Avanai

You are currently browsing the Böcker category

Kassa böcker

  • 4 januari, 2012 06:36

Jag älskar att läsa, men har haft otur med böcker den sista tiden. Var har alla bra böcker tagit vägen? Här är några exempel på det litterära armod jag har hamnat i:

  • Kniven i hjärtat – Björn Ranelid: Senaste bokcirkelboken. Jag hatade den. En ändlös ström av pretentiösa upprepningar utan handling som jag tröttnade på efter några sidor och lade ner när jag var knappt halvvägs.
  • Diamantsvärdet och träsvärdet – Nick Perumov: Nuvarande bokcirkelboken. Jag har inte kommit så långt i den än, men den är ganska fånig. Inte direkt plågsam, så jag kommer nog att läsa ut den men däremot inte fortsätta med övriga delar i serien. Hade hört någon jämföra den med Tolkien, men förstår inte alls den jämförelsen. Tolkien är fantastisk, om än lite långrandig. Nick Perumov är fjantig, men hyfsat underhållande.
  • Hypnotisören – Lars Kepler: Lyssnar på ljudboken när jag åker bil med FÖ. Vet inte varför jag fick för mig att en svensk deckare skulle vara en bra idé, för jag brukar inte gilla dem. Den här är inget undantag, den är astråkig. Jag tror berättarstilen i deckare helt enkelt inte passar mig, för böcker som andra tycker är superspännande får mig att nästan somna av tristess. Det är för mycket oväsentliga detaljer, huvudpersoner som benämns med för- OCH efternamn genom hela boken, det gråa och trista i vardagslivet är alldeles för överdrivet och lämnar ingen plats för ens en gnutta humor eller glädje, alla är olyckliga hela tiden och berättartempot är segt som sirap. Vem bryr sig om vem mördaren är när en majoritet av boken handlar om folk som dricker kaffe på 7Eleven eller poliser som sysslar med skrivbordsarbete? Zzzzzzz
  • Flykten från Stalins läger – Slavomir Rawicz: En självbiografi av en polsk officer som arresterades av ryssarna under andra världskriget och skickades till Sibirien. Därifrån rymde han och vandrade ända till Indien. Tydligen finns det bevis på att berättelsen är en bluff från början till slut, men det bryr jag mig inte om. Jag har inget behov av att det jag läser ska vara sant. Däremot får boken gärna berätta lite om huvudpersonen, vem han är, hans förflutna och tankar och känslor, istället för att bara vara en lång uppräkning av alla lidanden han genomgått. Den var inte hemskt dålig, men kunde varit så mycket bättre om en kompetent författare skrivit den.
  • En biografi om Martin Luther som jag inte kommer ihåg vad den hette. Lade ner efter bara 20-30 sidor för den var skittråkig. Är man utbildad teolog är den kanske intressantare, men för mig var den på helt fel nivå. Jag vill veta vem han var, inte en massa detaljer om den texten hit och den texten dit och vad den teologiska akademiska världen tycker om just den översättningen av den textbiten…  

Jag hoppas få tid att gå till biblioteket inom de närmaste dagarna och bocka av några nya titlar på min oändliga lista av boktips. Jag längtar efter en bok som är riktigt riktigt välskriven så att man bara sugs in och njuter av det underbara språket och inte vill missa ett ord av handlingen.

Snyft

  • 6 december, 2011 07:57

Har sett säsongsavslutningen av Babel på SVT Play, vilket även var Daniel Sjölins sista avsnitt som programledare. Känns tungt nu. Hur ska det gå? Vem ska kunna ta över och göra ett lika bra jobb??

Bokrecension (och en entusiastisk hyllning)

  • 22 augusti, 2011 11:11

Höstens första bokcirkelbok är ”Högre än alla himlar” av Louise Boije af Gennäs. Jag måste säga att jag blev skeptisk när jag läste på baksidan. Den lät som om den skulle vara en ganska ytlig berättelse om rika stockholmare, vilket inte är riktigt min genre.

