Avanai

Elmia Wood

  • 13 juni, 2017 10:00

Var fjärde år går en gigantisk skogsbruksmässa av stapeln utanför Jönköping och eftersom vi äger en liten bit skog och FÖ är väldigt intresserad brukar vi åka på det. Så också i år, trots att väderrapporten utlovade regn. Vi beväpnade oss med regnkläder (men glömde paraplyer och varma tröjor) och varm korv i termos som för övrigt är min nya favoritpicknickmat. Hur bekvämt som helst att plocka upp färdig varm mat ur termosen; något som barnen gillar dessutom! Vattenmelon och kanske lite kakor till efterrätt och mackor till fika. Kaffe/te-vatten i en termos och så är alla nöjda. Nu när vår ekonomi vrider sig i plågor har vi blivit riktigt bra på medhavd mat.

pinnar

Vilda inledde med att samla träbitar i en tygkasse som hon fick när vi gick in. Till slut hade hon så många träbitar att hon hade svårt att gå, så då fick vi flytta över kassen till barnvagnen som vi hade med oss som lastdjur.

barn i regn

Det regnade i stort sett hela förmiddagen. Jag är så tacksam för mina tuffa barn som oftast är glada och hänger med på allt vi utsätter dem för! Men till slut var vi allihop ganska trötta och kalla. Här kommer lite gratisreklam, för vi hittade nämligen maskintillverkaren Ponsses enorma tält precis när vi behövde det som bäst. De inte bara bjöd på tak över huvudet en stund, utan hade även en lekhörna till barnen, gratis fika och gav barnen varsin buff som vi kunde värma upp en frusen Vilda med. Om jag någonsin skulle få för mig att köpa en gigantisk skogsmaskin, blir det en Ponsse och ingenting annat!

vilda2 bjornglad bebis

Rast i Ponsses tält. Det fanns till och med en ostörd vrå av golvet i barnhörnan där vi kunde byta blöja.

Vid lunchtid passade vi på när regnet höll upp en stund och satte oss i en skogsglänta och packade upp maten. Det droppade lite från träden, annars höll vi oss hyfsat torra. Efter lunch blev vädret bättre, och vi fick till och med lite sol till och från. Dagens andra höjdpunkt förtjänar också lite gratisreklam eftersom virkesbolaget Södra hade gjort i ordning ett stort område med barnaktiviteter. Barnen fick göra knappar, gå tipspromenad, fick små presenter och fick prova på ett spel som Södra har tagit fram. Deras utställning var såvitt jag kunde se det enda som hade riktiga barnaktiviteter, men det är kanske inte så konstigt på en mässa som i huvudsak riktar sig till gubbar. Jag och barnen var i minoritet kan man säga.

Men barn är bra på att hitta sysselsättning ändå; t ex stapla ved, klättra på traktordäck och skamlöst tigga godis av utställarna.

stapla2 stapla1vilda

sjal
V
eckans sjalbild, fast min selfiekamera har nåt fel på ljusinställningen som jag inte är tillräckligt motiverad för att göra något åt. Vidar var förvånansvärt nöjd med att sitta i sjalen hela dagen, sov mest och tittade fram då och då för att äta eller beundra utsikten. Jag hade däremot hyfsat ont i ryggen efteråt. Han börjar verkligen bli för tung för att bära på magen nu, men ska man bära länge blir han ledsen om han sitter på ryggen.

Det fanns hur som helst mycket att titta på, särskilt om man är road av stora maskiner (flistuggen modell jättelastbil som mal ner flera hela trädstammar på några sekunder är faktiskt riktigt häftig), men det märkligaste vi såg var nog det här bordet:

onda bordet

Om man verkligen avskyr sig själv och alla man känner kan man skaffa ett sånt här. Det är tillverkat i samma material som industritrappor och är därmed omöjligt att sitta på samt ställa något på. Vi har en trappa hemma i samma material, som de förra ägarna satte in för att den är snygg. Det är den, men det gör ont att gå i den!

Efter 7 timmar, över 13 kilometers traskande, 6 ballonger, 4 gratiskepsar, ganska många träbitar, ännu mer godis och en hel del lera var det dags att åka hem. Åkern som användes som parkeringsplats var så sönderkörd i regnet att vi fick köra slalom mellan parkerade bilar för att försöka hitta mark som inte var lervälling. Tack och lov lyckades vi (tack fyrhjulsdrift!) men många andra körde fast och fick bogseras med traktor till fastare underlag.

Om 4 år är det dags igen, men som tur är kör de en mindre variant också och det är bara 2 år kvar till den.

 

1 Comment

  1. Anne-Marie Göransson skriver:

    Tack Lisa för en rolig och innehållsrik skildring av en extraordinär dag i din familjs liv! Jag är dessutom uppvuxen i Jönköping och var i min ungdom värdinna på Elmia ett par somrar.

Lämna ett svar till Anne-Marie Göransson Avbryt svar