Avanai

I am mother. Hear me roar

  • 8 februari, 2012 06:04

Jag såg det här fina inlägget på How To Be A Dad och kom att tänka på något jag tänkt skriva om länge.

Jag var orolig för att få bristningar när jag väntade Björn, och smorde in magen med olja för att försöka förebygga. När de ändå dök upp (på nedre delen av magen, så jag såg dem inte först) blev jag först chockad, men sedan glatt överraskad. För de var ju fina! Lila zebraränder som sträckte sig från höfterna och upp över nedersta delen av magen, precis som en cool tatuering.

När barnet var fött och magen drog ihop sig igen blev de lila zebraränderna så småningom något slags oregelbundet ljusrött zicksackmönster, men jag tyckte fortfarande inte att det var fult. Jämförelsen med en tatuering fungerar fortfarande, och jag tänker på de där programmen om tatueringsstudior där man får se kunderna berätta om varför de valt en viss tatuering. Nästan alla väljer att tatuera sig för att hedra något eller någon, eller som ett minne av en särskild händelse. Ofta är händelsen i fråga en prövning, en svår tid, eller en prestation de är stolta över.

Vad kan inge mer stolthet än att bära och föda ett barn? De där bristningarna står för varje sekund av smärta och plåga under först nio månaders graviditet och sedan 36 timmars förlossning. De kommer att blekna så småningom, men jag hoppas att de aldrig försvinner, för jag har förtjänat dem och de är mina. Likaså formen på magen som nog alltid kommer att vara mjukare och rundare än den var tidigare, som ett minne av att den en gång var hem åt mina barn.

4 Comments

  1. Familjen Toad skriver:

    Det var fint. Delade på twitter. ^^

  2. Andrea skriver:

    Fint skrivet!

    Jag VILL faktiskt inte ha en kropp som en tjugoåring när jag närmar mig 40 och har fött och ammat två barn.
    (Sedan kanske jag vill väga några kilo mindre och vara lite mer vältränad. Men det är en annan sak.)

  3. Jonna skriver:

    Jag gråter en liten hormonell tår här.

  4. Avanai skriver:

    Andrea: Har hört sägas att när man är ung får man den kropp naturen behagar ge en, men efter 30 har man den kropp man förtjänar :)

Kommentera