600 g mjölk
Vi var på Vidars (som Pytte heter numera) första BVC-besök i fredags. Sedan återbesöket på sjukhuset för PKU-test och allt det där exakt en vecka tidigare hade han gått upp 600 gram. 600! Jag har ju märkt att han ätit bra och blivit både tyngre och tjockare, men så mycket trodde jag inte att han hade gått upp.
Jag kan inte låta bli att känna en viss stolthet över att min kropp och min mjölk har bidragit till det, fast jag vet att jag inte har någon som helst rätt till det. Det är ingenting jag har gjort rätt eller fel, det är bara tur. Tur att mjölken rinner till och tur att han vill och kan suga och har lyckats lära sig rätt teknik. Efter att ha haft folk i min närhet som haft problem med amningen är jag ännu mer medveten om hur lite det är min förtjänst. Även om jag har varit ihärdig och kämpat med såriga bröstvårtor så har jag inte varit hälften så ihärdig som den som verkligen måste jobba för att få en krånglande amning att fungera, så jag fokuserar på att vara tacksam istället för att amningen fungerar och min lilla pojke växer.
Annars känns det lite märkligt att gå på BVC med en liten bebis igen. Det var nästan 5 år sedan sist och jag har glömt en del även om det mesta är välbekant. BVC-sköterskan gick på samma linje och behandlade mig som ett mellanting mellan nybliven och erfaren förälder med en del förmaningar om självklarheter och en del ”men det där vet du ju redan”.
Samarbetsvilja
På tal om min begåvade dotter – på hennes 2,5-årskontroll på BVC häromdagen sa sköterskan att hon aldrig stött på en så samarbetsvillig tvååring förut. Hon var helt med på noterna i både vägning, mätning och språkkontroll. Nu är visserligen BVC-sköterskan fantastiskt skicklig på att smickra föräldrar, men ändå. Jag suger åt mig, eftersom just samarbete är så viktigt i mitt föräldraskap. Jag anstränger mig verkligen för att möta barnen halvvägs och samarbeta med dem istället för att bestämma över dem. Jag lyckas naturligtvis inte alls så ofta som jag skulle önska, men det här visar kanske att det går hyfsat ändå…
18-månaderskontroll
I fredags var vi på 18-månaderskontroll på BVC med Vilda. Det konstaterades att hon är liten för sin ålder, men inom det normala spannet, och att hon är tidig med språket. Sköterskan läste igenom frågeformuläret vi svarat på där vi skrivit att vi ammar och samsover, och tyckte att allt verkade gå bra. Hon frågade hur mycket vi ammar, så jag förtydligade att hon äter vanlig mat också, och det tyckte hon också lät bra. Inga kommentarer alls på att en 1,5-åring ammar och sover i föräldrarnas säng (tillsammans med 3-åringen), men så vet hon att det är så vi vill ha det. Med andra barnet har jag haft självförtroende och kunskaper nog att vara tydlig från början med hur vi vill göra, och hon har stöttat oss hela vägen. En sådan sköterska önskar jag att alla fick ha.
Amning efter 8 månader är overkill
Jag pratade med en kompis som har en liten bebis, och hon nämnde att hon stött på motstånd från sin BVC-sköterska när det gäller amningen. BVC-sköterskan hade sagt att amning efter 8 månader är overkill, och att ammade barn blir överviktiga.
Jag blir så arg!! BVC-sköterskan är en jätteviktig källa till kunskap och en trygghet för många mammor, man FÅR inte komma med personliga värderingar och felaktig information!
För det första: hon har ingen anledning att lägga sig i någons amning, över huvud taget. Hennes uppgift är att stötta både ammande och flaskmatande mammor med korrekt information. Personliga värderingar ska hållas utanför.
För det andra: Det finns inga belägg för att amning skulle ge övervikt. Snarare finns indikationer på att amning motverkar övervikt även senare i livet (fråga mig inte om källa till det här, men jag tror jag läste det i Amningsnytt). Oavsett vilket; vem bryr sig? Ska vi få ner barnfetman är det inte bröstmjölk vi ska bekämpa, utan för mycket godis och för lite motion.
För det tredje: Det finns ingenting som säger att amning efter 8 månader (eller efter någon annan ålder för den delen) skulle vara onödig. Amning är positivt för både mamma och barn. Så länge båda trivs med det finns det inga nackdelar med att amma. Att mjölken skulle bli blask efter en viss tid är en myt, liksom att det skulle vara påfrestande för mamman att amma länge.
Jag är så trött på att det finns så mycket misstro och mytbildning kring kvinnors kroppar och dess funktioner. Oavsett om det är graviditet, förlossning, amning eller något annat är det alltid lika svårt att värja sig mot alla åsikter och myter för att hitta korrekt, vetenskapligt baserad information.
Varför skulle bröstmjölk anses som sämre än annan mat?
1) vi ser fortfarande ner på kvinnor och kvinnors kroppar och prestationer
2) för att amning inte genererar några pengar
Nojjigt
Varför är BVC så otroligt viktfixerade? Jag förstår att vikten är ett av de få sätt de har att mäta och dokumentera ett barns utveckling, men tycker ändå att det går lite till överdrift. Vid Vildas senaste besök bestämde vi att vi inte skulle boka någon mer tid över sommaren eftersom vi inte visste när vi skulle vara hemma, utan bokade nästa tid först i slutet av augusti i samband med Björns 2,5-årskontroll. Sköterskan tyckte att det var lite i längsta laget med 2 månader utan något besök, och uppmuntrade oss till att komma in bara för en vägning någon gång under sommaren. Är man på semester någon annanstans i Sverige kan man ju väga där istället, BVC finns ju överallt.
