Avanai

You are currently browsing the Genus category

Flickors lek

  • 11 juni, 2012 08:13

Något som kan hända när man sitter med sitt barn och ser samma filmer om och om igen är att man börjar analysera dem lite för ingående. Den som snurrar mest i DVD-spelaren här hemma nu är Toy Story; en dataanimerad film om en pojkes leksaker där favoritleksaken (en cowboydocka) får konkurrens av en ny rymd-actionfigur. Jag satt idag och funderade på hur en sådan film skulle se ut om den handlade om en flicka istället, men jag kan inte se det framför mig. Tanken går till leksakskatalogernas och reklamens bild av flickors lek där flickorna sitter stillsamt och pysslar eller leker med babydockor eller Barbie omgivna av rosa och söta saker.

En film om det skulle inte bara bli urtrist, inte en pojke i hela världen skulle vilja gå och se den medan jag är säker på att många flickor har sett Toy Story. Det enda exemplet på flickors lek som förekommer i filmen är när onda grannpojken Sids lillasyster leker tebjudning med sina dockor, med stillsam och ålderdomligt artig konversation där dockorna berömmer varandras kläder. Varför kan inte flickors lek få skildras med lite mer nyans och variation? Jag lekte mycket hellre med cowboys och rymdgubbar när jag var liten än bjöd dockorna på te.

Klänning

  • 31 maj, 2012 05:58

Har varit lite motståndare mot klänning till småflickor, vill inte falla i fällan att klä Vilda för gulligt och flickigt. Förr eller senare kommer hon ändå att upptäcka att samhället uppmuntrar söta och vackra flickor och kvinnor, men jag vill helst inte att hon ska få med sig det hemifrån. Men när jag försökte sy något svalt till henne att ha på sig, och misslyckades med en heldress med korta ärmar och ben, kom jag ihåg att jag själv älskar att ha klänning på mig. Inte för att det är fint, utan för att det är så otroligt bekvämt. Inget som sitter åt eller skaver, inga hårda sömmar, inget mellan benen. Svalt och skönt när det är varmt, och blir det kallare kan man komplettera med leggings eller strumpbyxor.

Alla klänningsmönster jag har är väldigt sockersöta med volanger och rynk och puffärmar (Ottobre verkar ibland leva i en svunnen tid), så jag försökte rita ett eget baserat på en t-shirt. Det blev helt ok, men nästa version kommer jag att göra både bredare och kanske lite längre.

Manligt i rymden

  • 24 maj, 2012 11:50

Jag ser om Stargate Universe, och har kommit till trippelavsnittet som avslutar säsong 1 och inleder säsong 2. Jag stör mig på att en serie som gjordes för bara några år (första säsongen 2009) inte har vettigare könsroller. Eftersom jag har folk i min bekantskapskrets som blir rabiata av spoilers kommer resten efter ett hopp.

Björn och alfahannen

  • 14 januari, 2012 12:14

Vi har börjat märka att Björn trotsar sin pappa mer än han gör mot mig. Jag har lättare för att få honom att acceptera ett nej eller övertala honom att göra något han inte vill, och det är sällan han verkar göra något bara för att han inte får. Med sin pappa däremot är han betydligt mer benägen att retas och de hamnar lättare i konflikt med varandra.

Någon som kan barnpsykologi och vet vad det beror på? Är det för tidigt för oidipuskomplex (använder man ens det begreppet fortfarande)? Han är väldigt mammig och knuffar gärna bort pappa när han försöker vara med och gosa medan han överröser mig med kramar och pussar. Eller är det att hans pappa gärna retas med honom och han svarar med samma mynt? Eller kanske något slags manligt rolletande, typ som tävlan om vem som ska vara alfahannen i en djurflock? Jag har ingen aning, men har fått höra från andra föräldrar att det ofta är barn och föräldrar av samma kön som bråkar mest. Det skulle vara intressant att veta vad det beror på.

Leksaker med kön

  • 21 december, 2011 06:39

På radionyheterna i morse diskuterade de genus i leksaksbutikerna. Leksaker är en värld som står ännu mer stilla i genusperspektiv än vad barnkläderna gör. Det är både leksaksaffärer och kataloger som är indelade i rosa och blått, med pojkar som springer runt och leker med actiongubbar och bilar, och flickor som sitter stillsamt och pysslar med dockor och leksaksstrykjärn. En viss vilja till förbättring verkar finnas, enligt programmet, och de intervjuade en chef för ett leksaksföretag som berättade om hur de ska göra sin katalog mer könsneutral.

