Avanai

Amning under graviditeten – sammanfattning

  • 4 april, 2012 11:22

Eftersom det inte finns så mycket information om amning under graviditet tänkte jag ta och sammanfatta mina erfarenheter nu när jag har ammat genom en hel graviditet själv. Några myter har krossats och några skillnader visat sig jämfört med min första graviditet (om det beror på amning eller något annat får de lärda tvista om).

I början av graviditeten märktes ingen påverkan alls på amningen. Jag mådde väldigt illa och kräktes mycket de första tre månaderna, men inte heller det verkade påverka något. Möjligtvis kan amningen ha gjort mig mer uttorkad i kombination med kräkandet än jag skulle ha varit annars, men jag tror inte att det påverkade mycket i så fall. Hade det funnits någon risk för min hälsa hade nog mjölken sinat redan då.

Under mitten av graviditeten var brösten ömma och det gjorde periodvis väldigt ont att amma. Eftersom Björn även gillar att nypas under amningen var det till och från så smärtsamt att jag bestämde mig för att sluta amma helt. Men varje gång blev det bättre och till slut gick smärtan över, så något amningsavslut blev aldrig aktuellt.

Från ca mitten började mjölken minska. Det är ju svårt att avgöra hur mycket mjölk man har, men baserat på saker som hur mycket som går att mjölka ut, utdrivningsreflex och att barnet sväljer märktes det att produktionen avtog gradvis. Björn började också på förskola vid samma tid, så det kan också ha bidragit till en lägre produktion eftersom vi började tillbringa mer tid ifrån varandra. Ett tag märktes det att han var frustrerad vid amningen, antagligen för att det kom för lite mjölk, men det gick över och han verkade återigen njuta av att amma lika mycket som han alltid gjort.

Att mjölkproduktionen gick på sparlåga märktes framför allt när Björn blev magsjuk. I vanliga fall är bröstmjölk den ultimata vätskeersättningen, men nu märktes det i blöjan att det inte räckte till och att han riskerade att bli uttorkad. Som tur är var magsjukan lindrig och vi behövde aldrig komplettera med annat än vatten, men det var frustrerande att amningen inte räckte till som den gjort tidigare.

De sista månaderna övergick mjölken gradvis till råmjölk. Först såg det ut som en blandning av mogen mjölk och råmjölk (vitt med lite oljigt gult i), men sedan tog råmjölken över helt. Björn reagerade inte alls på det, utan ammade på som vanligt.

De allra sista veckorna märktes för första gången förändringar i brösten (förutom smärtan i mitten av graviditeten). Jag upplevde att de blev lite större och att det spände och pirrade i dem. Det verkade också finnas lite mer mjölk (mest baserat på hur mycket mjölk som fanns runt Björns mun och på lakanen när vi ammat klart) men det är som sagt svårt att avgöra.

Några skillnader mellan den här graviditeten och förra:

  • När jag väntade Björn växte brösten nästan två BH-storlekar redan tidigt i graviditeten och behöll den storleken en bra bit in i bebistiden. De gjorde väldigt ont innan graviditeten ens var bekräftad och var ömma länge. Den här gången kom smärtan inte förrän runt mitten av graviditeten, och någon storleksändring märktes inte förrän möjligtvis alldeles före förlossningen.
  • Det läckte ganska mycket råmjölk från ungefär mitten av den första graviditeten. Andra gången läckte det inte alls, antagligen för att Björn tog hand om allt som fanns.

På det stora hela kan jag inte se några nackdelar alls med att amma genom en graviditet. Tvärtom har jag upplevt det som väldigt positivt att kunna ligga och vila samtidigt som jag nattar honom, lugnar, tröstar, gosar och allt annat som man kan ha amning till. Speciellt under illamåendetiden och den sista tunga tiden är det otroligt värdefullt med de vilopauser amningen ger.

Myter

  • Jag har sett på flera hemsidor att amning under graviditeten skulle öka risken för sammandragningar som skulle kunna starta förlossningen tidigt, eftersom amning frigör oxytocin som är värkstimulerande. Det har jag inte upplevt alls. Inte förrän de allra sista veckorna har jag märkt något samband mellan amning och sammandragningar, och inte ens då är jag säker på att det sambandet verkligen finns. Sammandragningarna kommer ju ändå, bara möjligtvis lite starkare under amningen. Jag har dessutom läst på annat håll att oxytocin bara stimulerar värkar när förlossningen redan har börjat.
  • Jag läste någonstans att amning skulle öka risken för foglossning, men det har inte heller visat sig stämma. Jag hade svår foglossning när jag väntade Björn, men nästan ingen alls den här gången. Om det beror på träning, tur, amning eller något helt annat går inte att säga.

 

4 Comments

  1. Kim skriver:

    Tack för ett intressant inlägg! Jag ska till att föda nu i april och känner igen i princip allt du skriver, förutom att vårt skrutt fyllt fyra under graviditeten och nog inte ammar så mycket som er Björn. Han har också reagerat på råmjölken och ett tag ammade han bara några gånger i veckan. Jag är i vecka 39 och har också märkt att det finns mer mjölk nu än innan. se.babycenter.com skriver att livmodern inte reagerar på oxytocin förrän efter vecka 37 och det har stämt ganska bra för min del, nu kan jag känna att jag får sammadragningar när jag ammar (fast jag har ju det annars också).

  2. [...] fortsätter att generöst dela med sig av sina upplevelser kring amning under graviditet, syskonamning och/eller tandemamning och diskuterar olika för- och nackdelar. Från ca mitten [...]

  3. Jonna skriver:

    Tänk vilken grej för Björns immunförsvar att få råmjölk två gånger! Det är jag lite avis på att jag inte kan ge min unge.

  4. Avanai skriver:

    Kim: Kul att höra någon annans erfarenhet också! Lycka till med bebisen, och hoppas det går bra om du väljer att syskonamma också!

    Jonna: Det hade jag inte tänkt på, men det måste ju vara bra!

Kommentera