Opicknick
Vi har en sjö med en fin picknickplats med eldstad och vindskydd ca 3 km bort. I fredags var båda barnen hemma och det var fint väder, jag hade vårkänslor och ville ut, så jag föreslog för barnen att vi skulle gå till sjön och grilla korv. De är väldigt snälla barn så de gick med på det och vi packade mat, ved och bebissaker i ryggsäckar (barnen bar det de orkade), satte Vidar i bärsjalen och gav oss iväg.
Vägen dit går genom jättefin skog och är väldigt vacker vandring om än lite blöt här och där.
Vi tog rast efter halva vägen och åt chips, vilket är standard på våra utflykter.
Det kanske var lite lite överambitiöst att gå på utflykt med tre små barn i mitten av mars. När vi kom fram till sjön blåste det rejält och var ganska kallt. Jag försökte tända en eld att grilla korv över men det är fan omöjligt att få igång en brasa en fuktig blåsig dag med bebis i bärsjal. Under tiden jag försökte fick barnen springa runt och jaga vantar, väskor, kex och annat som blåste omkring. Sedan stoppade Björn händerna i sjön, upptäckte att en sjö i mars är svinkall och blev ledsen för att han frös.
Till slut gav vi upp och gick hem. Det blev ingen picknick, men däremot en till chipsrast på väg hem då barnen passade på att äta lite kall korv och Vidar fick mjölk. Jag tyckte det var ett rätt kul äventyr trots allt, men barnen förkunnade att de aldrig mer tänker gå på picknick när det är blåsigt och kallt.
Vidar var däremot nöjd. Han satt varm och skyddad i sjalen och sov gott hela vägen. Han var dessutom den enda som fick varm mat.
Jag väntar några veckor tills de har glömt bort allt det här och då kan jag lura med dem på utflykt igen. Fast då ska vi ha färdig mat med oss, eller ta med pappan som är mycket bättre på att tända brasor.
Du är en verklig toppenmamma, Lisa. Ett vildmarksäventyr ger oförglömliga barndomsminnen.