5 månader
Vidar blir 5 månader idag! Amningen krånglar fortfarande men inte lika mycket tack och lov. Ett tag var det nära att han fick ersättning istället, men nu fungerar det även om jag måste lirka lite med honom då och då för att få honom att vänta på att mjölken kommer.
Annars har han börjat sitta i barnstol och kan sitta med vid bordet, i alla fall en liten stund. Smakportionerna går nästan lite för bra. Han har börjat fatta nu hur man gör när man äter och blir upprörd om han inte får mer. Jag tror inte det gör någon skada om han får några teskedar istället för ett kryddmått som BVC har ordinerat, men försöker ändå se till att det inte blir för mycket.
Annars är han för det mesta en glad kille som tål mycket tough love från sina syskon och som gillar att ligga på golvet och gymnastisera. Han har lyckats komma upp på händer och knän, men har inte fattat hur han ska kunna förflytta sig. Istället hasar han omkring på mage eller går upp på händer och fötter (tår) tills han ramlar omkull. Det är hur som helst dags att plocka bort småsaker från golvet, för han kan förflytta sig flera meter. Helst medan man tittar åt ett annat håll.
Om han bara kunde sova lite bättre på nätterna också skulle jag vara glad. Han har en lååång period nu när han är orolig på nätterna och vill äta ofta!
Veckans sjalbild
Jag skulle faktiskt vilja ha sjalbilder varje vecka; får se om jag har disciplin nog till det. Och variations, så att inte alla blir likadana. På de här bilderna är vi på skogspromenad med Vidar i trikåsjal under min bärjacka. Han börjar bli lite tung för trikåsjalen och jag ser fram emot att kunna flytta över honom till sele eller mei-tai på ryggen men än så länge är han lite för liten.
Finns det någon läsare som också bär i sjal/sele men inte har egen blogg får ni hemskt gärna skicka en bild så kan jag lägga upp den här. Ju fler bära barn-bilder desto bättre!
Han tar napp!
Både Björn och Vilda vägrade napp när de var små, så vi har alltid klarat oss utan. Det har gått bra och vi har inte tänkt så mycket på det. Men när Vidar började bli grinig på kvällarna och blev svår att trösta prövade jag med napp och till min stora förvåning gick han med på det! Inte alltid, och inte så långa stunder, men ganska ofta tar han nappen och somnar. Han kan till och med ligga i vagnen en stund med hjälp av nappen, så att jag får tid att jobba i trädgården, städa hos hönorna eller annat som är svårt att göra med bebis i sjal.
Men eftersom vi är nybörjare på det här med napp känns det lite osäkert. Vad finns det för nackdelar? Skapar man ett större sugbehov om man ger napp? Kommer det bli jättesvårt att vänja honom av med den? Ska han bara sova med den eller finns det fördelar med napp även när han är vaken (och vilka är det i så fall??) Skapar vi oss onödiga problem genom att ge honom napp när vi vet att vi klarar oss utan? Eller får vi äntligen vara med på det som alla andra föräldrar redan vet: att napp gör livet lite enklare?
Tips från erfarna nappföräldrar emottages tacksamt!
Veckans sjalbild
Jag tröttnar aldrig på bilder av barn i bärsjal. Jag kan sitta och bildgoogla på det bara för nöjes skull, det ser så härligt ut. Och ibland ser det roligt ut, som här där jag ser ut att ha ett extra huvud snarare än ett barn i sjal:
Tröjan jag har på mig är för övrigt tröjan Urd som jag bloggade om för ganska länge sedan. Det gick troll i den tröjan nästan från början. Allt blev fel. Ärmarna blev för trånga och fick göras om, nederkanten blev ful och fick göras om, när jag skulle klippa upp den (s.k. steek) för att sy dragkedja blev det också fel och tog en evighet att reparera. Och när den äntligen är klar är jag inte särskilt nöjd med den. Jag gillar färgerna och oket men den blev lite för löst stickad för min smak och passformen blev aldrig riktigt bra. Nu använder jag den när jag är hemma, i trädgården och när Vidar delar tröja med mig eftersom det inte gör något att den töjs ut. Synd på ett vackert mönster, men man kan inte lyckas varje gång!
En månad
I onsdags fyllde Vidar en månad. Det är helt sjukt hur fort tiden går! När jag var gravid släpade sig dagarna fram men nu vet jag inte var de tar vägen.