Första intrycket blev inte bättre när jag började läsa. Den inleds med en evighetslång och klichéfylld beskrivning av Stockholm nyårsnatten 1999 och går sedan in på en nyårsfest med rätt krystade och flåshurtiga dialoger.

Både de oändliga beskrivningarna och de krystade samtalen fortsatte till och från genom hela boken. På många ställen skummade jag eller till och med bläddrade förbi långa stycken. Till exempel har hon en förkärlek för att beskriva sina huvudpersoner med långa stycken berättande text istället för att låta läsaren lära känna personerna med hjälp av handlingen – händelser och samtal. Men däremellan fanns det faktiskt något medryckande och originellt som fick mig att fortsätta läsa. Till min egen förvåning läste jag ut den på en dag och kan mycket väl tänka mig att läsa nästa del (det ska bli en trilogi). Jag kan fortfarande inte riktigt bestämma mig för om jag gillade den eller inte. Som med så många böcker känns det som om den kunde ha blivit mycket bättre om den hade redigerats hårdare och allt ordbajs klippts bort.

Nu läser jag ”Duma Key” av min absoluta favoritförfattare Stephen King. Herregud vad bra det är, jag blir alldeles knäsvag och vill bara läsa varje vaken minut. Enda farhågan är att Stephen King har en viss tendens att spåra ur mot slutet av sina romaner och antingen bli alldeles för övernaturlig eller för kladdig och blodig för att det ska kännas lika trovärdigt som resten av boken. Som tur är verkar han ha insett det här själv, för i de senaste böckerna av honom som jag läst var även slutet bra.

De som tror att Stephen King är skräplitteratur eller att skräck = dåligt får själva ta ansvar för att de missar något av det bästa som någonsin skrivits. Som andra författare med en lång och produktiv karriär kan han vara ganska ojämn och har skrivit en del som är sämre och några enstaka som faktiskt är dåliga. Men läs ”It”, ”Under the Dome”, ”Cell” eller ”The Dark Tower” och njut. Jag önskar att jag hade i alla fall en tiondel av hans talang och skicklighet när det gäller att skriva.

Nördig sommar

  • 15 augusti, 2011 12:15

Jag läste det här inlägget och blev på riktigt nördigt humör. Sådana saker gör mig alldeles varm i hjärtat. Särskilt tyckte jag om ”Keep calm and Don’t Blink” eftersom det refererar till ett av mina favoritavsnitt av Doctor Who.

Utöver Medeltidsveckan har även resten av sommaren gått i nördighetens tecken. Vi såg Stargate Universe, den senaste Stargate-serien, som är riktigt bra men betydligt dystrare än SG1 och Atlantis och därför svårare att komma in i. Har man väl kommit in i den är det lätt att utveckla ett beroende och drabbas av svår abstinens när serien slutar efter säsong 2. Tydligen bestämde sig TV-kanalen för att lägga ner serien fastän det finns mer material, så nu letar produktionsbolaget efter en annan kanal som vill sända den. Hoppas de lyckas!

Jag vet inte om det var Stargate eller något annat som utlöste det, men jag har haft ett sug efter science fiction hela sommaren. Science fiction ses ofta som en manlig genre, men i vår familj är det jag som läser SF och maken som läser fantasy. På TV däremot slukar vi båda genrerna (säger man så?) med samma entusiasm.

Jag har under semestern läst ”Perdido Street Station” av China Miéville och hela Stiftelsen-trilogin av Isaac Asimov. Perdido Street Station var fantastisk men ganska otäck. Den handlar om en stad i förfall, i ett fiktivt land som skulle kunna vara ett framtida efter-katastrofen-samhälle eller någon form av ganska nära dåtid baserat på tekniken de använder. Den var äcklig, mörk, spännande och otroligt välskriven.

