Avanai

Into the wild

  • 4 september, 2012 05:14

Jag har precis läst ”Into the Wild” av Jon Krakauer; den sanna historien om en ung amerikan (Chris McCandless) som gav bort alla sina pengar och ägodelar och gav sig ut i vildmarken i Alaska för att leva med naturen. Tyvärr är den fruktansvärt dåligt skriven, och lyckas göra en intressant och rörande historia om ett tragiskt livsöde till en överdramatisk äventyrsberättelse där författaren berättar minst lika mycket om sig själv som om sin huvudperson. Jag kan däremot rekommendera filmen, som jag tyckte var fantastisk. Jag har skrivit om den här.

Men det jag verkligen retar mig på i boken är hur författaren glorifierar längtan efter äventyr och framställer den som något exklusivt manligt. Utöver att berätta McCandless historia berättar författaren även om andra liknande unga män som lämnat civilisationen och gett sig av ut i vildmarken (för att sedan dö där). Han pratar om hur pojkårens längtan efter äventyr dröjer sig kvar hos somliga (inklusive honom själv), och det får mig att undra om det ens har fallit honom in att flickor kan känna likadant. Jag kan relatera till mycket av McCandless åsikter och längtan ut till det vilda och äventyrliga och det tror jag knappast att jag är den enda kvinnan som kan. Varför är det så svårt för vissa manliga författare att inse att kvinnor är människor också och att skillnaden mellan män och kvinnor inte är alls lika stor som skillnaden mellan individer?

 

1 Comment

  1. Karin skriver:

    Det var en nyhet i går på aftonbladet.se eller expressen.se om två norska systrar som flyttat ifrån samhället ut i skogen…
    Håller med dig, fruktansvärt irriterande.

Kommentera