Avanai

Samsovningsregler

  • 1 november, 2014 07:32

Vi sover fortfarande allihop i samma säng (Björn har egen säng, men den står intill våran så det är i praktiken en och samma säng). Jag tycker det är jättemysigt, men det har ju sina nackdelar. Framför allt Björn stör mig ganska mycket vissa nätter. Han vill ha hjälp med att ta på sig täcket som han har sparkat av sig, vill ha vatten, eller vill bara ligga och kramas och klappa mig. Det sistnämnda är visserligen mysigt, men inte så kul när klockan är 3 på natten och han aldrig slutar. Så nu har vi (jag) kommit fram till några regler:

  • Man får be om hjälp om täcket
  • Man får inte be om hjälp med vattenflaskan, för den når han själv
  • Vaknar man och är ledsen eller rädd får man gosa med mamma, annars får mamma vara ifred och sova

Han har gått med på att följa dem, och accepterar att jag säger till honom när han glömmer det. Återstår bara att se om han kan lära sig att komma ihåg dem själv så jag slipper påminna honom mitt i natten.

3 Comments

  1. ladybond skriver:

    Min dotter får obegränsat med närhet och kärlek

    Oavsett om jag sover eller ej. Hon får väcka mig närhelst hon behöver. Göra regler för barns behov av närhet. Kyligt.

  2. mollan skriver:

    Jag tycker det tvärtom mot vad ovanstående skriver är viktigt att sätta upp vissa gränser som båda parter känner att de kan må bra av. Min äldsta hade lätt valt att sova PÅ mej om hon fått bestämma. Ja, det funkade tills hon fick syskon – då var vi tvugna att kompromissa. Sen allteftersom åren går får vi faktiskt inte plats allihop i sängen – och inget rum rymmer fler sängar i bredd (bor mer ekonomiskt för att prioritera att barnen inte behöver gå på föris – så mer närhet där) dvs äldsta sover i samma rum men egen säng. Vid mina fötter. Steäcker hon ut handen kan hon klappa.mina fötter. MEN och det är ett stort men. Hade jag låtit henne hade hon klivit upp varenda natt vid midnatt och sovit hos oss. Det går inte – ingen kan sova. Jag KAN inte vara en närvarande mamma om jag inte får sova alls (hon viftar å grejar som en galning. Plus yngre som frtf vaknar ett antal ggr/natt)

    Jag tycker det är viktigt att barn vet att de är välkomna om de är rädda – men samtidigt lär sej (när tiden är lagom såklart) att en ibland måste kpmpromissa för att alla ska må bra. En förälder kan inte ge allt av sej självt hela sitt liv, det går inte. Om barnet behöver närhet pga ledsen/rädd etc är en helt annan sak än att de vaknar och vill gosa som mys. Jag tror en ger märkliga signaler om en ger allt till barnet hela tiden och bäddar för besvikelse som är svårt för barnet att hantera längre fram. Jag ger så mycket närhet och närvaro och kärlek och engagemang jag kan och helst när barnet behöver: men på natten behöver jag få sova så mycket det går. Mys för mysandets skull får därmed kompromissas bort.

    • Avanai skriver:

      Mollan: Ja jag håller med. Jag tror att ett större barn klarar av att respektera att andra också har behov, och att man försöker mötas någonstans på mitten. Med små barn är det ju en annan sak, Vilda t ex förstår inte att hon stör på natten så där är det bara att stå ut tills vidare. Men Björn går det att prata med och komma överens om hur vi ska göra så att alla mår så bra som möjligt.

Kommentera