Bokmal in progress
Björn håller till vår stora förtjusning på att bli en riktig bokmal. Han vill att vi ska läsa för honom hela tiden, och det räcker inte med en. ”Läsa många böcker!” säger han uppfordrande och kommer med famnen full, eller packar ner en hel trave böcker i väskan när vi ska någonstans. Ibland tar han boken och ska läsa själv, och sitter då och läser upp boken ur minnet, förvånansvärt exakt.
De senaste dagarna har han börjat med att vi ska spela upp scener ur hans favoritböcker. Särskilt en ur ”Jag gör dig frisk sa lilla björn” av Janosch, där lilla Tiger försöker tala om vad han vill ha till middag, men hans favoriträtter finns inte hemma. Till slut säger han soppa, och det har de! Den scenen måste vi spela upp flera gånger om dagen, och Björn har till och med börjat be om att få skorpsmulor till frukost, för det äter de i boken.
När jag växte upp var läsande en självklarhet. Båda mina föräldrar läste mycket själva, och läste för oss även efter att vi lärt oss läsa. Jag kommer ihåg hur pappa brukade läsa någon (eventuellt lätt förenklad) klassiker för oss på kvällarna, som Jules Verne eller Skattkammarön. Det var böcker som annars låg lite över vår förmåga, men med hans hjälp fick vi ta del av dem redan då. Vilket äventyr det var!
Med mamma gick vi till biblioteket allt som oftast och kom hem med kassar fulla av böcker. Det var nog inte förrän jag gick på högstadiet, eller kanske till och med gymnasiet, som jag upptäckte att det fanns människor som INTE läste hela tiden. Som inte läste alls faktiskt, fast jag än idag inte kan begripa hur man kan leva så.
Jag hoppas vi kan föra över läsandets självklarhet till barnen. Inte minst för att böcker berikar mitt eget liv så mycket, men också för att vi ser hur det stimulerar saker som fantasi, minne och språk hos Björn redan nu. Han går och citerar passager ur böcker, och fortsätter sedan med liknande formuleringar när han pratar om annat, så jag är helt säker på att det hjälper språkutvecklingen.
Så roligt att du minns läsestunderna!