Avanai

You are currently browsing the Vilda i magen category

Besiktning vecka 35

  • 9 februari, 2012 08:38

Barnmorskekontroll idag, och allt såg bra ut även om både järn och blodtryck fortfarande är lite lågt. Magen följer sin kurva, Juniors hjärtslag lät precis som de ska och hen ligger fortfarande med huvudet neråt även om det inte är fixerat än.

Igår kväll vet jag däremot inte vad hen höll på med. Ganska plötsligt, efter middagen, var det som om jag inte fick plats i min egen kropp. Det tryckte uppåt mot revbenen, gjorde riktigt ont i revbenen och musklerna där, och både lungor och magsäck kändes alldeles ihoptryckta. Ett tag trodde jag att jag skulle kräkas när middagen helt enkelt inte fick plats, men efter en stund började Junior röra på sig igen och då blev det bättre. När jag berättade för  barnmorskan blev hon först lite orolig att Junior skulle ha vänt huvudet uppåt igen, men så var det alltså inte. Riktigt obehagligt var det i alla fall, så jag hoppas det inte behöver hända igen.

Dagen efter

  • 8 februari, 2012 08:07

Jag var på bokcirkel i Borås igår, vilket var väldigt trevligt. Visserligen var det jag som körde, men i övrigt var det inte speciellt ansträngande (god mat och trevligt sällskap kan man ju leva med). Kom hem i vettig tid, ca halv tio, och gick och lade mig ganska snart efter det. Björn härjade runt lite men somnade sedan och sov bra. Trots det är jag fullständigt utmattad idag. Nog för att man blir tröttare av att vara höggravid, men LITE socialt liv kan jag väl få ha??

Skönt att det bara är några veckor kvar på jobbet, för att bara nätt och jämnt orka med jobbet + vardagsbestyren och ingenting mer är inte så kul i längden.

Gravidmassage

  • 4 februari, 2012 09:23

Junior har hittills varit lugnare än vad Björn var, och inte sparkat särskilt hårt eller mycket. Men nu börjar hen få det trångt, och varje rörelse känns plötsligt jättetydligt. Hen gillar att ligga och vrida och vända sig, och det känns som att få ganska hårdhänt massage inifrån. På diverse inre organ som såvitt jag vet inte alls behöver någon massage. Det gör inte direkt ont, förutom när hen träffar blåsan eller är nere och rotar längst ner i bäckenet, men det är verkligen inte behagligt.

Idag håller hen på i ett och det känns precis som om hen tar ett tag om blåsan och drar. Mycket otrevligt, men skönt att veta att hen lever och håller sig sysselsatt i alla fall…

Morbid-varning: det skulle vara intressant att se hur det ser ut inuti en höggravid kvinna; just hur mycket alla olika organ, muskler mm är omkringflyttade och ihopklämda (och då menar jag se med hjälp av någon slags scanning, inte dissektion). Fast då vill jag inte vara gravid när jag ser det. Jag försöker, trots alla bevis på motsatsen, låtsas som att kroppen är precis som vanligt bara att det råkar finnas ett barn där också.

En månad kvar!

  • 29 januari, 2012 12:31

Jag ska jobba till och med sista februari, så nu är det bara en månad kvar! Sedan väntar tio långa månader av föräldraledighet. Jag ser mycket mer fram emot det nu än förra gången. Då längtade jag efter bebisen, men var rädd att det skulle bli jobbigt att vara hemma så länge. Jag var hemma ca 7 månader med Björn (inkl semester) och det var mycket riktigt väldigt jobbigt. Jag är inte gjord för att bara gå hemma och är ganska dålig på att sysselsätta mig själv mer än några enstaka dagar. Jag behöver sällskapet och den mentala utmaningen som jobb eller studier ger. Trots att det fanns många fina stunder under den föräldraledigheten kände jag mig ofta uttråkad, ensam och understimulerad.

Den här gången hoppas jag att det blir bättre. Dels vet jag mer om vad som väntar och är lite bättre förberedd. Dels kommer Björn att vara hemma en stor del av tiden vilket kommer tvinga mig att komma ut och göra saker. Man kan inte sitta i soffan och deppa hela dagen med en rastlös tvååring. Han är dessutom ett lite mer givande sällskap än en liten bebis. Därför har jag vågat mig på att förlänga ledigheten till hela 10 månader, och ser faktiskt fram emot det. Det har dessutom varit struligt på jobbet ett tag, så det ska bli väldigt skönt att koppla bort allt det där och bara fokusera på mina barn.

