Det blommar!
Det har blivit en sen start för trädgården i år; dels pga den kalla våren och dels för att jag inte riktigt har hunnit med. Men nu blommar det överallt! Jag odlar inte mycket prydnadsblommor eftersom jag hellre lägger tid och pengar på sånt som går att äta, men det finns gott om fina blommor i köksträdgården också!
Potatis:
Jordgubbe:
Kamomill:
Kamomill odlar jag egentligen inte i år, jag har grävt bort den och ersatt den med ringblommor, som börjar blomma vilken dag som helst nu. Men tydligen fanns det några plantor kvar som jag inte fick bort. Det gör ingenting, det är ett ogräs jag gärna har!
På tal om ogräs, här är smörblommor som växer mellan odlingslådorna:
Elmia Wood
Var fjärde år går en gigantisk skogsbruksmässa av stapeln utanför Jönköping och eftersom vi äger en liten bit skog och FÖ är väldigt intresserad brukar vi åka på det. Så också i år, trots att väderrapporten utlovade regn. Vi beväpnade oss med regnkläder (men glömde paraplyer och varma tröjor) och varm korv i termos som för övrigt är min nya favoritpicknickmat. Hur bekvämt som helst att plocka upp färdig varm mat ur termosen; något som barnen gillar dessutom! Vattenmelon och kanske lite kakor till efterrätt och mackor till fika. Kaffe/te-vatten i en termos och så är alla nöjda. Nu när vår ekonomi vrider sig i plågor har vi blivit riktigt bra på medhavd mat.
Vilda inledde med att samla träbitar i en tygkasse som hon fick när vi gick in. Till slut hade hon så många träbitar att hon hade svårt att gå, så då fick vi flytta över kassen till barnvagnen som vi hade med oss som lastdjur.
Det regnade i stort sett hela förmiddagen. Jag är så tacksam för mina tuffa barn som oftast är glada och hänger med på allt vi utsätter dem för! Men till slut var vi allihop ganska trötta och kalla. Här kommer lite gratisreklam, för vi hittade nämligen maskintillverkaren Ponsses enorma tält precis när vi behövde det som bäst. De inte bara bjöd på tak över huvudet en stund, utan hade även en lekhörna till barnen, gratis fika och gav barnen varsin buff som vi kunde värma upp en frusen Vilda med. Om jag någonsin skulle få för mig att köpa en gigantisk skogsmaskin, blir det en Ponsse och ingenting annat!
Rast i Ponsses tält. Det fanns till och med en ostörd vrå av golvet i barnhörnan där vi kunde byta blöja.
Vid lunchtid passade vi på när regnet höll upp en stund och satte oss i en skogsglänta och packade upp maten. Det droppade lite från träden, annars höll vi oss hyfsat torra. Efter lunch blev vädret bättre, och vi fick till och med lite sol till och från. Dagens andra höjdpunkt förtjänar också lite gratisreklam eftersom virkesbolaget Södra hade gjort i ordning ett stort område med barnaktiviteter. Barnen fick göra knappar, gå tipspromenad, fick små presenter och fick prova på ett spel som Södra har tagit fram. Deras utställning var såvitt jag kunde se det enda som hade riktiga barnaktiviteter, men det är kanske inte så konstigt på en mässa som i huvudsak riktar sig till gubbar. Jag och barnen var i minoritet kan man säga.
Men barn är bra på att hitta sysselsättning ändå; t ex stapla ved, klättra på traktordäck och skamlöst tigga godis av utställarna.
Veckans sjalbild, fast min selfiekamera har nåt fel på ljusinställningen som jag inte är tillräckligt motiverad för att göra något åt. Vidar var förvånansvärt nöjd med att sitta i sjalen hela dagen, sov mest och tittade fram då och då för att äta eller beundra utsikten. Jag hade däremot hyfsat ont i ryggen efteråt. Han börjar verkligen bli för tung för att bära på magen nu, men ska man bära länge blir han ledsen om han sitter på ryggen.
Det fanns hur som helst mycket att titta på, särskilt om man är road av stora maskiner (flistuggen modell jättelastbil som mal ner flera hela trädstammar på några sekunder är faktiskt riktigt häftig), men det märkligaste vi såg var nog det här bordet:
Om man verkligen avskyr sig själv och alla man känner kan man skaffa ett sånt här. Det är tillverkat i samma material som industritrappor och är därmed omöjligt att sitta på samt ställa något på. Vi har en trappa hemma i samma material, som de förra ägarna satte in för att den är snygg. Det är den, men det gör ont att gå i den!
