Så lätt att ta fel
Helgen har gått i julens tecken. Skönt, eftersom det varit svårt att hitta julstämningen hittills. I lördags var vi hos pappa på julbord, och igår var vi ute och högg en gran och tog in och klädde den. Barnen hjälpte till med stor entusiasm, och vi fick njuta av en klassisk småbarnsgran där alla kulorna hänger på samma gren tre decimeter över golvet. Vi hjälpte till att sprida ut pyntet lite, och barnen kom snabbt på att de kunde få sin pappa att lyfta upp dem för att hänga prydnader högre upp.
De leker tillsammans mer och mer, och det är så roligt att sitta och höra hur de pratar med varandra. Björn pratar naturligtvis mest, men Vilda svarar så gott hon kan. Igår lekte de tåg och sprang runt runt i vardagsrummet medan de höll i varandra. Då och då stannade de och beundrade granen. Vilda pekade på en ängel av trä:
Vilda: Pappa!
Björn: Nej, det är inte pappa. Det är en prinsessa!
En definitionsfråga
Björn: Mamma! Är det här en buss eller ett pepparkakshus?
Jag: Det är en synål.
1,5 år efter amningsavslutet
Igår kväll frågade Björn vad det var jag hade på mig (BH). När jag hade förklarat sa han att om jag tar av mig den kan han och Vilda ”dricka varsin tutte”. Då gjorde det faktiskt lite ont i hjärtat. Det är 1,5 år sedan han slutade amma, men han frågar fortfarande då och då om han inte kan få lite tutte. Jag säger alltid nej, förklarar att jag vill inte ha det så, och att han och jag kan gosa på andra sätt istället. Han accepterar det alltid och blir inte ledsen, men jag tycker det är lite synd att han fortfarande längtar. Det märks inte minst på hur han alltid försöker klappa bröstet när Vilda ammar. Hur mycket jag än säger till att jag inte vill att han gör så kan han liksom inte låta bli, och säger ”men tutten är så mjuk och fin!”
Halloween med extra allt
Vi var på halloweenfest i helgen. Barnen fick klä ut sig, Björn till tiger och Vilda till superhjälte. Jag hade på känn att hon skulle slänga av sig sin dräkt med en gång, så hon fick en väldigt enkel – sin solskyddsdräkt med en mantel till – och ville mycket riktigt inte ha det på sig mer än en liten stund. Björn däremot älskade sin tigerdräkt.
Det var en lyckad fest – trevliga människor, god mat och barnen lekte bra med varandra – tills Björn sprang in i en vägg. Vi vet inte riktigt hur han lyckades med det, jag hörde bara en smäll och sedan att han grät så där som han gör när han har slagit sig ordentligt. Jag hann precis fram till honom för att trösta och såg att han hade slagit upp ett jack i pannan när det plötsligt började forsa blod nerför ansiktet på honom. Inte riktigt det man vill se på sitt lilla barn, men vi höll oss ändå lugna eftersom jag hunnit se att såret inte var allvarligt. Han stod dessutom och skrek i högan sky så det var ingen fara med honom (kan man skrika betyder det oftast att man både andas bra och har normal medvetandenivå).
Efter en del blodtorkande och lite tvekan kom vi fram till att såret nog behövde sys, så jag och Björn gav oss iväg till akuten medan FÖ stannade med Vilda. Vi åkte till ett mindre sjukhus i grannkommunen för att slippa köa så mycket, och det visade sig vara väldigt lyckat när vi kom in och såg att väntrummet var alldeles tomt. Vi fick träffa doktorn nästan med en gång, och det slutade med att såret blev både limmat och tejpat. Björn gillade inte att bli limmad och skrek som en gris, men så fort det var över var han som vanligt igen och satt och pratade hela vägen hem. Idag har han varit på förskolan och verkar helt obesvärad av tejpen i pannan.
Jag har däremot lite svårt att släppa minnesbilderna av min lilla pojke med blod i hela ansiktet. Visst, inget allvarligt hände, men tänk så lätt det hade kunnat vara värre. Jag har bävat inför vårt första besök på akuten med något av barnen, och tänkt att förr eller senare händer det. Jag håller alla tummar och tår för att det aldrig blir värre än så här.
Som flugor till socker
Typiskt, man drar fram en pall för att göra något, och innan man ens hinner kliva upp händer det här:
Gör ingenting
Återigen vinner det lata föräldraskapet i längden. Jag har förvånats många gånger över hur barnens utveckling ordnar sig alldeles av sig själv om vi försöker att inte vara i vägen så mycket, och nu har det hänt igen. Björn har börjat vakna på nätterna och vill gå upp och kissa. Blöjan är nästan alltid torr på morgonen, och häromnatten sa han att han ville sova utan blöja. Just den natten var han tyvärr inte torr, men han försökte i alla fall. Vi har inte gjort något alls för att uppmuntra honom att släppa nattblöjan, aldrig väckt honom på natten för att gå upp och kissa. Han har fixat det själv, i sin egen takt.
Ring rörmokaren!
Björn leker att han föder barn, genom att stoppa in saker under tröjan och ta fram dem igen.
Björn: Oj, bebisen har fastnat! Den kan inte komma ut! Ring rörmokaren!
Jag: Är du säker på att det är en rörmokare du behöver?
Björn: Ja!
Jag: Ok, jag ringer rörmokaren.
Bjön?
Vi var som sagt hos svärmor i helgen, och Björn avgudar sin farmor. Vi ser knappt röken av honom när vi är där, han till och med sover med henne. När vi åkte ut en sväng till sommarstugan stannade han hos farmor. Det är jätteroligt, även om det känns lite ovant.
Vilda tycker också att det är lite ovant. Hon frågar efter honom hela tiden - ”Bjön? Bjön?” – och ser sig omkring för att se var han har tagit vägen. Till och med mitt i natten kan hon sätta sig upp och undra var Björn är. När han dyker upp igen blir hon jätteglad i ungefär två sekunder, sedan är ordningen återställd och hon kan återgå till att ignorera (eller slå) honom.
Blommor och bin steg 1
Björn (kommer in i badrummet vid precis fel tidpunkt): Vad är det där?
Jag: En menskopp.
Björn: Vad gör man med den?
Jag: Det ska jag förklara för dig senare.
Björn: Varför inte nu?
Jag: För jag orkar inte nu (=jag måste tänka ut vad jag ska säga).
Herregud, var börjar man? Vi har redan täckt in det här med att mammor kan ha en bebis i magen och sedan kommer bebisen ut genom snippan. Så nu gäller det att förklara hur bebisen kommer dit och vad som händer när det inte är en bebis i magen, utan att skrämma slag på ungen som är livrädd för blod.
Fortsättning: Björn hittade en tygbinda i den rena tvätten och undrade vad det var. Jag förklarade att det var som en liten blöja för mammor när det kommer blod ur snippan. ”Är det en kopp?” undrade han då. Duktig pojke, det ska nog gå bra det här.
