Avanai

Fortsättningen då?

  • 27 oktober, 2011 06:46

Jag köpte den nya tidningen om att skriva – lämpligt nog döpt till just Skriva – häromdagen. Till min egen förvåning var det faktiskt riktigt inspirerande att läsa den. Jag har alltid älskat att läsa och prata om att skriva, men är misstänksam mot tidningsformatet. Det blir lätt ytligt och glassigt och ger ingenting verkligt. Nu var det här bara första numret av en helt ny tidning, så det återstår att se hur den utvecklar sig. Men det var skönt att känna den där pirrande lusten att skriva igen.

En sak som stör mig något enormt när man läser böcker – eller för den delen tidningar – om att skriva, är att de nästan alltid riktar sig till nybörjare. Det finns mycket om att komma igång, hitta idéer, utveckla karaktärer och snygga till sitt språk. Men sedan då? Sedan hamnar man i något slags limbo, en vit fläck på kartan mellan nybörjaren och den fullfjädrade författaren med färdiga romaner under bältet. Det finns massor av tips för att bli utgiven, men hur kommer man fram till en färdig roman?

Jag har flera romaner på gång, men gemensamt för dem är att jag alltid fastnar när jag har kommit upp i över ca 100 sidor. Jag tappar överblicken, glömmer bort vad som har hänt, tappar bort idéer jag hade och händelser jag hade planerat. Idélistor hjälper bara till viss del. Jag kan sitta och läsa om det jag har skrivit, men det tar så lång tid och slutar ofta med att jag sitter och redigerar gammal text istället för att komma vidare.  

Vissa om-att-skriva-böcker menar att man ska planera sin roman och göra en slags storyboard för vad som ska hända. Jag har prövat något åt det hållet, men blir fruktansvärt uttråkad av att veta hur det ska sluta. Det som gör skrivandet så lockande för mig är att jag följer historien och låter den ta mig dit den vill, utan att ha en aning om vad som ska komma. Om jag planerar hela boken har jag ju på sätt och vis redan berättat historien, och då har jag inte längre någon motivation för att skriva den.

Så, nybörjartips i all ära. Men fortsättningen då? Jag efterlyser en författarskola, i tidning, bok eller vilken form det nu må vara, som ger tips om hur man hanterar ett romanprojekt på flera hundra sidor utan att tappa bort sig på vägen eller fastna någonstans i röran.

5 Comments

  1. Andrea skriver:

    Jag har precis samma problem, kan jag erkänna. Att hitta idéer till romaner är inga problem, och karaktärer ploppar fram när jag minst anar det. Jag tycker den där artikeln i Skriva om ”Sju stg för att lyckas med din roman” slog huvudet på spiken när artikelförfattaren beskrev hur man skriver de första tjugo-trettio sidorna i ett rus och sen tar det tvärstopp (jag brukar hamna runt 40-50 sidor). Där fanns en del tips, men jag håller med dig om att det är jättesvårt att komma vidare! Jag har upptäckt att jag t ex har en väldigt lång startsträcka innan jag verkligen lärt känna mina karaktärer. De romaner jag har kommit längst med har jag ju jobbat med i flera år (lite åt gången, ibland med uppehåll på flera månader), och först efter några månader börjar karaktärerna verkligen leva för mig, hoppa upp och berätta vad de tänker göra härnäst eller meddela saker som att de är närsynta (jupp, har ett sånt fall nu, jag har nästan skrivit klart boken när jag kommer på att en av de manliga karaktärerna behöver glasögon. Det är möjligt att han inte mräkt det själv innan heller ;)).

    Jag ska fundera på om jag kan blogga något vettigt om det, hur jag har gjort för att orka arbeta mig vidare från det där första idé-skrivar-ruset. :)

  2. Avanai skriver:

    Ja det skulle vara jätteintressant att höra mer om dina erfarenheter, även om du kanske inte sitter inne med några självklara svar. Jag har aldrig upplevt att jag tappat intresset eller entusiasmen för att skriva efter ett visst antal sidor eller kapitel, jag vet bara inte VAD jag ska skriva när allt känns som en enda röra och jag inte kommer ihåg vad som redan har hänt och vem som gjorde vad när. Ungefär som när det är sjukt stökigt på skrivbordet och man inte vet var man ska börja leta för att hitta rätt papper.

    Håller också med om att karaktärerna ibland kan vänta med att berätta detaljer om sig själva, eller att man kan skriva något länge för att sedan inse att nej det här passar inte alls för honom/henne! :) Men det är kanske bara bra, för läsaren ska ju inte heller lära känna karaktären för snabbt!

  3. Li skriver:

    Jag kan relatera till problemet, absolut. Ibland har jag märkt att det enda som fungerar är att ta en paus från boken. Invänta att lusten att berätta vidare blir starkare och något får en ny idé om vad som ska hända att poppa upp i huvudet.

    När en bok pågått ett tag är det lätt att begränsa sig. Man känner sin värld och karaktärerna så väl att man inte alltid ser möjligheterna att ta historien åt ett nytt håll. Det blir en slags hämmande trygghet och man blir mån om sina karaktärer också och vill inte utsätta dem för obehagligheter, deras egna eller andra.

    Boken blir en tavla, en statisk bild över ett tillstånd istället för att vara en historia i rörelse.

  4. Martin Karlsson skriver:

    Kul att du fann tidningen inspirerande! Av naturliga skäl så handlade första numret mycket om uppstart; att komma igång med sitt skrivande. I kommande nummer kommer vi att fokusera på olika aspekter av skrivandet och vi kommer garanterat, förr eller senare, även att fördjupa oss även i frågan hur man kommer i mål med sin roman. Jag hoppas att du vill fortsätta följa tidningen. Vi är glada över att ha dig som läsare!

  5. Avanai skriver:

    Hej Martin/Skriva! Tack för din kommentar! Mitt inlägg var inte menat som någon kritik mot tidningen, utan bara ett försök att uttrycka för mina skrivande kompisar vad jag upplever som min största utmaning i mitt skrivande och att jag hittills haft svårt att hitta någon vägledning i det. Det låter jättespännande att ni tänkt ta upp frågan i kommande nummer, och jag ser fram emot att läsa det!

Lämna ett svar till Li Avbryt svar