje vecka; får se om jag har disciplin nog till det. Och variations, så att inte alla blir likadana. På de här bilderna är vi på skogspromenad med Vidar i trikåsjal under min bärjacka. Han börjar bli lite tung för trikåsjalen och jag ser fram emot att kunna flytta över honom till sele eller mei-tai på ryggen men än så länge är han lite för liten.

Finns det någon läsare som också bär i sjal/sele men inte har egen blogg får ni hemskt gärna skicka en bild så kan jag lägga upp den här. Ju fler bära barn-bilder desto bättre!

Veckans sjalbild

  • 29 mars, 2017 09:59

Jag tröttnar aldrig på bilder av barn i bärsjal. Jag kan sitta och bildgoogla på det bara för nöjes skull, det ser så härligt ut. Och ibland ser det roligt ut, som här där jag ser ut att ha ett extra huvud snarare än ett barn i sjal:

sjalbarn

Tröjan jag har på mig är för övrigt tröjan Urd som jag bloggade om för ganska länge sedan. Det gick troll i den tröjan nästan från början. Allt blev fel. Ärmarna blev för trånga och fick göras om, nederkanten blev ful och fick göras om, när jag skulle klippa upp den (s.k. steek) för att sy dragkedja blev det också fel och tog en evighet att reparera. Och när den äntligen är klar är jag inte särskilt nöjd med den. Jag gillar färgerna och oket men den blev lite för löst stickad för min smak och passformen blev aldrig riktigt bra. Nu använder jag den när jag är hemma, i trädgården och när Vidar delar tröja med mig eftersom det inte gör något att den töjs ut. Synd på ett vackert mönster, men man kan inte lyckas varje gång!

Vårtecken

  • 5 mars, 2017 04:04

I fredags var jag så trött på att bara sitta hemma med barnen att jag tvingade med dem ut på långpromenad. Eftersom Vilda haft vattkoppor och Björn varit hemma för ont i magen tog vi med oss vagnen som avlastning om de blev för trötta. Med Pokemon Go som lockbete gav vi oss ut på en runda på nästan 5 km och det var jättehärligt! Vi såg snödroppar i grannens trädgård:

snowdrops

Och gäss på en av åkrarna:

geese

Barnen turades snällt om både med att jaga Pokemon och att sitta i vagnen. Mot slutet satt Vilda i vagnen och Björn körde (= sprang som en galning och körde nästan ner henne i diket). Vidar sov som en stock i bärsjalen hela vägen förutom när han vaknade till en kort stund för en amningspaus:

amning

 

Notera även Vildas leriga stenar som hon är väldigt stolt över.

Vi såg till och med några gröna grässtrån som stack upp mellan fjolårslöven. Kanske det blir vår i år också?

Sjalbarn nr 3

  • 14 februari, 2017 03:31

Den som läst bloggen tidigare vet att jag älskar bärsjalar och selar lika mycket som jag avskyr barnvagnar, så även barn nr 3 får helt enkelt finna sig i att bli ett sjalbarn han också.

Jag har två trikåsjalar, en Moby wrap som jag älskar och en Minimundus som jag inte gillar lika mycket. Minimundussjalen är mer slapp i tyget och ger inte samma stöd som Mobyn. Tyvärr kan jag inte hitta Mobyn hur mycket jag än letar, så antingen har jag lagt den på ett riktigt smart ställe eller så är den utlånad och jag har glömt till vem. Som tur är har jag fått låna en annan trikåsjal från Syrran.

Jag funderade på att köpa en ny Moby, men Vidar är så tung redan nu så jag tror inte han kommer kunna ha trikåsjal speciellt länge ändå. Jag har gott om olika sjalar att testa sedan när han blir för tung. Vi har redan testat ringsjalen lite grann och den verkar han gilla. Nackdelen är att den inte ger så mycket stöd så jag måste hålla en hand om honom hela tiden. Fördelen är ju att det går väldigt mycket snabbare och lättare att sätta upp honom i den än i trikåsjalen.

sjalbarn

Vidar i Minimundussjalen. Det ser bra ut men stödet för huvudet glider undan så jag måste ha koll på honom hela tiden.

