Strumpor
Björn brukar aldrig vilja ha strumpor på sig inomhus, så vi tar inte på honom strumpor på morgonen utan skickar istället med till förskolan ifall han vill ha dem i skorna när han går ut. Häromdagen berättade en i personalen att han har börjat ha på sig strumpor inne nu, och lät som om hon tyckte det var en positiv utveckling. Varför är det så bra att ha strumpor? Hon sa även att fötterna blir så smutsiga när han går barfota. Det är väl lättare att tvätta fötter än strumpor?
Jag har absolut ingenting emot att han har strumpor på sig, det får han göra som han vill, men förstår inte varför det skulle vara något att sträva efter?
Det är ju kul att hon trivs
Klockan 03 söndag morgon:
Vilda: Mamma, kan jag inte få åka till förskolan?
Mediaprofil
Idag blev jag intervjuad av Amningsnytt till en artikel om amning av förskolebarn. Jag har skrivit lite om det på bloggen och tycker att det är bra att det tas upp. Vi har aldrig haft några problem med förskolan, men det verkar som om det är många som har det.
Tidningen ska komma ut före jul, och det ska bli väldigt spännande att läsa artikeln. Jag är en av flera som blir intervjuade så jag kanske inte förekommer så mycket i den, men ändå!
Säg till om ni vill ha min autograf.
Amning på förskolan
Amma vidare skriver just nu om amning under inskolning och de fördomar man kan mötas av där. Vi har skolat in våra barn på två olika förskolor med två års mellanrum (nu går de på samma förskola, men Björn skolades in innan vi flyttade) och fått lite olika bemötanden.
När Björn skolades in var jag öppen med att vi ammade, och var lite rädd att vi skulle få problem med det. Men ingen av personalen reagerade alls, förutom när en av dem sa något om att det måste vara skönt för honom att ha en liten myspaus med mamma under inskolningen. Vid vilan ammade jag honom till sömns, och han sov som en stock medan de andra nya barnen tog lång tid på sig att komma till ro. Personalen var superimponerad över hur avslappnad han var! På det stora hela verkade de se positivt på amning och verkade inte tycka att det påverkade inskolningen på något negativt sätt.
När vi började skola in Vilda för en månad sedan var jag också helt öppen med amningen och ammade under inskolningen. Jag tyckte personalen reagerade lite mer. De frågade om jag ville sätta mig och amma någonstans där det var lugnare, vilket säkert var i all välmening men avslöjade att amning kanske ses som en speciell aktivitet som man gör i avskildhet snarare än något som görs i farten, var som helst.
En av pedagogerna frågade om hon brukade småäta mycket. Jag trodde hon menade mat och medgav att ja det gjorde hon ju eftersom vi varit föräldralediga och inte haft så mycket fasta rutiner. Hon sa att det funkar ju inte på förskolan, där måste hon klara sig på vanlig mat, och först då förstod jag att det var amningen hon syftat på. Jag berättade att jag hade jobbat heltid det senaste halvåret och att Vilda hade varit hemma med sin pappa, och då förstod de ju att hon kunde både amma OCH äta vanlig mat. Problemet löst, och de har inte nämnt amningen något mer.
Jag tror det bästa man kan göra är att strunta blankt i om förskolan har önskemål om avslutad amning, som nämns i Amma vidares inlägg, och stå för att i vår familj ammar vi länge och det är inget konstigt med det. Har förskolepersonalen förutfattade meningar får man nog helt enkelt vifta bort det och låta dem upptäcka själva att amningen inte försvårar inskolningen.
Första bästisen
Hela sommaren har Björn pratat om sin vän S, en jämnårig pojke som han lekt mycket med på förskolan och saknat något fruktansvärt under semestern. Jag tycker det är väldigt fint att han tycker så mycket om sin kompis, men har varit lite orolig för att känslorna kanske inte är besvarade. När Björn fäster sig vid någon gör han det ordentligt, och även om hans kärlek är härlig kan den också vara lite överväldigande. Men idag när vi kom till förskolan hade S frågat efter Björn hela morgonen och kom och mötte oss vid dörren. Det var två nöjda små pojkar som gick iväg hand i hand för att leka.
Vilda gör sin sjätte inskolningsdag idag, och det går bra. Hon blir väldigt ledsen när jag går, men hämtar sig snabbt och både leker, äter och sover bra utan mig. När vi först kommer dit är hon lite blyg och osäker, och det känns konstigt att se henne sådan eftersom hon är så tuff annars. Men efter en stund börjar hon slappna av och går iväg för att leka med något. Igår fick jag se bilder som pedagogerna tagit på när hon leker i sandlådan och försöker cykla på en lite för stor trehjuling.
