Sockerkänslighet
Den här sidan är tänkt som en introduktion till sockerkänslighet och sockerberoende, och dess behandling. Om du undrar över något eller tycker att något saknas, kontakta mig gärna på avanai snabel-a gmail punkt com.
Vad är sockerkänslighet?
Sockerkänslighet är en medfödd brist på signalsubstanserna beta-endorfin och serotonin i hjärnan. Båda dessa är kemikalier som hjälper oss att må bra, känna oss stabila, tillhörande, uppskattade och självsäkra. Särskilt endorfinerna har säkert de flesta hört kallas för lyckokemikalier eller kroppens eget morfin. Serotoninet bidrar till en starkare självdisciplin och en känsla av att livet är helt OK.
Socker påverkar hjärnan på samma sätt som alkohol och många droger, genom att höja endorfinnivåerna i hjärnan. Inte konstigt att man mår bättre då! Receptorerna i hjärnan som tar emot endorfinerna vänjer sig snabbt och börjar bli resistenta. Man måste ha mer för att få samma sköna känsla, och upplever obehag när man går för lång tid utan sin ”drog”. Det kan låta konstigt att något så vanligt som socker påverkar en på det sättet, men det har visats i djurförsök och många människor har upplevt det personligen. Det är ingen slump att nyktra alkoholister ofta blir riktiga godisgrisar. Sockret tillfredsställer en del av behovet som alkoholen lämnade efter sig!
Är man extra känslig för sockrets (och andra kolhydraters) effekter är man sockerkänslig. Sockret får då hela systemet ur balans, och förutom övervikt är depression, ångest, låg självkänsla och mindervärdeskomplex vanliga problem för sockerberoende.
Radiant Recovery
(Den här berättelsen är en förenklad version av Kathleens egen berättelse. Vill du läsa mer om henne rekommenderar jag www.radiantrecovery.com eller någon av hennes böcker.)
När Kathleen DesMaisons, i New Mexico i USA, hade arbetat en tid med alkoholister började hon fundera över hur maten påverkade deras chanser att bli friska. Hon lade märke till att nyktra alkoholister ofta utvecklade ett starkt sug efter sötsaker, och undrade vad sambandet kunde vara. Hon kämpade samtidigt med sin vikt och upplevde att hon inte hade någon kontroll över hur mycket sötsaker och skräpmat hon åt. Hon började experimentera med en diet som skulle kunna stabilisera de delar av kroppen som påverkas mest av socker och alkohol. Hon blev glatt överraskad när hon upptäckte att hennes patienter svarade på dieten med gott resultat, mådde bättre och fick lättare att hålla sig nyktra. Hon började även följa den själv och blev förvånad över vilken skillnad det gjorde för hur hon kände sig.
För att ta reda på hur allt det här hängde ihop gick hon tillbaka till skolan och skrev en doktorsavhandling om sambandet mellan mat och missbruk. Hon myntade begreppet sockerkänslighet och började behandla andra sockerberoende med sin diet. Dieten utvecklades och resulterade till slut i ett internetbaserat center för sockerkänsliga över hela världen som hon döpte till Radiant Recovery.
Min sockerhistoria
När jag gick ut gymnasiet började jag undra om något kanske var fel. Jag var så ofta trött och fick väldigt lätt riktiga blodsockerfall då jag blev yr och matt och det kändes som om jag skulle svimma. Oroade mig för diabetes, men hade inga andra symtom på det. I en av syrrans tonårstidningar fanns en artikel om sockerberoende, och jag kände igen mig en hel del i det som beskrevs där. Jag har alltid varit en sån där person som inte kan äta en kaka och sedan nöja sig med det, utan måste ha hela paketet. Som ställer in paketet i skafferiet och säger ”nu räcker det” bara för att tio minuter senare komma på mig själv bokstavligen med handen i kakburken igen. Eller som äter upp hela chokladasken fastän jag börjat må illa för länge sedan.
I artikeln citerades en bok; ”Potatoes not Prozac” av Kathleen DesMaisons. Jag hittade den på biblioteket och läste den alldeles fascinerad. Den beskrev hur man kan vara överkänslig mot socker och andra snabba kolhydrater och hur detta yttrar sig på olika sätt. Jag kände igen mig så väl, det var som om hon hade skrivit en bok om mig!
Lösningen var att följa en diet som till viss del påminner om GI. Man bygger först en grund av rejäla regelbundna måltider med protein, skriver en kostdagbok för att lära sig precis hur man reagerar på olika slags mat, och sedan byter man gradvis ut vita kolhydrater mot grova och tar sist bort socker och alkohol. Det skulle göras långsamt och försiktigt i 7 steg, men det hade jag inte tålamod till. Jag gick direkt till att ta bort alla vita kolhydrater, hade hemsk abstinens i en vecka (ja socker är verkligen beroendeframkallande!!) och mådde sedan jättebra! Tyvärr höll det inte i sig. Jag kämpade för att hålla mig borta från sockret, men lyckades aldrig mer än högst några månader i sträck. Och att bara ta en chokladbit gick ju inte. Det var allt eller inget.
