Avanai

Nionde månaden

  • 18 februari, 2012 08:29

Det är den 18:e vilket betyder ny månad i bebistillverkningen, för sista gången! Först sedvanlig magbild:

Tar med en närbild också så att ni ser de läckra zebraränderna som nu sträckts ut igen till sin fulla glans.

Inte långt kvar nu innan den där hemska magen är borta! Visst är det fint med bebismage men inte så roligt att bära runt på. Jag saknar min vanliga form och mina vanliga kläder, och att slippa ha min kropp invaderad av någon som sprattlar och misshandlar diverse inre organ. Från och med nästa vecka räknas Junior som fullgången och kan titta ut när hen vill. Eller vänta i upp till en och en halv månad till…

Sammandragningarna har blivit fler, och framför allt starkare. Jag måste ha längre tid på mig när jag ska gå någonstans, eftersom motion triggar sammandragningar och jag måste sakta ner när de kommer. De känns rätt obehagliga, och en del ömmar lite men gör inte direkt ont. Jag är glad över att jag i alla fall kan gå! Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle vara så smärtfri och rörlig som höggravid som jag är nu. Jag hade räknat med att foglossningen skulle vara minst lika elak som när jag väntade Björn, om inte värre! Istället märks den knappt alls. Den har till och med blivit bättre nu på slutet.

Det blir lite svårare att röra sig hela tiden, eftersom magen är så stor och tung, men jag är ändå glatt överraskad över bristen på krämpor. Lite halsbränna och ibland illamående har dykt upp på kvällarna, men inte varje kväll och inte särskilt intensivt. Svullna händer och ben har jag hittills sluppit helt, och kramperna i vaderna jag fick med Björn känner jag knappt av alls. Jag sover lite sämre och har svårare att somna om än vanligt, men inte alls lika illa som när jag väntade Björn och halsbränna, foglossning och kramper i benen höll mig vaken på nätterna. Kanske att nattamningen bidrar till att förbättra sömnen den här gången.

Det jag tycker är jobbigast är att Junior verkar ha helt lagt beslag på mitt immunförsvar. Jag blev lättare sjuk när jag väntade Björn också, men inte så här. Dagisbacillerna underlättar väl inte heller, och jag längtar verkligen till både vår och förlossning så att jag kan ha en normal motståndskraft igen. En annan sak som är jobbig och som jag redan gnällt över är att jag så lätt blir trött och måste tänka mig för ordentligt innan jag planerar in några aktiviteter på fritiden. Men med tanke på hur bra det ändå går borde jag inte klaga alltför mycket.

Amningen fortsätter som tidigare. Det går inte att pressa fram mer än några enstaka droppar råmjölk, så det kan inte vara mycket han får i sig. Men han ammar glatt på ändå, om än ganska sällan nu. Är han frisk och allt är bra blir det bara vid läggdags, men är han sjuk, hängig eller orolig kan det bli ganska många gånger både natt och dag. Jag ser fram emot att få se hans min när han får amma första gången efter att junior har kommit, och upptäcker att det flödar av mjölk igen!

Åtta månader avklarade; en (?) kvar!

2 Comments

  1. Li skriver:

    Jag ser fram emot att bebisen kommer ut så att jag får se hur han/hon ser ut! Och så vill jag så klart att du ska få bra immunförsvar/bli normalformad/få tillbaka dina atletiska egenskaper/få god nattsömn också.

  2. Avanai skriver:

    Li: Tack! Även om bebis inte brukar vara så bra för just god nattsömn så kommer resten nog att rätta till sig snabbt när den väl kommit ut!

Kommentera