En nackdel den här gången är att jag inte får någon hjälp med det sociala. Som förstagångsförälder blev jag placerad i en föräldragrupp hos BVC, och under barnens första halvår träffades vi ofta och gick på promenader, till öppna förskolan eller bara gick och fikade. Den här gången blir jag mer utlämnad till att själv hitta det sällskap jag behöver.

 

Besiktning v. 33

  • 26 januari, 2012 08:49

Var hos barnmorskan idag på morgonen, och allt såg bara bra ut. Känner mig fortfarande lite nojjig över att allt verkar gå så bra. När jag väntade Björn var allt så tungt och jobbigt, jag hade ont jämt, kramp i benen, halsbränna och kunde inte sova. Men Björn mådde bra hela vägen och föddes som ett friskt och robust barn som verkar ha en bra hälsa även nu. Det gör att jag lätt får för mig att plågsam graviditet = friskt barn. Jag vet att det inte är så, men det är inte så lätt att vara logisk alltid…

Hur som helst var alla prover normala, magen växer som den ska, hjärtljuden lät bra och junior har lagt sig med huvudet neråt. Hoppas bara hen stannar där nu, än så länge finns det plats att vända sig och det är inte förrän runt v.37 om jag minns rätt som de fixerar sig med huvudet (eller rumpan) i bäckenet. Att hen är nere och rotar i bäckenet förklarar varför det ibland sticker eller skär någonstans i närheten av livmoderhalsen/bäckenbotten. Jag hade det med Björn också den sista tiden, och det kunde göra riktigt ont. Än så länge är det ok, men kommer säkert bli värre.

Från och med nu blir det besök hos barnmorskan varannan vecka istället för var fjärde. Ett tecken på att slutspurten närmar sig, även om det fortfarande känns som att det är en evighet kvar!

Missförstånd

  • 22 januari, 2012 01:04

Vi pratar då och då hemma om att jag har en bebis i magen. Björn hänger glatt på och pekar på min mage och säger bebis han också, men ibland pekar han istället på sin egen mage och säger bebis. Hmm… Jag fattar ju att han inte kan begripa att det faktiskt ligger en riktig bebis i min mage, men jag undrar vad han egentligen tror att vi pratar om.

På tal om missförstånd verkar Junior tro att det är meningen att hen ska gräva sig ut genom sidan av magen, som om jag var ett jäkla ägg som hen måste bryta sig ut ur. Hoppas hen inser sitt misstag snart, för det blir lite jobbigt i längden, och att hen inte är inställd på kejsarsnitt för det är jag inte med på!

Kommer inte ihåg att Björn hade något favoritställe för att bryta sig ut, han försökte nog lite vart som helst. Däremot var han fast besluten att bända loss mitt nedersta revben och jobbade stenhårt med det innan det tack och lov var dags att komma ut.

Steget före

  • 20 januari, 2012 07:28

Nu är det mindre än 60 dagar kvar tills Junior beräknas komma, vilket betyder att jag får ta ut föräldraledighet för honom/henne om jag behöver det under sista delen av graviditeten. När jag loggar in på Försäkringskassan kan jag nu välja vilket barn jag vill anmäla föräldraledigt för. Det känns lite overkligt. Trots att Junior sparkar och håller på hela tiden är det inte förrän hen är ute som man verkligen förstår att det är ett riktigt barn. Tur att Försäkringskassan ligger lite före mig då, annars skulle det aldrig bli någon ordning.

Åttonde månaden

  • 18 januari, 2012 03:24

börjar idag. Först en magbild:

Har köpt lite nya mammakläder som visserligen är ganska fina men som jag tycker får mig att se ut som en oformlig blob. Kommer inte ihåg att det var riktigt såhär jobbigt när kroppen ändrade form förra gången. Då var det kanske mest fascinerande eftersom det var första gången. Häromdagen frågade en förskollärare när jag hämtade Björn hur lång tid jag hade kvar. När jag svarade sa hon att oj vad liten mage du har! Det fick jag höra med Björn också, och muttrade lite surt att den är minsann stor så det räcker.

Jag tycker inte om att få den kommentaren. Som om åsikten att magen är liten på något sätt skulle förminska betydelsen av eller plågan med att vara gravid. Men hade någon sagt att magen var väldigt stor hade jag nog tagit illa upp av det också. Det är nog helt enkelt obehagligt att folk kommenterar storleken på min mage, oavsett hur de gör det.

