Avanai

You are currently browsing the Björn bebis category

Grattis!

  • 5 januari, 2011 09:32

Grattis på födelsedagen underbara älskade Björn! Vi har överlevt första året med allt vad det inneburit av amning, föräldraledighet, vakna nätter, skratt och kärlek.

5 januari 2010:

Julafton nästan ett år senare:

Minnen

  • 4 januari, 2011 08:33

Vid den här tiden förra året (21.30) var vi hemma och väntade på att Björn skulle komma. Jag hade haft värkar i ett dygn och vi hade varit inne en sväng på sjukhuset på kvällen men blivit hemskickade igen eftersom vi inte hade kommit tillräckligt långt. Värkarna var fortfarande oregelbundna och jag var 2 cm öppen.

Vi stannade hemma några timmar, till strax efter elva på kvällen. Då åkte vi in till sjukhuset igen, och kl 10.17 nästa morgon föddes Björn.

Det känns nära men ändå så långt borta. Ett helt år sedan. Nu har vi en stor kille som jollrar och säger mamma, hittar på bus hela dagarna, och älskar att gå om han får hålla någon i handen. Samtidigt känns det som igår jag låg där med lustgasen och väntade på att han äntligen skulle komma.

Han går!

  • 22 november, 2010 09:15

Björn har stått och tagit något enstaka steg utan stöd förut, när han inte riktigt har tänkt sig för, men igår stod han helt själv i flera långa sekunder och tog 2-3 steg innan han satte sig/ramlade.

Jag kan inte fatta att han har blivit så stor. Hur kan han hålla balansen på de där korta små benen?

Nästa vecka blir han 11 månader, och efter nyår fyller han ett år! Var det inte bara härom veckan vi kom hem med honom från BB, i 15 minusgrader, drunknande i sin stora fluffiga overall och djupt sovande i bilstolen…

Barn och sömn för femtielfte (men inte sista) gången

  • 4 november, 2010 08:49

Björn har ju alltid sovit oroligt och vaknat flera gånger under natten, men när han blev ca 8 månader blev det värre. Jag har hört samma sak från många föräldrar, så det är nog vanligt att de sover sämre i just den åldern.

Det första råd vi får är alltid att sluta amma. Men jag vill inte sluta amma, och förstår inte varför amning skulle få honom att sova sämre, så det är inget alternativ för oss i dagsläget. Däremot märkte vi att han sov mycket bättre när vi hade varit iväg någonstans på kvällen så att han kom i säng senare.

När han för någon vecka sedan dessutom började vilja gå upp kl 03 tyckte vi att det började bli jobbigt.

Den senaste veckan har vi lagt honom en timme senare på kvällen, och det har hittills fungerat över förväntan! Han sover bättre och har än så länge inte velat gå upp före 6. Jag trodde att han skulle vara tröttare på dagen, och framför allt på kvällen, men vi har inte märkt någon tydlig skillnad. På kvällen är han tvärtom jättepigg och leker och håller igång till 21 eller senare utan att bli övertrött. Det går dessutom betydligt fortare att natta honom, så det kan ju ha varit så att han inte var tillräckligt trött när vi försökte lägga honom tidigare.

De säger ju att barn ändrar sina rutiner hela tiden, och det stämmer nog. Så lagom till att vi har vant oss vid den nya läggtiden uppstår säkert nya problem. Men dem kan vi ta då.

8-10 månader ska visst även sammanfalla med separationsfasen, och jo tack, det har vi märkt. På morgonen måste jag hålla i honom hela tiden, annars gråter han. Inte en enda sekund går det att sitta själv eller hos pappa. På eftermiddagarna när jag kommer hem är det nästan likadant, mamma ska i alla fall vara inom synhåll hela tiden. Mig gör det ingenting, förutom att jag får dåligt samvete för att jag åker till jobbet. Men så  länge jag är hemma är det faktiskt riktigt smickrande att han skiner upp så fort han ser mig och börjar ropa så fort jag går in i ett annat rum, eller står och kramar mina ben när jag står och lagar mat.

Vad har hänt i köket?

  • 3 november, 2010 05:37

Det luktar kanel i köket. Är det någon som bakar?

Nej, men det ligger något på golvet.

Vad hittar man om man följer kanelspåret?

Saker man inte trodde man skulle höra sig själv säga, del 1

  • 3 november, 2010 05:32

”Nej, du får inte bada i toaletten.”

Filmstjärneleende nästa?

  • 27 oktober, 2010 07:00

Jag killade Björn på magen så att han gapskrattade, och då såg jag inte bara den tanden som precis har kommit fram utan minst TRE nya framtänder som är på väg att bryta igenom. Med det i åtanke är det ett under ett han är så glad och härlig som han är!

Fel tid

  • 22 oktober, 2010 12:08

Björn*: Mamma, kom nu så går vi upp! Jag vill leka! Och krypa!
Jag: Men Björn, klockan är ju halv två på natten. Vi ska sova nu.
Björn: Nej, leka! Jag tänker klättra på dina ben.
Jag: Men jag måste sova….
Björn: Du överdriver. Kom nu! Jag kryper på ditt ansikte och gör jobbiga ljud så länge tills du kommer med upp.

* Björns repliker är översatta från kroppsspråk till ord.

(Innan någon frågar var den pappalediga pappan höll hus: han hade redan tagit hand om en orolig Björn några timmar så att jag fick sova. Jag vet ju av egen erfarenhet att man behöver sova även om man är föräldraledig, så vi försöker dela på nätterna.)

Hopp

  • 21 oktober, 2010 05:44

Björn har sovit väldigt oroligt de senaste veckorna, och det verkar bara bli värre. Han vaknar ofta, och istället för att snabbt somna om vid bröstet ligger han och vrider och vänder sig, gnäller och gråter. Jag har ingen aning om vad det kan vara. Tänder? Utvecklingssprång? Ont i magen? På dagarna är han precis som vanligt, bara lite tröttare.

I natt testade vi att ha en nattlampa tänd hela natten. Vilken skillnad! Han sov minst dubbelt så länge som han brukar innan han vaknade, och väckte mig bara tre gånger på hela natten! Håller tummarna så hårt att de nästan trillar av för att det inte är ett sammanträffande.

Sinnesförvirring

  • 14 oktober, 2010 10:38

Jag var på kurs häromdagen och hamnade bredvid en tjej som är gravid. Vi började såklart prata, och innan jag visste ordet av hörde jag mig själv säga saker som ”åh det är så spännande! En sån härlig tid”. Om graviditet alltså. Graviditeten som jag tyckte var utdragen tortyr. Vad hände??

Snart börjar jag väl säga saker som att det inte är jobbigt att vara vaken på nätterna eller att barnskrik är bara roligt. Jag har hört bekanta med barn på fullt allvar säga att de njöt av att sitta uppe och amma på nätterna. Det är ju uppenbart att småbarn = hjärnskadade föräldrar.