Jag kommer ihåg när jag var liten och bläddrade i leksakskatalogerna som kom hem i brevlådan. Jag var väl medveten om att leksakerna var könsindelade, men jag kände mig inte särskilt begränsad av det. Jag tittade på pojkleksakerna också, och önskade mig även en del saker därifrån. En av mina högsta önskningar i flera år var en radiostyrd bil, men det fick jag aldrig. Antagligen mer av ekonomiska skäl än för att det var ”fel” kön.

Men när jag var liten var det 80-tal och tidigt 90-tal, och även om det säkert fanns hårda könsstereotyper då också kommer jag inte ihåg det som riktigt lika strikt som idag. Jag hade få rosa kläder, och Hello Kitty fanns inte. Jag avskydde klänning och strumpbyxor och gick alltid i mjukisbyxor. Kanske dröjde sig lite 70-tal fortfarande kvar, kanske var mina föräldrar inte så intresserade av att jag skulle vara flickig, eller så kommer jag bara inte ihåg. Nu tycker jag att jag ser små flickor i klänning överallt, till vardags, och att allt som riktas till flickor är rosa eller vitt med Hello Kitty på.

Jag undrar också om en pojke, då och nu, skulle kunna tänka sig att titta på tjejleksakerna på samma sätt som jag tittade på pojkleksakerna? Generellt har det högre status att vara pojke än att vara flicka. Flickor kan rata pojksaker och pojkkläder av ointresse, medan en pojke ratar flicksakerna för att ”det är ju för flickor” och därmed mindre värt. Kan en pojke ens tänka sig att titta på en katalogsida med rosa bakgrund och bilder av flickor som leker?

Vad jag försöker komma till är att det kanske inte framför allt handlar om att ändra på färgerna i leksakskatalogen, även om det säkert också gör nytta. Det viktigaste är kanske att lära pojkarna att det inte är sämre att vara flicka. Jag vet inte om klichén med fotbollstränare som ropar åt sina (manliga) spelare att skärpa sig och sluta spela som tjejer fortfarande är sann, men sådana saker tror jag är viktigt att undvika. Inte bara för att män och kvinnor ska få bli lika mycket värda, utan också för att pojkar ska kunna få bejaka sina kvinnliga sidor och välja lekar, saker och längre fram i livet yrken och papparoller som anses som kvinnliga utan att känna att de offrar något.

Framför allt blir jag så trött varje gång kön debatteras. Det känns så meningslöst, alla de här uppdelningarna vi har. Och i varje debatt är det någon som tar upp de biologiska skillnaderna mellan könen och menar att det är fel att försöka göra alla likadana. Det håller jag med om, och det finns ingen anledning för alla att vara likadana. Det är snarare hela poängen med en genusdebatt: att alla ska få vara OLIKA, dvs få vara sig själva och göra det de vill OAVSETT vilket kön de tillhör!

Hårresande

  • 29 november, 2011 07:32

Läste den här artikeln idag och mår lite illa. Folk får väl göra vad de vill med sina kroppar, men när man säger att någon annan är äcklig för att de INTE håller på och rakar och formar och tuktar kroppen – då går man för långt.

Den här meningen, om kvinnliga hårlösa underliv, säger allt som behöver sägas:
”– Det blir ett avväpnande av den kvinnliga sexualiteten. Det är ingen ovanlig slutsats bland dem som forskar om pornografi. Kvinnans kön transformeras till ett mer barnlikt stadium, hon ska inte vara lika vuxen i det sexuella mötet. ”

Att unga osäkra tjejer vill följa trender kan jag till viss del förstå, det handlar om en rädsla att inte duga och hamna utanför. Men vilken vuxen man vid sina sinnens fulla bruk vill ligga med en kvinna som ser ut som ett barn??

Bedtime story for girls

  • 25 november, 2011 06:45

På tal om könsroller hittade jag en helt underbar historia på Julias blogg. För att ni inte ska råka missa den kopierar jag den här rakt av:

Once upon a time,
in a faraway land,
an intelligent, self-assured princess
sat on the shores of an unpolluted pond
contemplating ecological issues,
when a frog jumped up in her lap.

The frog said:” Elegant lady,
I was once a handsome prince
but an evil witch cast a spell upon me.
One kiss from you, however, will release me from that spell
and turn me into a man once again.

And then, my sweet, we can marry and set up housekeeping in your castle,
with my mother,
where you will clean my clothes, cook my food, bear my children
and feel forever happy and grateful in doing so.”

That night, as the princess dined on lightly sautéed frog legs,
cooked in an onion cream sauce,
she said to herself and chuckled:
”I don’t fucking think so.”

