Avanai

Årskrönika 2015

  • 4 januari, 2016 08:50

2015 har handlat om jobb. Jobb, jobb och åter jobb, från början till slut.

Efter en påfrestande tid som arbetslös året innan fick jag till slut nytt jobb hösten 2014. Något av det som tilltalade mig mest under anställningsintervjun var att de verkade lägga ribban högt och vilja leverera lite extra.

Jag vill inte gå in på detaljer, men nog hade de rätt när de utlovade högt i tak för den som har driv och ambitioner! Hösten var lite trög eftersom det tog tid att komma in i uppdragen, men runt jul tog det ordentlig fart och sedan saktade det aldrig av. Massor att göra, och nya utmaningar hela tiden med en inlärningskurva som inte är av denna världen. Jag tar gärna på mig mycket och ställer höga krav på mig själv att leverera bra även när det gäller saker jag aldrig har gjort förut. Det har för det mesta funkat tidigare, men den här gången blev det lite för mycket.

Jag har aldrig jobbat så hårt i hela mitt liv som jag har gjort det här året, aldrig lärt mig så snabbt eller presterat så bra, och heller aldrig varit så trött. Framåt sommaren var jag  snubblande nära att gå in i väggen och var tvungen att säga till arbetskamrater och chefer att det inte kunde fortsätta så. Responsen jag fick från jobbet var helt otrolig: Så fort jag började prata om att jag mådde dåligt blev jag erbjuden hjälp – samtal med chefen, hjälp från företagshälsovården, kollegor som frågar och bryr sig, avlastar och uppmuntrar till vila.

Sommaren blev lugn av förklarliga skäl och efter en nästan lika tuff höst blev vintern lite bättre. Jag har lärt mig massor om hur jag inte ska göra på jobbet i fortsättningen… Framför allt har jag lärt mig att det är mina egna krav och förväntningar (och svårigheter med att säga nej och be om hjälp) som ställer till problem snarare än några krav från arbetsgivaren. Det är bra; har man bara insett att det är man själv som är slavdrivaren kan man börja göra något åt det.

Vad har då hänt under resten av tiden? Tja, säg det, jag har varit på jobbet. Att prioritera jobbet framför privatlivet har gjort resten av livet rätt tråkigt, men också varit en nyttig lärdom. Nu vet jag med 100 % säkerhet att jag inte vill ha det så i fortsättningen, hur mycket jag än älskar mitt jobb. Fritiden och familjen kommer först och jobbet sist, och 2016 ser jag fram emot att vara en mer närvarande fru, mamma och kompis och ha mycket roligare. Jag är jättestolt över allt jag har åstadkommit på jobbet under det gångna året, men under det kommande året vill jag lägga mycket mindre energi på det och mycket mer på min fritid!

2 Comments

  1. Lollo skriver:

    Gott nytt år! Tur att du slapp gå in i väggen.

Kommentera