Veckans sjalbild
När bebisen är skitjobbig lite grinig kan man stoppa honom naken i sjalen för lite hud mot hud och hoppas att han somnar. Det gjorde han tack och lov här; bilden är tagen när han precis har vaknat.
Jag använder faktiskt fortfarande trikåsjalen ganska mycket. Han är egentligen för tung och jag blir väldigt trött av att bära honom så, men den är mjuk och bekväm att ha på sig och han sitter för det mesta stilla i den så det fungerar ganska bra. Här fungerar den även som tröja när jag precis har gått upp och inte hunnit klä på mig innan Vidar började krångla.
Veckans sjalbild
När Björn och Vilda var ca 3-4 månader började det bli dags att lägga undan trikåsjalen och börja med något lite stadigare. En trikåsjal ska ju ge efter lite, och det blir inte så bra med ett större och tyngre barn som gärna lutar sig ut för att se sig omkring.
Vidar är två månader nu och det går knappt att ha trikåsjalen längre. Han är så stor och tung att han hamnar snett så fort han lutar sig åt sidan det minsta.
Det är lite synd, för det är smidigt och bekvämt att bära i trikåsjal när de är för små för att man ska kunna sätta ner dem eller ta dem på ryggen. Nu har jag börjat varva med både vävd långsjal (likadan som trikåsjalen men i ett icke-stretchigt tyg) och mei-tai.
Den här mei-taien är hemmasydd och jag har köpt den begagnad från en kompis. Den är lite krångligare än trikåsjalen eftersom man måste knyta och knyta upp varje gång ungen ska i eller ur till skillnad från trikåsjalen. Lite bökigt när man ska på ärenden med bilen och det blir mycket upp och ner. Men å andra sidan är den väldigt bekväm att bära i, stark och rejäl och barnet sitter bra.
Just den här sjalen har även ett starkt affektionsvärde eftersom kompisen som sydde den inte bara introducerade mig till den underbara sjalvärlden utan även var ett ovärderligt stöd när Björn var liten och jag var omtumlad nybörjarförälder. Den har använts flitigt till de två äldre barnen, särskilt innan vi skaffade sele, och kan bäras både på magen, sidan/höften och ryggen. Snabb och smidig att knyta och tar nästan ingen plats när man viker ihop den, vilket är en fördel jämfört med sele om man ska ut och resa, vill ha med sig ett bra bärverktyg men har ont om plats.
Veckans sjalbild
Jag skulle faktiskt vilja ha sjalbilder varje vecka; får se om jag har disciplin nog till det. Och variations, så att inte alla blir likadana. På de här bilderna är vi på skogspromenad med Vidar i trikåsjal under min bärjacka. Han börjar bli lite tung för trikåsjalen och jag ser fram emot att kunna flytta över honom till sele eller mei-tai på ryggen men än så länge är han lite för liten.
Finns det någon läsare som också bär i sjal/sele men inte har egen blogg får ni hemskt gärna skicka en bild så kan jag lägga upp den här. Ju fler bära barn-bilder desto bättre!
Veckans sjalbild
Jag tröttnar aldrig på bilder av barn i bärsjal. Jag kan sitta och bildgoogla på det bara för nöjes skull, det ser så härligt ut. Och ibland ser det roligt ut, som här där jag ser ut att ha ett extra huvud snarare än ett barn i sjal:
Tröjan jag har på mig är för övrigt tröjan Urd som jag bloggade om för ganska länge sedan. Det gick troll i den tröjan nästan från början. Allt blev fel. Ärmarna blev för trånga och fick göras om, nederkanten blev ful och fick göras om, när jag skulle klippa upp den (s.k. steek) för att sy dragkedja blev det också fel och tog en evighet att reparera. Och när den äntligen är klar är jag inte särskilt nöjd med den. Jag gillar färgerna och oket men den blev lite för löst stickad för min smak och passformen blev aldrig riktigt bra. Nu använder jag den när jag är hemma, i trädgården och när Vidar delar tröja med mig eftersom det inte gör något att den töjs ut. Synd på ett vackert mönster, men man kan inte lyckas varje gång!
Vårtecken
I fredags var jag så trött på att bara sitta hemma med barnen att jag tvingade med dem ut på långpromenad. Eftersom Vilda haft vattkoppor och Björn varit hemma för ont i magen tog vi med oss vagnen som avlastning om de blev för trötta. Med Pokemon Go som lockbete gav vi oss ut på en runda på nästan 5 km och det var jättehärligt! Vi såg snödroppar i grannens trädgård:
Och gäss på en av åkrarna:
Barnen turades snällt om både med att jaga Pokemon och att sitta i vagnen. Mot slutet satt Vilda i vagnen och Björn körde (= sprang som en galning och körde nästan ner henne i diket). Vidar sov som en stock i bärsjalen hela vägen förutom när han vaknade till en kort stund för en amningspaus:
Notera även Vildas leriga stenar som hon är väldigt stolt över.