Stiftelsen var en intressant läsupplevelse. Det är en av de klassiker jag länge tänkt läsa. Jag tycker alltid att det är en speciell känsla att läsa gammal science fiction. Det blir en så underlig blandning av gammaldags och framtid som gör att man hamnar i en helt annan värld när man läser. Det är intressant att se hur författaren har tänkt sig framtiden, och hur svårt det är även för en duktig författare att tänka sig bort från sin egen tid. Teknik och vetenskap brukar gå ganska bra, men samhällsstrukturer, könsroller och beteenden sitter betydligt mer rotade i författarens tid.

Första Stiftelse-boken är utgiven på 40-talet, och även om kvinnosynen är otroligt gammaldags tycker jag inte att den känns riktigt så gammal. Kvinnobilden rättar dessutom till sig något i de andra två böckerna. I ett förord av författaren skriver han att han undrar hur serien kunde bli så populär eftersom den nästan inte handlar om något. Den består till största delen av samtal och tankar. Men knepet är väl att skriva samtalen och tankarna så att de för berättelsen framåt och beskriver samhället den handlar om på ett trovärdigt och engagerande sätt. Då blir rymdstrider och annan action mest utsmyckning. Trevligt, men inte nödvändigt.

Litteraturlista

  • 24 maj, 2011 06:55

Jag hittade följande lista över 100 böcker man borde ha läst, enligt SF-bokhandeln i Malmös blogg. På det stora hela bra val tycker jag. Jag har läst ca 35 av dem (markerade med fetstil) och planerar att läsa övriga också. Ni då?

(Påbörjad serie räknas som läst serie.)

Alan Moore & Dave Gibbons: Watchmen
Alastair Reynolds: Revelation Space
Aldous Huxley: Brave New World
Arthur C. Clarke: 2001
Astrid Lindgren: Bröderna Lejonhjärta
Bill Willingham m fl: Fables
Bram Stoker: Dracula
Brian Vaughan & Pia Guerra: Y the Last Man
C. S. Lewis: Narnia-böckerna
Charlaine Harris: Southern Vampire-serien
Charles de Lint: Newford-böckerna
Charles Stross: Accelerando
China Miéville: Iron Council
Christopher Paolini: Eragon
Christopher Priest: The Prestige
Clive Barker: The Great and Secret Show
Cory Doctorow: Little Brother
Dan Simmons: Hyperion
David Eddings: The Belgariad
Douglas Adams: The Increasingly Inaccurately Named Hitch-hiker Trilogy
Elizabeth Bear: New Amsterdam
Elizabeth Moon: Vatta’s War
Ellen Kushner: The Privilege of the Sword
Emma Bull: War for the Oaks
Frank Herbert: Dune
Gene Wolfe: The Wizard Knight
George Orwell: 1984
George R. R. Martin: A Song of Ice and Fire
Guy Gavriel Kay: Tigana
H. G. Wells: The War of the Worlds
H. P. Lovecraft: The Call of Cthulhu
Harry Martinson: Aniara
Holly Black: Tithe-trilogin
Hope Mirrlees: Lud-in-the-Mist
Iain M. Banks: The Culture-böckerna
Inger Edelfeldt: Missne och Robin
Isaac Asimov: Foundation
J. K. Rowling: Harry Potter-böckerna
J. R. R. Tolkien: The Lord of the Rings
Jack Vance: Lyonesse
Jamie Delano m fl: John Constantine Hellblazer
Jasper Fforde: The Eyre Affair
Jim Butcher: The Dresden Files
John Ajvide Lindqvist: Låt den rätte komma in
John Crowley: Little, big
K. J. Parker: Scavenger-trilogin
Karin Boye: Kallocain
Katherine Kerr: Deverry-böckerna
Kurt Vonnegut: Slaughterhouse-five
Lewis Carroll: Alice’s Adventures in Wonderland
M. John Harrison: Light
Margaret Atwood: The Handmaid’s Tale
Marion Zimmer Bradley: The Mists of Avalon
Mary Doria Russell: The Sparrow
Mary Shelley: Frankenstein
Mervyn Peake: Gormenghast-trilogin
Michael Chabon: The Yiddish Policemen’s Union
Michael Ende: Den oändliga historien
Michael Moorcock: Elric
Michael Swanwick: The Dragons of Babel
Mike Carey m fl: Lucifer
Mike Mignola: Hellboy
Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
Naomi Novik: Temeraire/His Majesty’s Dragon
Neal Stephenson: Cryptonomicon
Neil Gaiman m fl: Sandman
Neil Gaiman: The Graveyard Book
Orson Scott Card: Ender’s Game
Philip K Dick: Do Androids Dream of Electric Sheep?
Philip Pullman: His Dark Materials-trilogin
Poppy Z. Brite: Lost Souls
Ray Bradbury: Fahrenheit 451
Raymond E. Feist: Magician
Richard Matheson: I Am Legend
Richard Morgan: Altered Carbon
Robert E. Howard: Conan
Robert Heinlein: Stranger in a Strange Land
Robert Holdstock: Mythago Wood
Robert Jordan: Wheel of Time
Robert Kirkman & Charlie Adlard: The Walking Dead
Robin Hobb: Assassin-trilogin
Roger Zelazny: Amber-böckerna
S. M. Stirling: Dies the Fire
Scott Lynch: The Lies of Locke Lamora
Stephen Donaldson: The Real Story
Stephen King: The Dark Tower
Steven Erikson: The Malazan Book of the Fallen
Susanna Clarke: Jonathan Strange & Mr Norrell
T. H. White: The Once and Future King
Tad Williams: Memory, Sorrow and Thorn-serien
Tanith Lee: Biting the Sun
Terry Brooks: Shannara-böckerna
Terry Pratchett & Neil Gaiman: Good Omens
Terry Pratchett: Discworld-böckerna
Tim Powers: The Anubis Gates
Tove Jansson: Mumin-böckerna
Umberto Eco: Foucaults pendel
Ursula K. LeGuin: Earthsea-böckerna
William Gibson: Neuromancer
William Goldman: The Princess Bride

