Avanai

Åttonde månaden

  • 18 januari, 2012 03:24

börjar idag. Först en magbild:

Har köpt lite nya mammakläder som visserligen är ganska fina men som jag tycker får mig att se ut som en oformlig blob. Kommer inte ihåg att det var riktigt såhär jobbigt när kroppen ändrade form förra gången. Då var det kanske mest fascinerande eftersom det var första gången. Häromdagen frågade en förskollärare när jag hämtade Björn hur lång tid jag hade kvar. När jag svarade sa hon att oj vad liten mage du har! Det fick jag höra med Björn också, och muttrade lite surt att den är minsann stor så det räcker.

Jag tycker inte om att få den kommentaren. Som om åsikten att magen är liten på något sätt skulle förminska betydelsen av eller plågan med att vara gravid. Men hade någon sagt att magen var väldigt stor hade jag nog tagit illa upp av det också. Det är nog helt enkelt obehagligt att folk kommenterar storleken på min mage, oavsett hur de gör det.

Både sammandragningar och foglossning håller sig fortfarande lugna, och graviditeten känns förvånansvärt lätt för att vara så långt framskriden. Jag kan sova utan några extra kuddar som stöd, vaknar inte mer än normalt under natten, halsbränna bara ibland och förutom att magen är i vägen går det rätt bra. Nästan lite för bra, och då kommer oron som ett brev på posten, som om mitt lidande skulle stå i proportion till barnets hälsa. Men Junior sparkar varje dag och barnmorskekontrollerna har alla visat helt normala resultat, så oron finns tack och lov bara i mitt huvud.

Några svårigheter har dykt upp när det gäller att ta hand om Björn och vara gravid. Jag kan inte bära honom i bärsjal längre, och måste ha med mig vagnen när vi ska någonstans. Det betyder också att jag inte kan bära för att lugna när han inte vill sova. Tyngden är fortfarande ok, men bärsjalen och Björn själv trycker mot magen så att det gör ont. Jag kan heller inte springa, så när han sticker iväg måste jag ikapp honom och hoppas att jag fortfarande är snabbare. För man kan ju bara glömma att en busig tvååring kommer när man ropar…

Tröttheten är också jobbig när man inte själv får bestämma över vila och sömn. Jag orkar inte lika mycket som vanligt, och försöker ta det lugnt och gå och lägga mig tidigt, men det hänger ju mycket på när Björn somnar på kvällen och om han låter mig ligga och vila. Som tur är har han blivit alldeles besatt av böcker, så vi tillbringar mycket av fritiden med att sitta eller ligga på sängen och bläddra i hans böcker. Amningen ger också sköna pauser, och både  lugnar och ger ny energi när han är trött och grinig. Han tittar också gärna på DVD (Mora Träsk är favoriten) och vill då helst att jag ska sitta med, vilket ger en bra ursäkt att strunta i disken eller vad det nu är och bara sitta och sticka eller läsa i soffan ett tag.

Sju månader avklarade – två kvar!

3 Comments

  1. Li skriver:

    Jag tycker att din mage är tjusig!

  2. Jonna skriver:

    Jag antar att det där om liten mage är tänkt som någon slags komplimang, för det är ju trots allt så att den som går upp minst (eller helt otroligt freak show-mycket) under graviditet vinner.

  3. Avanai skriver:

    Li: Tack! Tycker jag med, faktiskt.

    Jonna: Ja det kanske stämmer. Sjukt att vikthetsen inte kan få vila ens när man är gravid.

Kommentera