Avanai

7 veckor

  • 11 maj, 2012 11:42

BVC-koll idag, och stans tjockaste bebis är uppe på 5,4 kg. Längd, huvudmått och utveckling är också som det ska, och nästa vecka är det dags för första läkarbesöket sedan BB.

Det märks att tiden går och att hon inte är någon nyföding längre. Hon är mycket mer medveten om sin omvärld, vill sitta upp hela tiden och titta på allt och har börjat le mycket och jollra lite grann. Igår var hon med mig på restaurang, och var vaken flera timmar. Hade knappt tid att äta, och absolut inte sova, när det var så mycket liv och rörelse omkring oss.

Och vilken skillnad det är att ha en bebis som sover på nätterna! Visst vaknar hon och vill äta, och är ibland orolig både kväll och morgon, men det är en otrolig skillnad mot Björn som bara sov i korta pass och dessutom hade ont i magen och skrek en hel del på nätterna. Livet är bra mycket lättare och roligare när man är någorlunda utvilad!

Jag tänker en del på vad Vilda barn har skrivit om krävande barn. När vi är ute bland folk får vi ofta höra att Vilda är en så lugn och snäll bebis. Jag gillar inte att man säger snäll om en bebis, för det finns inga elaka bebisar, men jag förstår vad de menar. Och även om jag håller med Vilda Barn om att mer krävande barn absolut inte är mindre värda eller svårare att älska eller på något sätt gör bebis- och småbarnstiden mindre värdefull än ett mer lätthanterligt barn, så är jag ändå tacksam för min lugna bebis. För det ÄR betydligt lättare. Björn var heller inget high-need-barn, men jag märker en tydlig skillnad och minns med fasa hur utmattad jag var den första tiden med honom och hur det påverkar humöret och känslorna.

Kommentera