Vi såg till och med några gröna grässtrån som stack upp mellan fjolårslöven. Kanske det blir vår i år också?
Sjalbarn nr 3
Den som läst bloggen tidigare vet att jag älskar bärsjalar och selar lika mycket som jag avskyr barnvagnar, så även barn nr 3 får helt enkelt finna sig i att bli ett sjalbarn han också.
Jag har två trikåsjalar, en Moby wrap som jag älskar och en Minimundus som jag inte gillar lika mycket. Minimundussjalen är mer slapp i tyget och ger inte samma stöd som Mobyn. Tyvärr kan jag inte hitta Mobyn hur mycket jag än letar, så antingen har jag lagt den på ett riktigt smart ställe eller så är den utlånad och jag har glömt till vem. Som tur är har jag fått låna en annan trikåsjal från Syrran.
Jag funderade på att köpa en ny Moby, men Vidar är så tung redan nu så jag tror inte han kommer kunna ha trikåsjal speciellt länge ändå. Jag har gott om olika sjalar att testa sedan när han blir för tung. Vi har redan testat ringsjalen lite grann och den verkar han gilla. Nackdelen är att den inte ger så mycket stöd så jag måste hålla en hand om honom hela tiden. Fördelen är ju att det går väldigt mycket snabbare och lättare att sätta upp honom i den än i trikåsjalen.
Vidar i Minimundussjalen. Det ser bra ut men stödet för huvudet glider undan så jag måste ha koll på honom hela tiden.
Handarbetslördag – benvärmare till sjalbarn
Vildas byxor glider gärna upp när jag bär henne så att det blir en glipa mellan byxorna och tossorna. Jag stickade ett par superenkla benvärmare för att dels åtgärda problemet och dels minska risken att tossorna ramlar av. Här kommer en beskrivning om någon vill ha likadana. De passar på Vilda som är 7 månader och ganska tjock.
Lägg upp 30 maskor av ett ganska grovt garn (jag använde Svarta Fårets raggsocksgarn som rekommenderar stickor 5 1/2) på strumpstickor. Börja med stickstorlek 4, sticka resår (1 rm, 1 am) ca 2 cm. Byt till storlek 5 och fortsätt med resåren tills benvärmaren blir lagom lång för barnets ben. Vildas är 12-13 cm långa. Maska av alla utom 5 maskor. Fortsätt sticka dessa (slätstickning fram och tillbaka) till en tamp som räcker runt foten. På Vildas benvärmare är den ca 13 cm lång, men mät på barnet så att det passar. Maska av och sy fast tampens lösa ände i benvärmarens andra sida så det blir en ögla för foten. Gör likadant med andra benvärmaren. Klart!
Vill man kan man såklart göra benvärmare hur fina som helst med färger, mönster och annat, men jag ville bara ha dem färdiga snabbt så att jag kunde använda dem, och de här går verkligen snabbt att sticka!
Recension: pognaesele
Jag har skrivit lite tidigare om vår bärsele av märket Pognae som vi köpte förra julen. Jag använde den en del för att bära Björn på ryggen, och tyckte att den var jättebra. Nu har jag använt den en hel del till Vilda, och även till att bära dubbelt (i kombination med bärsjal).
Fördelar
- Supersnygg (vår är camouflagefärgad)
- Bekväm att bära även tunga barn längre sträckor eftersom axelbanden är rejält vadderade och höftbältet sitter som gjutet
- Den är liten, vilket gör den lätt, smidig och bekväm
- Lätt att knäppa, bra passform för mig
- Lätt att sätta upp barnet på ryggen, bara att slänga på barnet och dra upp axelbanden.
- Inga remmar över magen/bröstet, så man kan bära på ryggen även om man är gravid eller bär ett till barn på magen
Nackdelar
- Lite för liten. Ryggskölden når bara halvvägs upp på Björns rygg och något högre på Vilda. Så fort barnet somnar måste man ha upp huvudstödet, vilket är superkrångligt om man bär på ryggen och omöjligt om man dessutom har bärjacka över
- Har man väl fått på huvudstödet är det svårt att få av igen, eftersom det lägger sig runt barnets huvud. Inte så att barnet kvävs, men det är svårt att ta loss det bakom sin egen rygg
- Svår att bära på magen med. Axelbanden vill gärna glida av, och spännet som håller ihop dem är nästan omöjligt att nå när det sitter på ryggen
- Inga extragrejer. Det finns en ficka i ryggskölden, men den når man ju inte när man bär på ryggen. Jag hade velat ha en liten ficka i midjebältet för t ex nycklar och andra småsaker.
Det här är den enda bärsele jag har testat förutom Babybjörn. Jag tycker att den är oändligt mycket bättre än Babybjörnen, men det finns säkert andra ergonomiska bärselar som är bättre.
