Avanai

You are currently browsing the Sockerkänslighet category

8 år

  • 29 januari, 2015 07:20

Idag är det 8 år sedan jag slutade äta socker. Jag har skrivit om det tidigare bl a här, och om sockerkänslighet här.

När jag läste om mitt inlägg från för 4 år sedan insåg jag att det faktiskt har hänt en del de senaste åren. Då upplevde jag det som lite jobbigt att sticka ut med mitt sätt att äta, som ofta sågs som väldigt udda. Nu bara 4 år senare är det inget konstigt alls med att inte äta socker. När jag började jobba 2007 gjorde mina kollegor en stor sak av att jag inte åt socker, hade svårt att förstå och tjatade på mig att jag skulle ”unna mig något gott ibland”. Nu när jag har börjat på ett nytt jobb är det ingen alls som ifrågasätter hur jag äter. Säger jag att jag inte äter socker alls är det ingen som höjer på ögonbrynen. Det har blivit mycket vanligare att man har sitt eget sätt att äta, och det respekteras betydligt mer än det gjorde för bara några år sedan. Det tycker jag är jättebra. Visst kan det vara krångligt att laga mat när alla gästerna följer varsin egen diet, men så svårt är det egentligen inte om man bara ser till att man vet vad de äter.

En annan kropp

  • 27 mars, 2013 02:00

Jag pratade med en kompis om bristningar på magen vid graviditet, och tänkte att jag skulle skriva mer om kroppen efter graviditeten. Jag kommer ihåg att jag var rädd att kroppen skulle bli ”förstörd” av att få barn – hängbröst, bristningar, degig mage…

Jag har aldrig varit särskilt fåfäng, aldrig betraktat mig själv som en vacker kvinna eller känt något större behov av att vara det, men när jag var yngre hade jag en ganska krävande inställning till min kropp på andra sätt. Jag såg den som ett redskap som skulle fungera och prestera, och blev besviken om den blev sjuk, sa ifrån eller på något annat sätt inte levde upp till mina höga förväntningar. Jag tyckte också det var jobbigt att vara längre (och ha större fötter) än de flesta andra kvinnor, och tyckte att jag tog upp alldeles för stor plats trots att jag var smal.

Radiant Recovery – en behandlingsmetod för sockerberoende – förde med sig stora förändringar. Där fick jag lära mig att se kroppen som en vän och partner istället, någon som gör sitt bästa för mig men som behöver tas om hand. Ett av stegen i behandlingen är att föra noggrann matdagbok där man förutom maten även skriver upp hur man mår både fysiskt och psykiskt. Det finns flera syften med det. Man ska bli medveten om vad man äter och sluta blunda för verkligheten, och lära sig hur man reagerar på olika slags mat. Men minst lika viktigt är det att lära känna sin egen kropp och utveckla en närmare relation till den. Många som är sockerberoende är även överviktiga och har lärt sig att se sin kropp som en besvikelse, något fel och fult, och något som i bästa fall ignoreras och i värsta fall hatas.

Att föda barn blev ett till stort steg mot försoningen med kroppen. Under graviditeten tyckte jag att det var jobbigt och ångestframkallande att kroppen förändrades och gjorde saker alldeles själv utan att jag hade något att säga till om. Den ändrade form, utvecklade olika krämpor och symtom, orkade inte alls lika mycket som vanligt, tränade sammandragningar mm utan att fråga mig först. Förlossningen blev ännu en uppvisning i hur lite min åsikt betydde, men det var jag i alla fall beredd på.

Under min andra graviditet lärde jag mig hur jag skulle träna bort foglossning och såg ett otroligt tydligt samband mellan hur jag står, sitter och rör mig och hur jag mår. Jag skulle gissa att mängden rörelse, samt kvaliteten på den, påverkar minst lika mycket som maten gör. Alla småkrämpor, från huvudvärk och mensvärk till ömma knän, kan jag påverka med hållning och träning. Det har hjälpt mig att inse att det aldrig är kroppen det är fel på, utan hur jag använder och tar hand om den.