Efter 7 timmar, över 13 kilometers traskande, 6 ballonger, 4 gratiskepsar, ganska många träbitar, ännu mer godis och en hel del lera var det dags att åka hem. Åkern som användes som parkeringsplats var så sönderkörd i regnet att vi fick köra slalom mellan parkerade bilar för att försöka hitta mark som inte var lervälling. Tack och lov lyckades vi (tack fyrhjulsdrift!) men många andra körde fast och fick bogseras med traktor till fastare underlag.
Om 4 år är det dags igen, men som tur är kör de en mindre variant också och det är bara 2 år kvar till den.
Opicknick
Vi har en sjö med en fin picknickplats med eldstad och vindskydd ca 3 km bort. I fredags var båda barnen hemma och det var fint väder, jag hade vårkänslor och ville ut, så jag föreslog för barnen att vi skulle gå till sjön och grilla korv. De är väldigt snälla barn så de gick med på det och vi packade mat, ved och bebissaker i ryggsäckar (barnen bar det de orkade), satte Vidar i bärsjalen och gav oss iväg.
Vägen dit går genom jättefin skog och är väldigt vacker vandring om än lite blöt här och där.
Vi tog rast efter halva vägen och åt chips, vilket är standard på våra utflykter.
Det kanske var lite lite överambitiöst att gå på utflykt med tre små barn i mitten av mars. När vi kom fram till sjön blåste det rejält och var ganska kallt. Jag försökte tända en eld att grilla korv över men det är fan omöjligt att få igång en brasa en fuktig blåsig dag med bebis i bärsjal. Under tiden jag försökte fick barnen springa runt och jaga vantar, väskor, kex och annat som blåste omkring. Sedan stoppade Björn händerna i sjön, upptäckte att en sjö i mars är svinkall och blev ledsen för att han frös.
Till slut gav vi upp och gick hem. Det blev ingen picknick, men däremot en till chipsrast på väg hem då barnen passade på att äta lite kall korv och Vidar fick mjölk. Jag tyckte det var ett rätt kul äventyr trots allt, men barnen förkunnade att de aldrig mer tänker gå på picknick när det är blåsigt och kallt.
Vidar var däremot nöjd. Han satt varm och skyddad i sjalen och sov gott hela vägen. Han var dessutom den enda som fick varm mat.
Jag väntar några veckor tills de har glömt bort allt det här och då kan jag lura med dem på utflykt igen. Fast då ska vi ha färdig mat med oss, eller ta med pappan som är mycket bättre på att tända brasor.
Köksträdgård 2016
Odlingssäsongen är långt ifrån över, men jag har redan tankarna på nästa år. Den här sommaren var ju inte direkt någon höjdare för den som gillar att odla. Jag har fått mycket kamomill och en del jordgubbar, morötter och potatis, men mycket av det jag sådde har vuxit dåligt. Flera salladssorter, grönkål och palsternackor kom inte upp alls.
På semestern var vi på Gunnebo slott och jag passade på att titta på deras grönsaksland. De har en restaurang och odlar alla grönsaker och kryddor som används där. Vilka grönsaksland! Man tror knappt att det är sant. Jag skulle nästan sälja min själ för att få en trädgård som de har. Hur gör de?? Allt växte hur frodigt som helst, enorma plantor trots den dåliga sommaren. Jag hittar inga bra bilder tyvärr, jag var så överväldigad att jag alldeles glömde bort att fota, men man kan se deras växtkartor här.
Nu är mitt mål i livet att få en trädgård som Gunnebos. Min är liten, trång, högt gräs överallt istället för prydliga gångar, plantor huller om buller som växer halvbra, samt mängder med ogräs. Men det ska det bli ändring på! Jag har börjat med att gräva ett nytt jordgubbland – det ska bli upphöjd odlingsbädd med träkanter runt och snygga gångar. Se bara:
SkogsElmia
Vi äger en bit skog och FÖ gillar maskiner, så igår åkte vi till SkogsElmia. Det är en skogsbruksmässa utanför Jönköping som hålls varannat år och riktar sig till alla från minsta hobbybönderna till professionella skogsbrukare.
