Avanai

Hyllning till betaläsaren

  • 25 maj, 2012 06:29

Jag har tyckt om att skriva berättelser så länge jag kan minnas, men det var när jag gick på högstadiet som jag började skriva även på fritiden och inte bara i skolan. Det var nämligen då jag träffade Bästisen och vi upptäckte att vi delade skrivintresset. Vi satte igång att skriva, både parallellt och tillsammans, en lång rad ohyggligt dålig fanfiction (kom igen, vi var 14). I början handlade det mest om att skriva om sånt vi gillade, och mindre om själva skrivandet, men vi utvecklades genom åren och började skriva mer och mer originella historier och mindre och mindre fanfic samtidigt som ambitionsnivån gradvis höjdes.

Jag undrar var jag hade varit i mitt skrivande idag utan min ständige läsare och kritiker, och förstår inte hur folk lyckas som skriver helt ensamma. Jag kommer inte ihåg var uttrycket ”betaläsare” kom ifrån, men vi började tidigt använda det för varandra och betyder den som först läser ett obearbetat manus och kommer med synpunkter. Det blev till och med ett eget verb; att ”beta” en text. Jag undrar hur folk som skriver utan betaläsare klarar sig. För mig är det ovärderligt att ha någon som läser och tycker under hela skrivprocessen (inte bara när det är färdigt), kommer med förslag och som faktiskt vågar säga ”du, det här var inte så bra, du kan bättre”. Det är inte roligt att höra att det kapitel man tycker var helt fantastiskt inte berör betaläsaren alls, men när man kommit över förnärmelsen kan man se att jo det stämmer ju. Det var inte så bra som jag först trodde. Men om jag skriver om det så här…

Jag tycker att det är lätt att tappa perspektivet när jag skriver. Jag kan sitta med en idé eller en text och inte riktigt veta om det är bra eller inte. Man blir hemmablind. Då skickar jag det till min betaläsare, och får en ärlig åsikt tillbaka. Om en berättelse haltar lite eller går trögt kan hon ge råd om vad jag ska göra (skriv om/lägg till något mer/sänk eller öka tempot/kassera vissa kapitel eller hela storyn). Ibland blir det ingen kritik alls, utan bara en massa entusiastiskt beröm när jag verkligen lyckats med något, och det sporrar mig att skriva vidare. Jag gör samma sak för henne.

1 Comment

  1. Li skriver:

    Mitt skrivintresse hade säkerligen dött ut om jag inte haft dig som betaläsare för jag hade inte haft samma möjligheter att utvecklas.

    Dessutom hade det inte känts lika mycket som ett genuint intresse, värt att lägga tid och energi på. Och det är en enorm morot och inspiration att få läsa någon annans work in progress.

Kommentera