Avanai

Lek

  • 22 augusti, 2012 12:35

Jag lyssnade på Sara Bergmark Elfgrens sommarprat för ett tag sedan, och hon berättade hur fantasylitteratur och -film för henne var ett sätt att fortsätta leka även efter att hon ansetts bli för stor för det. Hon beskrev hur hennes kompisar liksom över en natt började se ner på leken och valde andra sätt att umgås för att markera sin nya status som tonåringar. Jag kommer ihåg det och hur jag också blev lite tagen på sängen av att man inte fick leka längre. Jag och min bästis fortsatte med våra hästlekar ett tag, men sedan började vi på högstadiet och då var det bara killar, fester och smink som gällde. För de andra, vill säga. Jag hade gärna fortsatt leka.

Jag tyckte om hur hon beskrev fantasy/sci-fi/skräck som ett slags lek, som en förklaring på varför man dras till litteratur och konst som kretsar kring övernaturliga fenomen (”rent hittepå” som hon uttryckte sig i sommarpratet). Fast jag skulle nog vilja påstå att ”vanlig” litteratur och konst också är lek och hittepå.

Jag tänkte på det när vi var på Medeltidsveckan. Första gången vi var där råkade vi höra ett medelålders par på samma hotell ondgöra sig över familjer som gick klädda i medeltidskläder. De menade att det var skadligt för barnen att hela familjen klär ut sig, för hur ska de då veta skillnaden mellan fantasi och lek? Jag har tänkt lite på varför det är så roligt att klä ut sig i vuxen ålder, och det enda jag kan komma fram till är att det fortfarande är roligt att leka.

4 Comments

  1. audhumble skriver:

    Meh vilka torrbollar. Det är ju helt underbart att klä ut sig och ni skapar fantastiska minnen för hela familjen! OM jag lärde mig sy någon gång skulle jag också klä ut mig och åka på medeltidsvecka!

  2. Malin skriver:

    Jag älskade Saras sommarprat! Igenkänningsfaktorn låg på 110%. :)
    Och de föräldrar som tror att barnen inte kommer att kunna skilja på saga och verklighet idiotförklarar verkligen sina barn.

    • Avanai skriver:

      Malin: Ja de vi tjuvlyssnade på hade nog inget vidare förtroende för vare sig barn eller vuxna. Jag kände igen mig i en del av det Sara sa, men inte i det att hon skämdes för sitt fantasyintresse och tyckte att hon måste hålla det hemligt. Men väldigt mycket i dragningen till det annorlunda och övernaturliga, och behovet av lekfullhet i en lite för allvarlig tonårs/vuxenvärld.

      Audhumble: Det tycker jag att du ska göra!

  3. Li skriver:

    Väl talat!

Kommentera