Avanai

Första bästisen

  • 20 augusti, 2013 07:55

Hela sommaren har Björn pratat om sin vän S, en jämnårig pojke som han lekt mycket med på förskolan och saknat något fruktansvärt under semestern. Jag tycker det är väldigt fint att han tycker så mycket om sin kompis, men har varit lite orolig för att känslorna kanske inte är besvarade. När Björn fäster sig vid någon gör han det ordentligt, och även om hans kärlek är härlig kan den också vara lite överväldigande. Men idag när vi kom till förskolan hade S frågat efter Björn hela morgonen och kom och mötte oss vid dörren. Det var två nöjda små pojkar som gick iväg hand i hand för att leka.

Vilda gör sin sjätte inskolningsdag idag, och det går bra. Hon blir väldigt ledsen när jag går, men hämtar sig snabbt och både leker, äter och sover bra utan mig. När vi först kommer dit är hon lite blyg och osäker, och det känns konstigt att se henne sådan eftersom hon är så tuff annars. Men efter en stund börjar hon slappna av och går iväg för att leka med något. Igår fick jag se bilder som pedagogerna tagit på när hon leker i sandlådan och försöker cykla på en lite för stor trehjuling.

2 Comments

  1. Anne-Marie skriver:

    Tack Lisa för din berättelse! Det är så härligt att få en inblick i Björns och Vildas värld. Du skriver så fint om Björns första bästis. Med en så kär hand i sin hade Björn inte svårt att återvända till förskolan efter sommarlovet.

  2. Avanai skriver:

    Tack Anne-Marie! Nej det är verkligen inte svårt att lämna honom med en sådan kompis som väntar. Desto svårare att hämta honom igen när han inte vill skiljas från bästisen :)

Kommentera