Böcker och surt barn

  • 23 maj, 2011 09:32

Jag har beställt nya bokcirkelboken (Kärlekens historia av Nicole Krauss), och då är det ju dumt att inte passa på att köpa lite andra böcker också. När man ändå betalar frakt.

Det blev Ditt kompetenta barn av Jesper Juul (tack Jonna för tipset!) för att förbereda mig på trotsåldern, och Augustinus Bekännelser – andlighet från 300-talet.

Kunde ju inte bli bättre. Underhållning, barnuppfostran och djup andlighet i samma paket! Det måste vara det som kallas balans i livet.

På tal om balans, eller frånvaron av densamma, igår var Bortbytingen på besök igen. Jag önskar att jag kunde förstå vad det är med honom när han blir sådär missnöjd. Letade feber, tänder, gav mat, vatten, ammade, tröstade… det var ingenting som riktigt hjälpte. Det var roligt att leka med pappa, men så fort pappa slutade blev det fortsatt gnäll och rastlös klättring på oss, soffan och bordet blandad med gråt. I morse verkade han vara sitt vanliga jag igen, så det är ju skönt att det i alla fall går över snabbt.

Bokcirkel

  • 13 april, 2011 08:01

Månadens bok var Solar (Hetta på svenska) av Ian McEwan. Den handlar om en äldre fysiker i England som driver genom livet utan någon vidare riktning eller engagemang och lever på gamla meriter från sitt nobelpris. Han är inte speciellt sympatisk, men jag tyckte ändå om honom just för att han inte framställdes i någon vidare ljus dager. Det är sällan som romanförfattare vågar skriva om motbjudande människor, utan att göra dem direkt onda.

