Förlossningsberättelse
Jag har dragit mig för att skriva om när Vidar föddes eftersom jag var väldigt besviken på hur det blev, men tack vare att Förlossningspodden startade upp igen har jag kunnat bearbeta det och få tillbaka självförtroendet. Inlägget är rätt långt så jag lägger det efter ett hopp. Men var inte rädda för att läsa om ni är intresserade. Det var en helt normal förlossning, det blev bara inte som jag hade tänkt mig.
Liten poncho
Det har varit lite hektiskt de senaste veckorna först med Vidars dop i början på maj och sedan med att försöka få så mycket gjort i grönsakslandet som möjligt innan det är för sent. Det är inte lätt att hinna gräva, rensa och plantera med en bebis som vill vara i famnen jämt. Till nöds går det att gräva lite med honom på ryggen, men mina knän gillar inte det något vidare så jag försöker passa på när han sover i bilstolen eller går med på att sitta i vagnen eller ligga på en filt på marken. Det blir kort men intensivt!
Då är det lättare att sticka! Jag har stickat den här ponchon åt Vilda ur boken Sticka för de små som jag hittade på biblioteket. Fantastisk bok med jättefina mönster till både vuxna och barn trots titeln. Vilda blev jätteglad!
Den var förvånansvärt lättstickad trots att man var tvungen att plocka upp massor med maskor, men jag blev rätt trött på den rosa färgen efter ett tag. Rosa är inte min favoritfärg.
Garnet är faktiskt inte ett utan tre olika restgarner. Novitas 7 bröder (ull/syntet), ett akrylgarn som heter Holly och ett baby merino garn som var så tunnt att jag var tvungen att sticka med dubbelt garn. Men det blev faktiskt riktigt bra! Knapparna minns jag inte var de kommer ifrån; jag fick dem på köpet när jag köpte något annat.
Eftersom föräldrapenningen inte tillåter några utsvävningar försöker jag sticka upp mitt garnförråd nu. Det är roligare än man kan tro eftersom jag är tvungen att tänka efter och vara lite smart när jag försöker hitta garn som matchar det jag vill sticka. Tyvärr blir det inga större projekt, för jag har inget garn i tillräckliga mängder för t ex en vuxentröja. Men det finns mycket annat man kan sticka!
Koftan har hittat hem
Jag stickade en baby/småbarnskofta för flera år sedan, bara för skojs skull. Jag hade ett garn jag gillade men som jag inte visste vad jag skulle göra av, och testade att använda det till ett mönster som egentligen krävde ett mycket tunnare garn och smalare stickor. Storleken blir ju betydligt större då, och när den var klar var den för stor för Björn som då bara var några år gammal. Jag lade undan den för att kanske sälja eller ge bort den senare.
Igår hittade jag den när jag städade i systugan. Vilda var med och fick prova den, och den passar perfekt!
Garnet är Red Heart Soft (100% akryl). Jag gillar inte akrylgarner så mycket generellt men just det här är fantastiskt fint. Jag köpte det på Gekås för åratal sedan. Det är väldigt mjukt och har en fin glans och passar perfekt till barnkläder. Jag googlade lite nu för att se var man kan köpa mer, men det verkar vara svårt att hitta i Sverige.
Mönstret har jag tyvärr glömt vilket det var. Eventuellt har jag utgått från ett mönster och sedan ändrat; jag har ett vagt minne av att jag improviserade lite med spetsmönstret.
Veckans sjalbild
När Björn och Vilda var ca 3-4 månader började det bli dags att lägga undan trikåsjalen och börja med något lite stadigare. En trikåsjal ska ju ge efter lite, och det blir inte så bra med ett större och tyngre barn som gärna lutar sig ut för att se sig omkring.
Vidar är två månader nu och det går knappt att ha trikåsjalen längre. Han är så stor och tung att han hamnar snett så fort han lutar sig åt sidan det minsta.
Det är lite synd, för det är smidigt och bekvämt att bära i trikåsjal när de är för små för att man ska kunna sätta ner dem eller ta dem på ryggen. Nu har jag börjat varva med både vävd långsjal (likadan som trikåsjalen men i ett icke-stretchigt tyg) och mei-tai.
Den här mei-taien är hemmasydd och jag har köpt den begagnad från en kompis. Den är lite krångligare än trikåsjalen eftersom man måste knyta och knyta upp varje gång ungen ska i eller ur till skillnad från trikåsjalen. Lite bökigt när man ska på ärenden med bilen och det blir mycket upp och ner. Men å andra sidan är den väldigt bekväm att bära i, stark och rejäl och barnet sitter bra.
Just den här sjalen har även ett starkt affektionsvärde eftersom kompisen som sydde den inte bara introducerade mig till den underbara sjalvärlden utan även var ett ovärderligt stöd när Björn var liten och jag var omtumlad nybörjarförälder. Den har använts flitigt till de två äldre barnen, särskilt innan vi skaffade sele, och kan bäras både på magen, sidan/höften och ryggen. Snabb och smidig att knyta och tar nästan ingen plats när man viker ihop den, vilket är en fördel jämfört med sele om man ska ut och resa, vill ha med sig ett bra bärverktyg men har ont om plats.
Påskmonstret
Jag och Vilda har pysslat en påskkanin av hemmagjorda garnbollar. Förlagan (från 101ideer.se) såg ut så här:
Hur söt som helst! Vår kanin ser ut så här:
Det är inte en kanin, det är ett monster.
Precis som du
Visst vet jag om att vi är förebilder för våra barn, men det har aldrig varit så påtagligt som nu när Vilda plötsligt vill vara precis som jag. Hon frågar om mitt jobb och om vilka skolor hon måste gå för att bli som jag, pratar mycket om hur hon ska göra när hon blir mamma, och funderar på hur hon kan både vara mamma och jobba samtidigt. Precis som jag. Hon är med och tar hand om Vidar som om vi var hans mammor båda två. Igår när vi skulle äta lunch ville hon ha exakt samma mat som jag hade. Det är gulligt och rörande, och lite lite läskigt.
Veckans sjalbild
Jag skulle faktiskt vilja ha sjalbilder varje vecka; får se om jag har disciplin nog till det. Och variations, så att inte alla blir likadana. På de här bilderna är vi på skogspromenad med Vidar i trikåsjal under min bärjacka. Han börjar bli lite tung för trikåsjalen och jag ser fram emot att kunna flytta över honom till sele eller mei-tai på ryggen men än så länge är han lite för liten.
Finns det någon läsare som också bär i sjal/sele men inte har egen blogg får ni hemskt gärna skicka en bild så kan jag lägga upp den här. Ju fler bära barn-bilder desto bättre!
Dagens outfit
Jag kallar den här looken ”rensa dagvattendiket”. Jag fortsätter med den utmattade blicken och det ovårdade håret eftersom det passar så bra till den föräldralediga looken. Det ska synas att man sover dåligt och inte har råd med frisören.
Här har jag matchat med amningslinne, arbetsbyxor, gummistövlar, frikostigt med lera från diket samt en sexig pose. Fotograf är som vanligt Vilda. Stort tack till Vidar som sov i sin bilstol så att jag hann klart med diket.