Handarbetslördag – benvärmare till sjalbarn

  • 3 november, 2012 06:02

Vildas byxor glider gärna upp när jag bär henne så att det blir en glipa mellan byxorna och tossorna. Jag stickade ett par superenkla benvärmare för att dels åtgärda problemet och dels minska risken att tossorna ramlar av. Här kommer en beskrivning om någon vill ha likadana. De passar på Vilda som är 7 månader och ganska tjock.

Lägg upp 30 maskor av ett ganska grovt garn (jag använde Svarta Fårets raggsocksgarn som rekommenderar stickor 5 1/2) på strumpstickor. Börja med stickstorlek 4, sticka resår (1 rm, 1 am) ca 2 cm. Byt till storlek 5 och fortsätt med resåren tills benvärmaren blir lagom lång för barnets ben. Vildas är 12-13 cm långa. Maska av alla utom 5 maskor. Fortsätt sticka dessa (slätstickning fram och tillbaka) till en tamp som räcker runt foten. På Vildas benvärmare är den ca 13 cm lång, men mät på barnet så att det passar. Maska av och sy fast tampens lösa ände i benvärmarens andra sida så det blir en ögla för foten. Gör likadant med andra benvärmaren. Klart!

Vill man kan man såklart göra benvärmare hur fina som helst med färger, mönster och annat, men jag ville bara ha dem färdiga snabbt så att jag kunde använda dem, och de här går verkligen snabbt att sticka!

Recension: pognaesele

  • 14 oktober, 2012 06:50

Jag har skrivit lite tidigare om vår bärsele av märket Pognae som vi köpte förra julen. Jag använde den en del för att bära Björn på ryggen, och tyckte att den var jättebra. Nu har jag använt den en hel del till Vilda, och även till att bära dubbelt (i kombination med bärsjal).

Fördelar

  • Supersnygg (vår är camouflagefärgad)
  • Bekväm att bära även tunga barn längre sträckor eftersom axelbanden är rejält vadderade och höftbältet sitter som gjutet
  • Den är liten, vilket gör den lätt, smidig och bekväm
  • Lätt att knäppa, bra passform för mig
  • Lätt att sätta upp barnet på ryggen, bara att slänga på barnet och dra upp axelbanden.
  • Inga remmar över magen/bröstet, så man kan bära på ryggen även om man är gravid eller bär ett till barn på magen

Nackdelar

  • Lite för liten. Ryggskölden når bara halvvägs upp på Björns rygg och något högre på Vilda. Så fort barnet somnar måste man ha upp huvudstödet, vilket är superkrångligt om man bär på ryggen och omöjligt om man dessutom har bärjacka över
  • Har man väl fått på huvudstödet är det svårt att få av igen, eftersom det lägger sig runt barnets huvud. Inte så att barnet kvävs, men det är svårt att ta loss det bakom sin egen rygg
  • Svår att bära på magen med. Axelbanden vill gärna glida av, och spännet som håller ihop dem är nästan omöjligt att nå när det sitter på ryggen
  • Inga extragrejer. Det finns en ficka i ryggskölden, men den når man ju inte när man bär på ryggen. Jag hade velat ha en liten ficka i midjebältet för t ex nycklar och andra småsaker.

Det här är den enda bärsele jag har testat förutom Babybjörn. Jag tycker att den är oändligt mycket bättre än Babybjörnen, men det finns säkert andra ergonomiska bärselar som är bättre.

Tillbaka till mamma

  • 27 juni, 2012 07:47

Hitttills har jag bara fått positiva reaktioner på att jag bär mina barn. När Björn var bebis var det en medelålders kvinna i kassan på Hemköp som sa till mig att knyta ordentligt så att han inte skulle ramla ut, men det är det enda jag fått höra som kan likna en negativ kommentar.