Jag tyckte om boken, och kommer nog att läsa något mer av honom, men de andra gillade den inte lika mycket. Till nästa gång ska vi läsa Lars Keplers Paginikontraktet. Det ska bli intressant eftersom jag sällan läser deckare och har svårt för att hitta bra svenska författare.

Jag hittade även den här på biblioteket idag:

Den handlar om en tjej och en kille som träffas efter att de har gått ut högskolan, och berättar sedan om vad de gör samma datum varje år 20 år framåt. Låter intressant!

Glädje

  • 11 april, 2011 12:42

Babel har börjat igen på SVT. Programmet som perfekt balanserar prettoprat och kultursnobberi med välformulerad humor och drivor av läsglädje. Alla hittills tre avsnitt finns på SVT Play, att avnjutas när det passar.

Bok och tåg

  • 8 februari, 2011 06:44

Jag håller som bäst på med nästa bokcirkelbok. Vi hade tänkt ta något av Mario Vargas Llosa, men de visade sig förvånansvärt svårt att få tag i. Eftersom det blir några böcker per år vill vi gärna hitta dem i pocket eller annan billig utgåva, eller på biblioteket. Jag blev förvånad över att det inte var lättare att få tag i Nobelprisvinnaren. Men det kanske är så att bokhandlarna passar på att höja priserna och göra dyrare specialutgåvor just för att det är en Nobelprisvinnare.

Istället blev det Igelkottens Elegans av Muriel Barberry. Jag har kommit ungefär halvvägs och tycker än så länge väldigt bra om den. Det är särskilt en njutning att läsa ett intelligent och välskrivet språk efter floppen med Slashs biografi.

Imorgon ska jag åka till Stockholm och hålla en två timmars miljökurs för mina arbetskamrater där. Jag börjar bli ganska nervös. Kursen hålls med anledning av vår ISO-certifiering, vilket betyder att det är obligatoriskt att närvara. Det är aldrig roligt att föreläsa för folk som MÅSTE vara där och inte har valt att lyssna för att de tycker att det är intressant. Men hur som helst är det bra träning och jag får åka tåg. Jag älskar att åka tåg.

Böcker

  • 17 januari, 2011 01:09

I fredags var det bokcirkel, och vi var alla överens om att Slashs biografi var rätt kass. För att vara en biografi var den märkligt opersonlig, som om han var motvillig att dela med sig av sig själv. Den var även en av de sämst skrivna, och översätta, böcker jag någonsin läst. Eftersom han ändå tog hjälp av en medförfattare kunde han väl ha valt en som är skrivkunnig? Massor av stav- och grammatikfel, engelska talesätt och ordföljder direktöversatta till svenska, konstiga meningar som slutade i ingenstans eller inte betydde något. Det var som om en mellanstadieelev försökt skriva vuxet och använt ord han inte förstod, eller som om den översatts med Google Translate eller något liknande. Utöver språkproblemen var den dessutom ganska tråkig. Vill man läsa om rockstjärnor eller knarkare finns det mängder med mycket bättre alternativ.

Till nästa gång bestämde vi att vi ska läsa något av Mario Vargas Llosa, men har inte bestämt än vilken bok det blir. Det finns ju inget som säger att vi kommer att gilla den, men man hoppas ju att ett Nobelpris utgör en viss kvalitetsgaranti. Vi var överens om att Vargas Llosa i alla fall borde vara grammatiskt bättre än Slash!

Jag har även läst ut Russell T Davies bok ”The Writer’s Tale – the Final Chapter”. Den utgörs av en epost-korrespondens mellan honom och en kompis/journalist medan han skrev säsong 4 av Doctor Who. Den var rena motsatsen till Slashs biografi. Davies berättar öppet, roligt och nära om sig själv och sin skrivprocess. För ett fan av Doctor Who, som dessutom älskar att skriva, prata om att skriva och läsa om att skriva, var den rena drömmen.

Just nu håller jag på med den här; en av de bästa fantasyböcker jag någonsin läst: