Avanai

Språkförbistring

  • 8 december, 2011 07:03

Det är inte odelat positivt med ett barn som håller på att lära sig prata. En del av det han säger förstår jag, men mycket är helt obegripligt. Han verkar däremot förvänta sig att jag ska förstå allt. Han säger något och tittar sedan på mig, och det är uppenbart att han förväntar sig någon slags respons. Jag försöker lite tafatt gissa vad det är han säger, eller erkänner motvilligt att jag inte fattar. Det är otroligt hur umgänget med en tvååring kan få en att känna sig helt imbecill. Än så länge låter han sig inte nedslås. När jag gissar fel säger han tålmodigt ”Näää” och upprepar, och när jag säger att jag inte förstår pladdrar han glatt vidare om något annat istället.

Nu har han dessutom börjat prata teckenspråk. Då och då grymtar han som en gris, och gör något tecken med händerna som jag antar betyder just gris. Det är förskolan som lär honom det, de har teckenspråk som ett av sina språk på avdelningen och jobbar tydligen en hel del med det. Det är väl bra, men de borde hålla kurs för föräldrarna också. Inte riktigt rättvist att lära barnen ett språk som föräldrarna inte förstår…

Kommentera