Jag har märkt att de kommentarer vi får verkar variera beroende på ålder och kön hos de som kommenterar. Det här är inget försök att dra några slutsatser, utan bara en nyfiken observation:

Unga kvinnor tittar antingen konstigt på oss, eller så har de frågor om hur man gör och verkar nyfikna på att pröva själva. Är mest intresserade av de praktiska aspekterna, att få händerna fria och bebisen lugn.

Unga män brukar vara mycket positiva, säger ofta att de skulle vilja byta plats med bebisen.

Äldre kvinnor (medelålders och uppåt) är de som kommenterar mest. De brukar säga hur mysigt det ser ut, att där har bebisen det bra och att de önskar att det fanns bärsjalar när de själva hade småbarn.

Äldre män verkar inte ens se oss. En enda gång har en äldre man kommit fram till oss, och då undrade han om det fungerade bra att bära så och sa att det såg trevligt ut.

Jag roar mig med att fundera på vad skillnaderna beror på. Att kvinnorna är intresserade är kanske inte så konstigt då det oftast är kvinnorna som har mest hand om de riktigt små barnen. Men varför vill unga män så gärna hoppa upp i bärsjalen? Finns det någon undermedveten längtan tillbaka till mamma, och i så fall varför kommer den till uttryck bara hos unga män?

Dubbelsjal

  • 14 juni, 2012 10:25

Det blev nästan kris i morse när Björn stod och tjatade om att få åka på min rygg samtidigt som jag insåg att jag glömt selen på förskolan. Som tur är funkade mei-taien också. Jag brukar alltid knyta den i kors över bröstet, och har inte prövat något annat sätt, men det kan jag ju inte göra när Vilda sitter där.

Jag testade att knyta den med sjaländarna över axlarna som på en ryggsäck, sedan i kors under Björns rumpa och så fram igen för att knyta runt midjan. Det gick jättebra och var faktiskt bekvämare än selen, eftersom mei-taien är tunnare och formar sig mer om honom samtidigt som den är bredare över axlarna. Den är även lättare att ta med sig när man inte bär i den eftersom den kan vikas ihop och tar mindre plats än selen.

Enda nackdelen är väl att man ser lite väl bohemisk ut med två sjalar på sig och sjaländar hängande överallt. Lite som en bondkvinna från Ryssland kanske.

Sjalrecension: trikåsjalar

  • 4 juni, 2012 07:35

Jag har två trikåsjalar; en från Minimundus som jag köpte innan Björn föddes, och en Moby wrap som jag köpte till Vilda eftersom Minimundussjalen har en så tråkig färg (beige). Här följer en kort recension av dessa två:

Minimundus

Fördelar

  • Den är ganska tunn i tyget utan att för den delen kännas svag, vilket är skönt när det är varmt ute.

Nackdelar

  • Sjalen är ganska smal, vilket gör att man antingen kan täcka benen eller stötta barnets huvud med sjalen, men inte båda samtidigt. Har man ett litet barn och det är kallt ute kan det vara bra att kunna svepa in barnet helt och hållet i sjalen (förutsett att det får tillräckligt med frist luft såklart)
  • Den är en bra bit längre än Moby-sjalen. Trots att jag är 1,78 cm lång har jag sjaländar som hänger ner till smalbenen om jag inte knyter upp dem någonstans
  • När jag köpte den fanns de bara i naturfärger, vilket var lite tråkigt. Nu finns de visst i flera färger, men min är som sagt beige.

Moby

Fördelar

  • Lagom lång för mig
  • Härligt mjukt och tjockt tyg som värmer bra när det är kallt. Rejält med stretch i tyget så att man kan ändra ställning på barnet utan problem samtidigt som den känns stark och fast och håller barnet ordentligt på plats
  • Bred nog att täcka hela barnet även när det inte längre är nyfött
  • Finns i många härliga färger

Nackdelar

  • Det tjocka tyget blir alldeles för varmt när det är varmt ute
  • Färgar av sig vid tvätt (i alla fall min röda, kan inte uttala mig om andra färger)

Någon som har testat andra märken och vill lägga till några ord om dem?