Under gymnasietiden, men framför allt senare i 20-årsåldern, hade jag mycket problem med ångest och panikattacker och väldigt dåligt självförtroende. På våren 2006 började jag bli trött på att vara trött och må dåligt jämt, och det blev alltid värre när jag åt socker. Jag kom ihåg den där boken jag hade läst för några år sedan. Jag hittade en annan bok av samma författare; The Sugar Addict’s Total Recovery Program. Jag trodde inte min ögon när hon radade upp även psykiska besvär som depression, ångest och dåligt självförtroende som symtom på sockerkänslighet. Jag vågade inte tro på att allt det där skulle bli bättre, men jag ville bli kvitt sockret en gång för alla och bestämde mig för att göra det på riktigt den här gången.
Jag hittade DesMaisons internetcommunity Radiant Recovery på nätet, och skrev ett inlägg på deras forum. Jag fick hjälp och stöd att genomföra alla stegen ett i taget precis som det var tänkt. Det var fem år sedan. Nu har jag varit helt sockerfri i fem hela år, och mår bättre än jag någonsin trodde var möjligt. Redan efter några månader försvann panikattackerna, sedan smälte ångesten undan lite i taget. Jag kommer ihåg en tydlig vändpunkt när jag för första gången kunde se mig själv i spegeln och tycka om vad jag såg! Jag jobbade ideellt i Radiant Recovery i flera år med att hjälpa och stötta andra i samma sits. Jag fick även chans att lära känna Kathleen personligen, och hon är en fantastisk människa med en enorm kunskap om hur mat och livsstil påverkar hur man mår. När jag fick barn slutade jag jobba i forumen men är fortfarande aktiv som medlem.
[...] http://www.avanai.se/?page_id=383 [...]
Wow, intressant! Jag beundrar folk som vågar ta tag i sina hälsoproblem själva utan att sitta och vänta på att doktorns piller ska göra allt jobbet. Starkt!
En fråga: Finns det något sött som du kan äta? Eller du kanske inte ens är sugen på det längre?
Hej Maria. Välkommen hit! Jag är väldigt sällan sugen på sött nu för tiden. Blir jag det vet jag att något inte står rätt till. Då har jag oftast slarvat med maten eller mattiderna så att blodsockret blivit svajigt. Är jag lite noggrannare igen försvinner suget. Däremot äter jag gärna frukt, och gör ibland egna efterrätter och bakverk sötade med frukt eller koncentrerad fruktjuice. Det har varit lite av ett detektivarbete att lista ut hur mycket frukt jag kan äta, men nu har jag ganska bra koll.
Åh, vad härligt att läsa denna ”framgångshistoria”! Jag är också sockerberoende och en sån som vill göra allt på en gång… Har läst PNP och försökt göra stegen men fastnar alltid på 2:an.
Och just nu har jag motivationsdipp och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, mår ju så dåligt när jag äter socker! Ska läsa lite i din blogg nu.. Må väl!
Gee: Vilken version av PNP har du? Stegen har ändrats lite från när den först gavs ut. Om du fastnar totalt och inte kommer vidare kan du pröva att gå till nästa steg och sedan gå tillbaka och göra om föregående steg när du mår bättre. Jag kan också varmt rekommendera att gå med i stödgrupperna som finns till varje steg. Dem hittar du här: http://www.radiantrecovery.com/list_serves.htm
Visst, man måste skriva på engelska, men stödet och hjälpen man får är verkligen värd det!
Oj jag hade missat den här fliken. Väldigt intressant! Du är imponerande som har gjort en sådan här förändring. Fint av dig också att hjälpa andra ideellt. <3
Fatta vad intressant alltså!
Känner igen mej i dina besvär, äta hela kakburken, ångest, panikattacker,
nu blir ja verkligen laddad på att utesluta socker.
Försöker även sluta med vete.
Lycka till! Jag kan verkligen rekommendera dig att ta det lugnt, ett steg i taget, och att göra det tillsammans med andra i samma situation!
Om kroppen producerar för lite Seretonin så borde man väl stoppa i sig något som ökar dessa nivåer (förutom att sluta äta socker). Hur ger man kroppen det? Vilka livsmedel ska man äta.? Vad ska man göra?
Hej! Det är lite komplicerat att svara på i en kommentar så här, och jag är dessutom inte kvalificerad för det. Läs gärna någon av Kathleen DesMaisons böcker om sockerkänslighet om du vill veta mer!