Avanai

Trotsåldern

  • 16 december, 2011 07:49

Jag försöker skriva ett inlägg om att Björn mer och mer vill bestämma och klara saker själv, och att vi genom att låta honom göra det så mycket som möjligt och ha gott om tid på oss t ex i affären faktiskt kommer riktigt bra överens för det mesta. Men hur jag än försöker låter det som om jag vet allt och gör man bara rätt får man inga problem med ”trotsåldern”. Så är det absolut inte, och eftersom Björn bara är knappt 2 år har jag ju ingen aning om vad som väntar. Men jag tror att attityden man har till att barnet vill pröva sina egna vingar betyder mycket för hur man kommer överens. Ser man det som trots eller ett första steg på vägen till självständig vuxen?

Det kommer säkert finnas många tillfällen framöver till att skriva om ämnet, så jag återkommer när jag fått ordning på orden (och blivit lite mer torr bakom öronen).

5 Comments

  1. Jonna skriver:

    Jag tycker det verkar som att ni hanterar hans ”trots” på ett bra sätt. Vi hade en topp är Hrönn var ganska precis tre år då jag tänkte att vi måste ha gjort allt fel som hela tiden blir så osams med henne, men det lugnade ner sig utan att jag känner att vi kört över henne, det är som att hon vuxit ikapp sig själv mentalt. Ibland gäller det nog bara att rida ut stormarna och lägga energin på att inte hemfalla åt metoder eller annat man inte vet att man kommer kunna stå för i efterhand.

    • Avanai skriver:

      Skönt att höra! En arbetskamrat frågade häromdagen hur vi hanterar Björns raseriutbrott. Jag svarade att han än så länge inte haft några, men lät bli att nämna att det kanske är för att han för det mesta får som han vill… Det låter ju som om vi skämmer bort honom då, om man inte går in på en lång utläggning om respekt för hans gränser, låta honom klara så mycket som möjligt själv osv.

      Jag har själv så nyligen lärt mig att man kan göra på något annat sätt än det man alltid hört; ”alltid visa vem som bestämmer och vara konsekvent” att det är svårt nog att reda ut tankarna för mig själv för att inte tala om att förklara för andra.

  2. Jonna skriver:

    Det behöver inte vara fel att vara konsekvent och ”visa vem som bestämmer” tycker jag, i de fall där det är viktigt för en själv. Jag visar dagligen Hrönn var mina gränser går. Men samtidigt tror jag att man också måste låta barnet ”vinna” i de strider som är viktigare för hen än för en själv. Så gör man ju när man samspelar med andra vuxna och de tror inte att de kan göra som de vill mot en bara för att de lyckats övertala en vid ett tidigare tillfälle. Till exempel ser jag inte vitsen i att hindra sitt barn från att välja kläder själv, handen på hjärtat, hur farligt är det om det inte matchar eller om byxorna egentligen är en pyjamas? (Är kläderna direkt olämpliga, typ shorts på vintern är det ju bara att ta med ett ombyte.) Däremot bestämmer jag t.ex. att vi inte äter godis flera gånger i veckan eller att jag inte köper allt min unge pekar på. Punkt slut, inget utrymme för diskussion. Dock låter jag henne argumentera sig till vissa grejer och välja vilken sorts bröd/juice/pålägg vi ska ha. Mycket balansgång blir det. Hade du läst Växa inte lyda förresten? Den tar upp alla de här frågorna på ett bra sätt tycker jag, så även till viss del Konsten att säga nej med gott samvete.

  3. Avanai skriver:

    Jodå jag har läst Växa inte lyda och flera av Jesper Juuls böcker. Håller med dig helt, om att vissa saker är inte förhandlingsbara medan andra är det och ytterligare andra får han bestämma rakt av. Och det är väl det som skiljer sig från det jag hade med mig om barnuppfostran innan jag fick barn, då handlade det mest om att föräldrarna skulle bestämma allt och barnen skulle lyda.

    Har planerat flera inlägg om gränser och att säga nej, men har problem med att det låter som om jag vet allt (vilket jag absolut inte gör) så jag måste jobba lite mer på formuleringarna innan jag kan publicera något :)

  4. Jonna skriver:

    Jag vet precis hur du menar, jag skulle själv gärna skriva mer om amning men det känns som att jag måste ha så mycket på fötterna innan jag publicerar att jag ofta låter bli.

Kommentera