Avanai

Mamma-pappa-jejje

  • 22 december, 2011 07:41

Björn har reagerat på sitt namn länge, men inte kunnat säga det själv. Frågar man ”var är Björn?” pekar han glatt på sig själv men har inte gjort några försök att härma namnet. De senaste veckorna har han pratat mycket om ”mamma pappa jejje” och vi har frågat om det är han som är jejje men inte fått något svar. Han använder samma ord om filmen ”Alvin och gänget” så man vet ju inte…

Men igår kväll pekade han på mig och sa mamma, och jag pekade på honom och frågade ”vem är det?” Då pekade han på sig själv och sa Jejje! Lite senare blev det även Bjejje. Jag fattar att det är det närmaste han kommer att kunna uttala ”Björn” just nu, men det låter lite som om han har gett sig själv ett eget namn.

Det är fascinerande med språkutveckling och hur hjärnan fattar snabbare än munnen hinner lära sig uttala. Ofta låter det som om han vet precis vad han vill säga, och kanske tror att han säger det lika tydligt som vi gör, men orden som kommer ut är helt obegripliga. Ett exempel är senaste favoritgodiset som är torkade aprikoser. Han vet vad det heter men när han ska säga att han vill ha aprikos blir det ”kowi” eller något liknande som kommer ut.

Kommentera