Den senaste veckan har varit en riktig mardröm, men inte på grund av Vidar. Vilda har haft vattkoppor och det har varit så fruktansvärt synd om henne. Hon fick massor med koppor som kliade något otroligt. Hon skrek, grät och klagade nästan oavbrutet i tre dygn, och ingen av oss fick sova särskilt mycket. Det är hemskt att höra sitt barn plågas och inte kunna göra något! Vi provade alla möjliga huskurer och olika salvor, inklusive en svindyr salva som skulle vara just för vattkoppor, men ingenting hjälpte.
Nu har det äntligen gått över men när Vidar blir lite större ska vi nog överväga att vaccinera honom. Jag har alltid tänkt att vattkoppor är en harmlös sjukdom som det är bra att få överstökat och att vaccinering är onödigt, men efter den här pärsen med Vilda har jag ändrat mig. Tack och lov är vattkoppor ingen farlig sjukdom för i övrigt friska barn, men hade jag vetat hur plågsamt det skulle bli för henne hade jag vaccinerat henne för länge sedan.
Vidar har inte blivit smittad och är fortfarande en nöjd och lättskött bebis, även om han börjar bli lite grinig på kvällarna. Han blev även lite orolig när Vilda var så ledsen och högljudd, sov sämre och vaknade till när hon skrek. Hoppas det blir lugnare nu och att alla håller sig friska ett tag!
Tre veckor
Vidar blir tre veckor idag och än så länge tycker jag det går över förväntan. Bebistiden är inte min favoritdel av föräldraskapet. Visst är han jättesöt och mjuk och underbar och luktar gott, men han är också ganska tråkig och jobbig. Gör ju inget annat än äter och sover, vägrar ligga själv så jag får bära runt på honom hela dagarna och väcker mig på nätterna. Stora barn är så mycket roligare!
Men det var jag beredd på. Det är ju inte min första rodeo det här. Jag vet att bebisar är jobbiga och tråkiga och att gå hemma och passa barn inte är det roligaste jag vet. Jag tror att realistiska förväntningar är tlll stor hjälp, och att våga erkänna för sig själv och andra att visst, babylyckan finns här, men absolut inte hela tiden. Och jag har för länge sedan kommit förbi det stadiet då sådana känslor kunde väcka skam eller oro eller få mig att känna mig som en dålig mamma. Jag är ingen bebisperson och så är det inte mer med det.
Innan jag slutade jobba fick jag hela tiden frågan hur det skulle kännas att gå på föräldraledighet, och jag svarade ärligt att det kändes lite splittrat. Å ena sidan skulle det bli skönt att ta det lugnare och jag längtade efter bebisen, men å andra sidan är det rätt tråkigt att vara föräldraledig och jag skulle sakna jobbet. Det utlöste nästan utan undantag övertalningskampanjer om att jag måste glömma jobbet och njuuuuuta av föräldraledigheten för det är sååå underbart och mysigt på alla sätt och vis och karriären finns ju kvar efteråt. Jag undrar varför folk frågar hur det känns om de inte vill höra svaret utan måste ersätta det med sitt eget?
Hur som helst, jag vet vad jag tycker om att vara föräldraledig, och jag tror att när jag tillåter mig själv att ha blandade känslor och sakna jobbet blir det faktiskt lättare att njuta av det som är njutbart. Som de här underbara syskonen till exempel:
Sjalbarn nr 3
Den som läst bloggen tidigare vet att jag älskar bärsjalar och selar lika mycket som jag avskyr barnvagnar, så även barn nr 3 får helt enkelt finna sig i att bli ett sjalbarn han också.
Jag har två trikåsjalar, en Moby wrap som jag älskar och en Minimundus som jag inte gillar lika mycket. Minimundussjalen är mer slapp i tyget och ger inte samma stöd som Mobyn. Tyvärr kan jag inte hitta Mobyn hur mycket jag än letar, så antingen har jag lagt den på ett riktigt smart ställe eller så är den utlånad och jag har glömt till vem. Som tur är har jag fått låna en annan trikåsjal från Syrran.
Jag funderade på att köpa en ny Moby, men Vidar är så tung redan nu så jag tror inte han kommer kunna ha trikåsjal speciellt länge ändå. Jag har gott om olika sjalar att testa sedan när han blir för tung. Vi har redan testat ringsjalen lite grann och den verkar han gilla. Nackdelen är att den inte ger så mycket stöd så jag måste hålla en hand om honom hela tiden. Fördelen är ju att det går väldigt mycket snabbare och lättare att sätta upp honom i den än i trikåsjalen.
Vidar i Minimundussjalen. Det ser bra ut men stödet för huvudet glider undan så jag måste ha koll på honom hela tiden.
