Avanai

Sockerknarkare, kom till mig!

  • 9 mars, 2011 10:20

Den senaste tiden har jag fått mail från två olika personer som känner igen sig i min beskrivning av sockerkänslighet och vill veta mer. När jag började blogga hade jag aldrig tänkt tanken att jag skulle kunna hjälpa någon. Bloggen var ju bara ett tidsfördriv för att jag gillar att skriva och hade tråkigt som mammaledig. Att kunna använda den som ett sätt att informera och hjälpa till är som att plötsligt inse att man har enorma resurser till sitt förfogande som man inte varit medveten om. Så, sockerkänsliga; maila på!

Jag vill skriva mer om sockerkänslighet, men det är svårt att inte låta som en nyfrälst predikant som delar in världen i Före och Efter. Före var allting hemskt och nu är allting bra. Riktigt så är det ju förstås inte, men det är inte helt fel heller. Socker och andra snabba kolhydrater påverkar en sockerkänslig kropp och hjärna på många sätt och kan orsaka till exempel:

  • depression
  • ångest
  • dåligt självförtroende
  • oförmåga att säga nej
  • dålig planeringsförmåga och en känsla av kaos
  • en tendens att överreagera
  • överemotionell, att man känner för starkt och lever sig in för mycket i t ex nyheterna
  • en tendens att älta allt och tänka i cirklar
  • självförakt eller orimlig självkritik
  • dålig sömn
  • viktproblem
  • trötthet
  • dåligt minne

Alla de  här problemen kan man säkert få av andra orsaker också, men det som har slagit mig när jag pratat med andra sockerkänsliga människor är att vi är så otroligt lika. Det vi trodde var personlighetsdrag eller karaktärsfel visar sig vara symtom på en obalans i kroppen och hjärnan, som beror på vad vi äter. Det är svårt att tro det innan man börjar åtgärda obalansen och märker att problem man trodde att man skulle få dras med hela livet helt enkelt försvinner.

När jag pratar med folk som mår dåligt och precis har börjat inse att de nog är sockerberoende börjar jag komma ihåg hur jag själv mådde på den tiden. Det är så lätt att glömma och tro att jag alltid har känt mig såpass i balans som jag gör nu. Men det var ju bara några år sedan jag försökte förstå varför jag pendlade så mycket i humör, var så trött jämt och fick ångest och panikattacker utan förvarning. Jag funderade mycket på att gå i terapi, men hann aldrig göra slag i saken förrän jag hittade Radiant Recovery. Terapi hade säkert varit ett bra komplement, men det gick bra utan.

Så tack för påminnelsen, och fortsätt maila!

Kommentera