Avanai

Skrivtorka

  • 3 oktober, 2011 09:52

Hamnade på en blogg av en författare idag. Att läsa om andras skrivande brukar inspirera mig och göra mig skrivsugen, men just nu känns skrivandet så långt borta att det nästan inte finns. Jag menar nu skönlitterärt skrivande, inte andra varianter som t ex  bloggskrivande. Jag skrev en del tidigt i somras, men sedan började gravidillamåendet och allt annat försvann.

Nu när illamåendet har minskat till hanterbara nivåer har andra delar av livet fått plats igen. Jag har sytt lite, och orkar engagera mig i mat och motion igen. Börjat läsa böcker igen. Men skrivandet lyser fortfarande med sin frånvaro och existerar bara som avlägsna minnen. Ibland tänker jag att jag skulle vilja skriva, men jag gör det inte. Inte för att jag inte orkar, för det gör jag, men jag vill helt enkelt inte. Det är nog inte inspiration som saknas, jag har bara inget intresse. Alls.

Egentligen är det väl inget problem. Vill man inte göra något så lider man knappast av att inte göra det. Men jag saknar ändå att skriva, få vara kreativ och tänka efter ordentligt, balansen mellan att skriva planerat och eftertänksamt och att bara släppa taget och låta berättelsen skriva sig själv. Att sy och laga mat är också kreativt, men på ett annat sätt. Där handlar det mer om att följa instruktioner i ett mönster eller recept, eller välja mellan metoder som jag vet ger ett visst resultat. Att skriva är att få kontakt med det där mystiska stället som berättelser kommer ifrån; källan eller musan. Var kommer karaktärerna och inspirationen ifrån? Skrivglädjen och idéerna? Jag har ingen aning, och det är en av sakerna som gör det så intressant.

Jag saknar att leva mig in i andra världar och andra människors liv och ta en paus från mitt eget. Jag har skrivit berättelser, noveller och böcker sedan jag var ung tonåring, och kan inte låta bli att undra varför jag har hamnat i en sådan total torka nu. Jag skrev visserligen inte mycket när jag väntade Björn heller, så det kanske bara är så att för mig kommer graviditet och skrivande inte överens. Ursäkta flummet, men kanske är det så att skapandet av ett barn tillfredsställer eller ockuperar det där mystiska stället som berättelserna annars kommer ifrån?

2 Comments

  1. Li skriver:

    Man vill skriva även när det inte riktigt fungerar och även när man har andra saker att ägna sin tid åt för känslan man får när man skriver och det går bra är beroendeframkallande. Den är svår att överträffa och har man inte upplevt den på länge saknar man den.

  2. Andrea skriver:

    För mig har det mycket med ork att göra. Jag älskar att skriva, men jag har en startsträcka, jag måste sparka igång mig själv igen och igen tills jag kommit in i det. Och när man har småbarn är inte ork precis det man har överflöd av.

Kommentera