Det tog oss en hel dag att gå runt hela området ett varv, så det finns mycket att se. Man kan köpa allt man behöver för att jobba i skogen, som t ex rätt kläder:
Barnen tyckte för det mesta att det var kul, i alla fall när de fick glass.
”Mamma, titta jag hittade en träbit!”
Titta på maskiner var också kul. Här är Björn framför en flistugg modell större, som kunde tugga i sig flera träd åt gången:
Gaffeltruck modell mindre:
Man vill ju inte missa Skotar-SM. I en sån här kan man tydligen skota (plocka upp träd från marken) väldigt snabbt:
Men om jag skulle jobba i skogen skulle jag föredra den här:
Synd bara att det är så mycket underhåll på den. Hört från folk som stod runt omkring: ”vad tyst den är!”
Nytt i hönshuset
När vi skaffade hönorna för snart två år sedan fick vi med hönshuset på köpet. Då tänkte jag inte så noga på hur det var byggt, utan tänkte att de som byggt det till sina hönor väl visste vad de gjorde. Allt eftersom började jag fundera lite på hur smart det är att ha nakna spånskivor och parkettgolv (!) i ett hus där man håller djur.
Nu blev vi ju av med alla våra hönor i höstas, och passade på att renovera hönshuset medan det stod tomt: Färg istället för naket trä, ny lucka och så se till att det är tätt så att inga objudna gäster kommer in. På sikt ska även hönsgården byggas ut och bli större och grönare.
Vilken skillnad det blir med bara lite färg!
Och nu idag fick vi äntligen nya invånare! 6 st brahmakycklingar (möjligen korsade med något annat). Säljaren var nästan helt säker på att det är en tupp och fem hönor, men det får väl framtiden utvisa…
Promenad
Vi har dragits med magsjuka en vecka nu. Höjdpunkten kom i onsdags kväll när tre av fyra familjemedlemmar blev sjuka samtidigt. Det var en spännande upplevelse vi aldrig varit med om förut och hoppas vi aldrig får vara med om igen.
Nu är alla återställda förutom Vilda som är lite hängig fortfarande. Jag började bli desperat efter att få komma ut ur huset, så jag tog Vilda på ryggen och gick ut på en promenad.
Först gick vi till hästhagen, för Vilda ville leta efter lejon. Vi hittade varken hästar eller lejon, så vi fortsatte in i skogen. Är det en antydan till solsken man kan ana mellan trädtopparna? Nästan så man får vårkänslor.
Vi hittade älgarnas viloplats: klövspår, liggavtryck och naturligtvis en massa kiss och bajs:
Snygga istappar! Tur att inte Björn var med, då hade han tvingat mig att klättra upp och hämta en istapp åt honom.
Blodbad
Jag gick ner till hönshuset som vanligt med lite matrester, men fick en hemsk chock när jag öppnade dörren och hittade allihop döda. Något djur hade lyckats ta sig in och bitit ihjäl alla fem. Det måste vara ett ganska litet djur, för det har lyckats ta sig genom en stängd hönsgård och sedan ta sig ut igen, men tillräckligt stort för att rå på en fullvuxen tupp. Jag vet inte vad det kan vara, för jag har bara sett räv och rovfågel häromkring, och de är alldeles för stora. Vad det nu var hade ätit på en av dem, men bara dödat de andra och sedan lämnat dem orörda.
Så nu har vi inga hönor längre. Vi ska antagligen skaffa nya, men det får bli till våren. Just nu orkar jag inte ta tag i det.
Mörk promenad
Vi var ute på en ny långpromenad idag, den här gången i skogen där vi bor. Går man på skogsstigar någon halvmil eller så kommer man på Bohusleden som sedan svänger tillbaka och korsar vägen hem, så det gjorde vi. Tyvärr räknade vi lite fel på såna detaljer som hur lång tid det skulle ta och när solen går ner. När vi hade gått en och en halv timme blev det mörkt, och då var vi bara halvvägs. Resten av vägen fick vi treva oss fram i mörker på våta hala skogsstigar med varsitt barn på ryggen. Jag kan intyga att ledmarkeringarna syns väldigt dåligt i mörker.
Vilda undrade om det kanske skulle komma ett monster, och Björn meddelade efteråt att i fortsättningen behöver vi väl inte gå på såna läskiga expeditioner?
Note to self: gå aldrig ut vintertid utan pannlampa.
