Fantasilekar
Jag sätter fram lunchen på bordet, köttbullar med rotmos, och börjar lägga upp köttbullar till Björn.
Björn: Saujemos också!
Jag: Va? Dinosauriemos?
Björn: Ja!
Jag: (pekar tveksamt på rotmoset) Det här?
Björn: Ja!
Ringleader
Vi känner en av grannarna lite grann genom Hemvärnet. Hon har barn i ungefär samma åldrar som mina, och idag var vi där och hälsade på. Hon var dessutom barnvakt åt ännu en liten kille på ungefär ett och ett halvt, så det var full fart och leksaker överallt. Det gick riktigt bra trots en del diskussioner om vem som egentligen skulle få bestämma över leksakerna. När vi satt och drack te efter lunchen blev det sådär misstänkt tyst. Alla barnen (förutom Vilda som satt i mitt knä) satt stilla som små ljus i en ring på golvet. Björn hade fått tag i skålen med kattmat som vi försökt ställa utom räckhåll tidigare, och bjöd generöst laget runt.
Artigt
Jag och Björn leker ”Vasstandsmamman kommer och äter upp Björn” vilket går ut på att jag morrar och jagar honom och han springer och skrattar. Plötsligt får Björn syn på ett glas vatten som står bredvid sängen, och stannar upp.
Björn: Vill Vasstandsmamman ha lite vatten?
Vasstandsmamman: (förvånat) Eh… ja tack.
Björn: (räcker fram glaset)
Vasstandsmamman: Tack! (dricker ungefär hälften)
Björn: Drick upp!
Vasstandsmamman: Okej. (dricker resten)
Björn: (ställer tillbaka glaset. Börjar springa igen)
Nej!
Såhär ser det ofta ut hos oss numera (ersätt mjölken med valfritt föremål/mat/aktivitet, det spelar ingen roll vad det är). Ibland flera gånger om dagen:
Björn: Jag vill ha mjölk.
Jag: (häller upp mjölk). Varsågod!
Björn: Jag vill INTE ha mjölk!
Jag: Okej, då behöver du inte dricka den.
Björn: Jag MÅSTE ha mjölk!
Jag: Den står där, det är bara att dricka.
Björn: (börjar bli upprörd) Nej! Jag vill INTE ha mjölk!
Jag: Drick den inte då.
Björn: JAG MÅSTE HA MJÖLK!
Jag: Här är mjölken.
Björn: (gråter) JAG VILL INTE HA MJÖLK!
Jag: Vill du ha mjölk?
Björn: NEJ!!
Jag: (börjar tappa tålamodet) Då tar jag bort den.
Björn: (gråter hysteriskt, hoppar upp och ner) NEJ!!! JAG VILL HA MJÖLK!!
Och så vidare…
Ofta verkar det handla om saker som jag tror att han faktiskt vill, men av någon anledning måste han protestera. Och sedan är det som om hela han går i baklås och inte kan bestämma sig för vad han vill. Det händer oftare när han är trött, och ibland även mitt i natten då han drömmer om en sådan här situation och vaknar gråtande. Ibland funkar det att krama och trösta, ibland att distrahera med något. Ibland funkar ingenting, och det är bara att vänta medan han skriker av sig. Det händer att han blir så frustrerad att han kastar sig ner och dunkar huvudet i golvet.
Jag skulle ge vad som helst för att få veta vad som pågår i honom när det här händer. Är det att han verkligen inte kan bestämma sig för vad han vill? Eller att han behöver bestämma mer över sig själv och därför säger nej till allt i brist på annat? Eller att han vill något annat mer abstrakt men inte kan uttrycka det? Är det kanske någon slags konfliktträning där han måste mucka gräl med oss? Ibland önskar jag att jag hade min egen Jesper Juul som kunde stå i ett hörn och vara beredd när jag inte har en aning om vad jag ska göra.
Argumentationsteknik för nybörjare, steg 2
Jag och barnen är i skogen, och jag har burit Björn på axlarna en bit för att komma över ett träsk.
Jag: Det kanske är bäst att du går själv nu.
Björn: Det kanske bäst att jag sitter mammas axlar.
Jag: Tror du det?
Björn: Ja.
En tårta!