Jag har en helt annan kropp nu. Egentligen har den inte förändrats så mycket, men jag ser på den med helt andra ögon. Jag bryr mig inte längre så mycket om hur den ser ut, utan vad den gör och vad den är. Jag är glad och tacksam för precis allt med den, och jag tänker inte säga ”trots vissa brister” för jag ser inga brister. Jag ser starka armar och ben som kan lyfta tungt och gå långt, och händer som kan göra allt från att hugga ved och gräva i trädgården till att sticka vackra saker och smeka mjukt barnhår. Fantastiska bröst som kan ge mat och tröst åt barnen, och en mjuk och lite rund mage som har skapat mina barn.

Att kroppen förändras leder tankarna till en utmaning som ligger framför mig, nämligen att åldras. Jag kan tänka mig att det är en liknande känsla som under graviditeten; att man på något sätt måste handskas med att kroppen och livet förändras utan att man har något inflytande över processen. Samhället gör också sitt allra bästa för att trycka ner äldre kvinnor och göra åldrandet till något fult som ska gömmas bakom dyra produkter. (Att ”åldras med värdighet” är detsamma som att se ung ut men utan att det syns att man anstränger sig, och var finns egentligen värdigheten i det?) Jag kan bara försöka förbereda mig och hoppas att jag och min underbara kropp har många många år kvar där vi kan lägga så lite tid och energi som det bara är möjligt på sånt vi ändå inte kan göra något åt och istället må så bra som det bara går.

6 år

  • 29 januari, 2013 07:01

Idag är det 6 år sedan jag slutade äta socker. Jag kommer ihåg hur jag tänkte att jag en dag skulle kunna säga till folk att jag varit sockerfri i flera år. Inte ”bara” 2-3 år, utan många. Jag undrade hur det skulle kännas och om det ens var möjligt. Jodå, det är möjligt, och det känns väldigt bra.

Sockerfri jul – Nästan-raw-kokostoppar

  • 11 december, 2012 06:45

Har haft idén ett tag att göra kokostoppar á la raw food, och gått och funderat på hur jag ska få rätt konsistens och smak. I helgen testade vi, och det blev jättebra! Även FÖ, barnen och syrran tyckte om dem.

Jag lade en handfull torkade aprikoser i blöt en stund, hällde bort vattnet och lade dem i matberedaren tillsammans med några dl kokos, ca 1 dl mandelmjöl, två dadlar och en skvätt vaniljessens. Körde matberedaren tills allt blivit finfördelat, sedan i med några klickar smör lite i taget tills det blir en bra formbar konsistens. Forma toppar. Klart!

Det är smöret som gör att det bara blir nästan raw. Med kokosolja istället hade det blivit raw och minst lika gott, men det hade vi inte hemma.

Sockerfri jul – Rårisgrynsgröt

  • 10 december, 2012 12:03

Jag testade att koka risgrynsgröt på råris/fullkornsris. Det finns inga grötris som är fullkorn såvitt jag vet, så man får ta ett vanligt ris. Det är inte helt lätt att hitta ett ris som inte är klibbfritt, för det verkar vara det enda som finns på butikshyllorna. Men man vill ju att det ska klibba när man kokar gröt. Till slut hittade jag ett rött fullkornsris på Coop där det inte stod något om att det inte skulle klibba, och det fungerade bra!

Jag använde ett vanligt recept på risgrynsgröt (fast utan socker) och kokade riset en stund på spisen med vatten och mjölk. Sedan fick gröten stå i ugnen en timme på 150 grader. Då hade den tjocknat så mycket att jag ville ha lite mer uppsikt över den, och ställde den på spisen igen för att kunna tillsätta mer mjölk lite i taget. Det gick åt betydligt mer mjölk än i receptet. Jag tillsatte även hackade aprikoser och russin, en vaniljstång (dela den, skrapa ur fröna och häll i både frön och balja i gröten) och kanel. Det ser inte helt aptitligt ut med mjölk i det röda riset, det blev någon slags grålila färg till slut, men det blev jättegott!