Ingenting har ändrats

  • 25 november, 2011 06:22

Igår på Plus handlade det om skillnaden i storlek och passform mellan pojk- och flickkläder. Det är ju inte första gången ämnet är uppe till debatt, men det verkar inte ha hänt något alls.

Jag tycker att det är absurt att över huvud taget dela upp barnkläder i kön. Och så färgerna… allt på flicksidan är rosa och alla pojkkläder är svarta, grå och mörkblå. Så långt är det bara löjligt, men när man jämför två plagg av samma storlek och ser tydligt att flickkläderna är mindre, tajtare och insydda i t ex midjan för att ge en illusion av en vuxen kropp… alltså VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FOLK???

Det handlar inte om tonåringar nu, som är på väg att bli vuxna och är starkt medvetna om sina könsskillnader. Nu pratar vi barn, till och med ner i Björns ålder. De har exakt samma kroppsform oavsett kön, och storleken på barnet har inget med kön att göra. Det finns långa och korta, tjocka och smala av båda könen. Så att skylla på att flickor är mindre är rent nonsens. Och skulle man ha en småväxt dotter köper man väl en storlek mindre, inte en tajtare version av samma storlek??

Pratet om att pojkar leker vildare och att flickor sitter stilla är också strunt. Någon som tänkt på att flickor kanske är stillsammare för att de har så jävla opraktiska kläder att det inte går att röra sig fritt i dem? Eller att de får höra att de är så fina i sina glittriga rosa kläder och inte ska smutsa ner eller riskera att göra sönder dem?

Jag blir så arg att jag inte hittar ord. Tack och lov behöver jag inte klöpa kläder till Björn i vanliga affärer. Det jag inte syr själv får han i present av sina snälla släktingar. Visserligen brukar presenterna vara ”pojkkläder”, men med tanke på hur flickkläderna ser ut skulle jag inte vilja ta i dem med tång. De få gånger jag köper barnkläder kan jag kosta på mig Me&I, Villervalla eller andra lite dyrare märken som har gott om könsneutrala kläder i bra kvalitet.

Men ni som har barn och köper i vanliga klädaffärer. Kan ni inte fråga expediten varför storlekar och passform skiljer sig mellan pojk- och flickkläder? Varför det ens finns en pojk- och en flickavdelning? Om ALLA föräldrar skulle ifrågasätta det VARJE gång de handlar skulle nog sortimentet ändras snabbt som ögat. Men så länge vi inte säger något kan de fortsätta med det här larvet och skylla på att kunderna vill ju ha det så.

När kunskapen tar slut frodas myterna

  • 25 oktober, 2011 09:44

Har börjat simma lite grann för att dels få skonsam träning och motverka foglossningen, och dels få lite tid för mig själv när snälla morfar erbjuder sig att hämta Björn på förskolan. Jag har googlat runt lite på om det är okej att bada i bubbelpool när man är gravid, eftersom jag har ett vagt minne av att det skulle finnas en infektionsrisk. Det skulle vara väldigt skönt med ett hett bad utan tillhörande nästan-tvååring som vill vara med och plaska, särskilt nu när graviditeten börjar kännas i fogarna.

Men herregud vad mycket olika teorier det finns! Vissa säger javisst kan man bada, inga problem. Andra säger att värmen är farlig för barnet (gäller även bastu), att bubblorna är farliga och kan framkalla sammandragningar, att ljudet i poolen är för högt och kan skada barnet, att bakterier och svamprester i vattnet ger infektioner… Det är både privatpersoner och vårdpersonal som uttalar sig och ingen verkar vara överens.

Har jag gått fel och hamnat på medeltiden? Har vi verkligen inte bättre kunskap än såhär? Det verkar som om den verkliga, vetenskapligt belagda, kunskapen om hur kvinnors kroppar och foster påverkas av olika saker under en graviditet är så dålig att allting anses farligt. Vad man än vill göra är det någon som säger ”det kan vara farligt för barnet”.

Jag förstår att förmaningarna säkert är välmenade, men jag kan inte låta bli att uppfatta dem som lite nedvärderande. Jag är gravid, inte sjuk eller gjord av glas! Min kropp är gjord för det här, hon vet mycket väl hur hon ska skydda fostret så länge det inte handlar om några extrema påfrestningar. Det är ett mysterium hur kvinnor fortfarande verkar ses som det svagare könet när det är vi som uhärdar graviditeter och genomlider förlossningar.

Om män hade varit gravida tror jag att alla eventuella hälsorisker kring graviditet och förlossning hade varit mycket bättre utredda vid det här laget, och att de hade blivit mer betrodda att själva ta hand om sina kroppar och barn med betydligt färre förmaningar om att vara försiktiga och undvika precis allt för säkerhets skull.