Både sammandragningar och foglossning håller sig fortfarande lugna, och graviditeten känns förvånansvärt lätt för att vara så långt framskriden. Jag kan sova utan några extra kuddar som stöd, vaknar inte mer än normalt under natten, halsbränna bara ibland och förutom att magen är i vägen går det rätt bra. Nästan lite för bra, och då kommer oron som ett brev på posten, som om mitt lidande skulle stå i proportion till barnets hälsa. Men Junior sparkar varje dag och barnmorskekontrollerna har alla visat helt normala resultat, så oron finns tack och lov bara i mitt huvud.

Några svårigheter har dykt upp när det gäller att ta hand om Björn och vara gravid. Jag kan inte bära honom i bärsjal längre, och måste ha med mig vagnen när vi ska någonstans. Det betyder också att jag inte kan bära för att lugna när han inte vill sova. Tyngden är fortfarande ok, men bärsjalen och Björn själv trycker mot magen så att det gör ont. Jag kan heller inte springa, så när han sticker iväg måste jag ikapp honom och hoppas att jag fortfarande är snabbare. För man kan ju bara glömma att en busig tvååring kommer när man ropar…

Tröttheten är också jobbig när man inte själv får bestämma över vila och sömn. Jag orkar inte lika mycket som vanligt, och försöker ta det lugnt och gå och lägga mig tidigt, men det hänger ju mycket på när Björn somnar på kvällen och om han låter mig ligga och vila. Som tur är har han blivit alldeles besatt av böcker, så vi tillbringar mycket av fritiden med att sitta eller ligga på sängen och bläddra i hans böcker. Amningen ger också sköna pauser, och både  lugnar och ger ny energi när han är trött och grinig. Han tittar också gärna på DVD (Mora Träsk är favoriten) och vill då helst att jag ska sitta med, vilket ger en bra ursäkt att strunta i disken eller vad det nu är och bara sitta och sticka eller läsa i soffan ett tag.

Sju månader avklarade – två kvar!

Trött

  • 17 januari, 2012 06:55

Björn har hostat en stor del av natten, så det har inte blivit så mycket sömn för någon av oss. Ska ringa förskolan sedan och kolla hur han mår, om han orkar hela dagen eller behöver hämtas tidigare. Hade faktiskt hoppats på en VAB-dag, för jag är inte säker på att jag orkar hela dagen. Nog för att sömnbrist är jobbigt i vanliga fall, men nu orkar jag mindre än vanligt och det räcker med en dålig natt för att jag ska känna mig som ett vrak. Foglossningen gillar inte vare sig sömnbrist eller att bära Björn upp och ner ur sängen (gick upp några gånger för att se om upprätt ställning kunde lindra hostan) och jag kommer på mig själv med att stappla fram som en gammal tant. Ska försöka gräva fram lite energi och stretcha bort det värsta sen. Ska bara sitta som en zombie en stund först och kanske dricka några liter te.

När jag väntade Björn slutade jag helt att dricka te under en stor del av graviditeten. Junior däremot kommer nog att födas med te i ådrorna istället för blod, stackarn. Men om hen klagar skyller jag på storebror.

Otålig

  • 11 januari, 2012 01:23

Har suttit och läst förlossningsberättelser och längtar ihjäl mig tills junior kommer ut! När jag väntade Björn och allt var nytt var det bra att graviditeten är så lång för det behövdes mycket tid för att hinna bli mentalt redo för förlossningen. Den här gången tycker jag att jag har känt mig redo i flera månader redan och vet inte hur jag ska kunna vänta två månader till! Jag är i vecka 31 nu så det är omkring 9 veckor kvar. En evighet!

Det känns att det börjar bli lite mer ont om plats i magen nu. Junior sparkar inte så mycket längre utan knuffas mest och vrider sig. Hen är mer aktiv än tidigare, dygnet runt, och ibland känns det som om hen försöker knuffa sig ut genom sidan på magen. Revbenen har också börjat få några puffar, och jag måste äta lite bakåtlutad för att få plats med både mat och bebis. Annars går det förvånansvärt bra; nästan ingen halsbränna, inga svullna ben och fortfarande väldigt snäll foglossning.

Lite drygt två månader till… (Paus för frustrerat bölande). Jag vill ha barn NU*!

*Missförstå mig rätt, jag vill inte föda i vecka 31. Jag vill att det helt magiskt ska bli vecka 40 så att jag får gå hemma och vänta på värkar.