Sockerfri jul – saffranspannkaka

  • 3 december, 2012 09:16

I år tänker jag inte skriva så strukturerat om sockerfri jul som jag gjorde förra året, utan mer när andan faller på.

Något jag tänkt testa ett tag är sockerfri saffranspannkaka. Jag gillar saffran, och lussekatter är en av få saker jag saknar. Man kan få saffranssmak på te eller ha saffran i mat, men det blir aldrig den där intensiva saffranssmaken som finns i lussekatterna.

Jag använde ett recept i Ernsts julbok, och bytte ut sockret mot några dadlar som jag mixade tillsammans med lite av vätskan (3 dadlar till ett recept med 1 kg risgrynsgröt). I övrigt följde jag receptet.

Resultatet blev riktigt bra! Mycket saffranssmak och lagom sött. Fast jag måste säga att det blev lite lite tråkigt. Jag har vant mig vid att äta frukt eller raw food-godis (som består av frukt och nötter) som smakar mycket mer än vanliga sötsaker. Saffranspannkakan består till stor del av risgrynsgröt, som inte smakar så mycket i sig. Jag funderar på att testa en gång till och använda rårisgrynsgröt och tillsätta lite torkade aprikoser och mandel för att få en lite intressantare smak.

Lyckat

  • 11 juli, 2012 06:27

Man vet att man har lyckats bra med att hålla sitt barn sockerfri när han glatt matar sin pappa med chokladbitar, och trugar honom att äta mer, utan att ens komma på tanken att ta en själv.

Eller springer rakt förbi godishyllan i mataffären och möjligtvis stannar till för att peka och ropa ”pappas!” innan han springer vidare. Och blir överlycklig om han får köpa en melon, en ask micropopcorn eller en burk majs. Eller tror att Glassbilen är en buss.

Sockerfri glass

  • 23 maj, 2012 12:29

Vi har börjat göra en enklare variant av sockerfri glass hemma. Den är superlätt att göra, och både Björn och jag älskar den!

Lägg ungefär lika delar banan och frysta bär eller frukt (små bitar) i mixern. Häll eventuellt på en skvätt grädde:

Ju mer frysta bär man tar i desto mer sorbet-konsistens blir det. Har man mycket banan blir det lite kladdigare. Kör tills det blir en jämn konsistens. Ät genast. Blir det något över kan man frysa den, men den blir ganska hård så man kan behöva tina den lite nästa gång man ska äta den.

Sött men ändå inte

  • 8 april, 2012 08:55

Jul och påsk är de absolut bästa tidpunkterna för att vara sockerfri. När alla andra klagar över paltkoma och för mycket godis delar jag och Björn på ett paket pistagenötter från mitt påskägg och mår hur bra som helst. Utan sötsakerna orkar man dessutom äta mer god mat utan den där hemska övermätta känslan efteråt (det är framför allt sockret som orsakar den).

Med det sagt har jag faktiskt ätit tårta i år. Vi var hos pappa igår och han och sambon hade bakat sockerfri tårta sötad med stevia. Jag har inte använt stevia förut (undviker sötningsmedel eftersom det lätt blir för sött och även om det inte påverkar blodsockret kan den söta smaken fortfarande trigga sötsuget) men tårtan var väldigt god och lagom söt för något man äter vid speciella tillfällen.

Idag blir det påskmiddag hos mamma, och jag tar med mig LCHF-chokladtårta eftersom syrran är hängiven LCHF-are. Inte lika söt som tårtan igår eftersom den bara är sötad med några dadlar, men väldigt god med stark chokladsmak.

Glad påsk!

5 år

  • 29 januari, 2012 07:13

Idag är det fem år sedan jag åt socker senast. Visst har det förekommit lite i maten, framför allt färdiga produkter, ketchup osv. Men inga sötsaker, och ingen alkohol. De första åren kändes sockerfria årsdagen jättestort och jag brukade fira med att ge mig själv en present. Men nu är det en så invand del av vardagen att jag nätt och jämt kommer ihåg vilket datum det var. Det är det bästa av allt; att jag slipper sockret och inte ens tänker på det.