Första veckan
Första veckans inskolning är avklarad. Förskolan har stängt idag så det blev bara fyra dagar, men det var nog lika bra. Vilda har varit jättetrött idag så jag tror inte hon hade orkat med en dag till. Igår lämnade FÖ henne vid 9.30 och hon skulle vara där till 13.30 så att hon fick prova på att både äta lunch och vila på förskolan. Strax före ett ringde de och sa att hon hade vaknat ledsen, så då fick hon komma hem lite tidigare. Annars har det gått bra!
På cykeln:
Hon går på en ur och skur-avdelning, vilket betyder att man får tänka till lite extra när det gäller kläder. T ex är nästan alla barnkläder i bomull, men är man ute hela dagen och blir blöt ska man inte ha bomull närmast huden eftersom det håller kvar fukten och blir kallt. Jag var uppe på vinden igår och rotade igenom Björns gamla kläder, och hittade faktiskt två underställ som inte är bomull. Björn var så varm när han var liten, så han använde dem aldrig.
Färdiginskolad
Igår lämnade jag Björn direkt istället för att komma in och stanna en stund. Han var lite hängig, men grät inte, och när vi hade sagt hejdå följde han lugnt efter favoritfröken (de kallar faktiskt sig själva för fröken) in och började leka. Jag hämtade honom en timme tidigare, men från och med nästa vecka är inskolningen över och han kommer att gå ordinarie tider (5 timmar 3 dagar i veckan). Idag och på måndag är vi lediga.
Vilken skillnad det är mellan småbarnsavdelning och äldrebarnsavdelning! Småbarnsavdelningen är mer barnpassning eftersom det är från ett år och det finns gränser för hur mycket struktur man kan få med dem. De äldre barnen har helt andra rutiner och krav på sig, t ex att städa upp efter leken och sitta lugnt ner på samlingen. Jag är förvånad över hur lugnt det är trots att de är så många (22 barn på 3 lärare). Det blir stor skillnad också när det finns barn så stora som 5 år, som kan visa och inspirera de små. Björn är bland de yngsta, och vi var lite tveksamma om vi verkligen skulle ha honom bland stora barn, men nu är jag glad att vi bestämde det. Det syns så tydligt på honom hur han tänker och tar in allting personalen och de andra barnen gör, och försöker lära sig och förstå. Han verkar än så länge trivas jättebra, och pratar mycket om förskolan och alla sina vänner.
Imorgon har vi inflyttningsfest, så om det är lite tystare än vanligt här så är det för att vi har fullt upp. Det blir till exempel ingen handarbetslördag imorgon, för jag har inte hunnit sy något och all stickning jag håller på med nu ska bli julklappar och är hemlig!
Inskolning dag 2
Andra dagens inskolning gick ännu bättre än första. Vi var där 9-12, och när vi var ute och lekte var han så uppslukad av leken att jag passade på att gå undan lite. Det gick säkert 20 minuter innan han ens tittade efter mig. När vi skulle gå in till lunchen sprang han in före mig, så jag smet iväg till personalens vilrum. Efter 45 minuter och avslutad lunch kom han med en lärare för att leta efter mig, för först då var jag saknad! På måndag kör vi samma schema men ska försöka hålla mig undan ännu mer.
Ny förskola
Björn har varit hemma i en och en halv månad medan vi väntat på ny förskoleplats, och idag var första inskolningsdagen på nya förskolan. Vi var bara där två timmar på förmiddagen, och det gick över förväntan. Han var inte blyg alls förutom precis när vi kom dit, lekte med leksakerna och anmälde sig som frivillig att dra ett sångkort vid sångsamlingen. När vi skulle gå ut följde han med personalen ut i hallen utan att ens se sig om efter mig. Det är en helt annan sak att skola in när barnet är äldre och både barn och föräldrar har erfarenhet av förskola. Lättare och mycket mindre dramatiskt!
Sista dagen på jobbet
Det känns lite konstigt, och både bra och dåligt. Trist eftersom jag verkligen gillar mitt jobb och mina arbetskamrater. Vi är inte så många, och har kommit varandra ganska nära den senaste tiden. Men samtidigt otroligt skönt att få sakta ner och ta det lugnt, slippa tidiga morgnar och stress, pendling och deadlines. Det börjar bli tungt att gå nu, och de senaste dagarna har det varit otroligt frestande att ta bussen istället för min vanliga promenad från jobbet till centralen. Mycket sammandragningar och bly i fötterna. Ska jag göra något utöver att bara jobba tar det helt orimliga mängder energi, så trots att den här graviditeten har varit ganska lätt känns det att det faktiskt är dags att sluta jobba.
Det betyder också att Björn får kortare dagar på förskolan, och får gå direkt till sin avdelning på morgonen istället för att bli lämnad på den tidiga öppningsavdelningen. Jag har lite dåligt samvete över att överhuvud taget lämna honom på förskolan när jag är hemma, men jag tror både han och jag skulle bli tokiga på varandra nu när jag har så lite energi och svårt att vara ute och leka. Igår när vi var på väg hem ville han vända tillbaka och vara längre på förskolan, så han verkar ju trivas bra där.