Björn har bara ätit tårta en gång, när vi blev bjudna på sockerfri tårta hos hans morfar. Däremot har han vid flera tillfällen sett ett tecknat youtube-klipp där någon bakar tårta, och det har tydligen fastnat att en tårta är något man gör i flera lager. Nu går han omkring och lägger flera leksaker på varandra, räcker fram dem till mig och utbrister: ”En tårta!”
Hög moral
Läggdags, och Björn vill att jag ska läsa för honom. Jag har fullt upp med att försöka amma Vilda till sömns (försvåras något av att storebror sitter bredvid och pratar).
Björn: (tjatar om att läsa)
Jag: (förklarar ännu en gång varför jag inte kan just nu)
Björn: Nu är du dum.
Jag: Va?
Björn: Nu måste du säga förlåt till Björn.
Jag: Men jag har ju inte gjort något.
Björn: Säg förlåt till Björn!
Jag: Förlåt…
Stressat barn
Vi har en vecka på oss att fixa och tömma lägenheten innan homestylingfirman kommer in och gör den fin till fotografering och visning. Det innebär att vi tillbringar all vår lediga tid med att packa, måla och bära ner möbler och grejer i garaget där de ska stå tills vi får tillgång till huset. Barnen har hittills tagit alla förändringar bra, men de senaste dagarna börjar Björn visa tecken på att tycka att det är jobbigt.
Han är känsligare, gråter högt och intensivt för småsaker, och hans vanligtvis ganska stora närhetsbehov har blivit nästan omättligt. Han beter sig också ”trotsigare” genom att göra saker han vet att han inte får, skrika, försöka slå sin lillasyster och annat som han i vanliga fall gör sällan eller aldrig.
Det har kommit smygande så det var först idag jag insåg att det kanske har med flytten att göra. Vi tycker ju också att det är jobbigt, men vi har gett oss in på det här frivilligt och vet vad vi gör. Vi kan trösta oss med att vi snart kommer att få vårt fina hus och att det är värt allt det jobbiga. Björn är bara här och nu och har ingen aning om varför vi plötsligt har vänt upp och ner på vårt hem.
Jag försöker prata med honom om det, och tycker att det hjälper lite. Jag ska försöka se till att han får vara lite mer med mormor och morfar framöver, för att få koppla av från röran här hemma och få lite normalt liv. Annars vet jag inte riktigt vad vi ska göra. Det han behöver mest är vår tid och uppmärksamhet, och det är det vi har svårast att ge honom just nu.
Naturen vs Björn 1-0
Vi har varit på landet mycket under sommaren, och Björn har ibland fått mer närkontakt med naturen än han kanske skulle vilja. Han har lärt sig att bli rädd för mygg och getingar, och utvecklat en skräckblandad förtjusning för grodor. En dag satte han plötsligt igång att gallskrika utan synbar anledning, och när vi rusade till undsättning visade det sig att han hade hittat en groda, följt efter den och försökt peta på den, varav grodan hade hoppat rakt på honom och nästan skrämt livet ur honom. Efter det ville han att jag eller FÖ skulle peta på grodorna åt honom, men vi nöjde oss med att vara med honom så att han fick titta på dem.
Livet i vattnet har gått lite bättre. En gång fick han följa med i båten när FÖ + besökande kompis fångade en stor gädda, och det pratade han om i veckor efteråt och berättade om för alla han mötte. ”En JÄTTESTOR gädda!”
Det han har tyckt bäst om, förutom favorithobbyn kasta stenar i sjön, har faktiskt varit att plocka lingon. Jag visade honom hur man skulle göra, och sedan ville han aldrig sluta. Jag ser fram emot att gå ut i skogen med honom när vi har flyttat!
Jag kan göra bebis glad!
Björn har upptäckt att hans lillasyster avgudar honom och tycker att han är det mest intressanta som finns. Så fort hon börjar gnälla eller blir ledsen kommer han springande och börjar hoppa runt och spela pajas och hämtar leksaker åt henne. ”Jag kan göra bebis glad!” ropar han. Och det kan han. Det finns ingen som kan det lika bra som han. Han kan få henne att börja skratta, och då skrattar han också. Vilket får henne att skratta mer för att han skrattar. Är hon ledsen i bilen håller han henne i handen och säger ”Vi är framme snart!”
Funkar det inte säger han till mig. ”Mamma TA HAND om bebis!”