Men vi är lite rebelliska och gillar att leva farligt, så vi tänker inte väga ungen en enda gång på hela sommaren. Tycker det räcker att hon är så tjock att hon alltid växer ur sina kläder på bredden först.
Produktiv dag
Inte ens halva dagen har gått, men jag har redan hunnit med en hel del. Efter att ha lämnat Björn på förskolan gick jag till BVC med Vilda. Hon har ökat i vikt enligt sin kurva den här gången, så jag behöver inte bekymra mig om det längre.
Jag sa till sköterskan att jag tycker man ska vara försiktig med att nämna ersättning så tidigt innan man vet om man faktiskt har ett problem med amningen. Hon tog till sig det, men menade också att många mammor behöver få höra att det finns ersättning och att det tvärtom kan vara väldigt stressande att sitta och kämpa med amningen utan att veta att det finns alternativ. Att ersättning kan göra barnet nöjt medan man löser eventuella amningsproblem. Det kan jag hålla med om, men i vårt fall där man har en tjock, frisk och glad bebis och en mamma som är inställd på att amma – och där det inte finns några tecken på faktiska problem – finns det ingen anledning att prata om ersättning alls.
Nu ska vi inte dit mer på en månad, och det känns jätteskönt. Med första barnet var det en trygghet att få gå ofta och kolla att allt var bra, men nu känns det rätt onödigt att springa och väga hela tiden.
Efter BVC tog vi fikapaus hemma, och sedan åkte vi in till stan och köpte begagnade barnkläder. Eftersom Vilda är född senare på året än Björn är alla sommarkläder från hans första sommar för stora för henne. Jag kan sy enstaka plagg, men ska jag sy allt hon behöver hinner hon växa ur dem innan jag blir klar! Jag shoppade loss och fick en hel kasse med kläder (inkl två par jeans till Björn) för 475 kr.
Jag älskar att köpa begagnat. Man får fina kläder av varierande ålder (och slipper därmed begränsas av säsongens mode) för en bråkdel av vad de nya kostade, med minimal miljöpåverkan och med eventuella kemikalier redan borttvättade. När det gäller barnkläder brukar det dessutom alltid gå att hitta flera fina plagg, till skillnad från begagnade vuxenkläder där man måste sålla bland drivor av tantkläder för att hitta något användbart.
Nu ska jag och Vilda sätta oss vid TV:n och beundra Dr Rush, och sedan ska jag ringa runt och leta efter cateringmat till dopet.
2 månader
Vilda blir två månader på onsdag. Det känns konstigt att hon inte är äldre, det känns som om vi har haft henne längre.
Idag var vi på BVC igen. Vilda har bara gått upp 100 gram den senaste veckan, jämfört med de ca 250 gram hon brukar gå upp. Sköterskan trodde att det kunde vara för att vi har varit hemifrån en stor del av förra veckan. Hon blir lite oroligare när hon inte är hemma, och sover dessutom mer på dagarna när vi är på landet och är ute hela tiden. Jag hoppas att det räcker som förklaring, men försöker ändå se till att amma ännu mer än vanligt nu.
Jag tror inte att det tjänar så mycket till att grubbla över orsaker, eftersom det är så svårt att veta. Bättre att se till att förbättra förutsättningarna för en väl fungerande amning, som täta amningar och lugn och ro. Har hon inte gått upp mer nästa vecka kan man börja titta noggrannare på vad som kan ligga bakom. Sköterskan nämnde ersättning, men det tycker jag låter rent kontraproduktivt. Att ge ersättning riskerar ju att minska mjölkproduktionen. Det är dessutom en överdriven åtgärd när man har en frisk och tjock bebis som gått upp lite för långsamt en enda vecka.
Fortsättning följer.
7 veckor
BVC-koll idag, och stans tjockaste bebis är uppe på 5,4 kg. Längd, huvudmått och utveckling är också som det ska, och nästa vecka är det dags för första läkarbesöket sedan BB.
Det märks att tiden går och att hon inte är någon nyföding längre. Hon är mycket mer medveten om sin omvärld, vill sitta upp hela tiden och titta på allt och har börjat le mycket och jollra lite grann. Igår var hon med mig på restaurang, och var vaken flera timmar. Hade knappt tid att äta, och absolut inte sova, när det var så mycket liv och rörelse omkring oss.
Och vilken skillnad det är att ha en bebis som sover på nätterna! Visst vaknar hon och vill äta, och är ibland orolig både kväll och morgon, men det är en otrolig skillnad mot Björn som bara sov i korta pass och dessutom hade ont i magen och skrek en hel del på nätterna. Livet är bra mycket lättare och roligare när man är någorlunda utvilad!
Jag tänker en del på vad Vilda barn har skrivit om krävande barn. När vi är ute bland folk får vi ofta höra att Vilda är en så lugn och snäll bebis. Jag gillar inte att man säger snäll om en bebis, för det finns inga elaka bebisar, men jag förstår vad de menar. Och även om jag håller med Vilda Barn om att mer krävande barn absolut inte är mindre värda eller svårare att älska eller på något sätt gör bebis- och småbarnstiden mindre värdefull än ett mer lätthanterligt barn, så är jag ändå tacksam för min lugna bebis. För det ÄR betydligt lättare. Björn var heller inget high-need-barn, men jag märker en tydlig skillnad och minns med fasa hur utmattad jag var den första tiden med honom och hur det påverkar humöret och känslorna.
4 veckor
Vilda är inte fyra veckor förrän på fredag, men det var ändå dags för ny BVC-kontroll idag. Hon har gått upp 250 gram till sedan i fredags, och väger nu 4440 gram. Tur att jag kan sy, för fortsätter hon så här kommer hon att växa ur alla kläder och blöjor på nolltid! Tygblöjorna är fortfarande lite stora runt benen men börjar redan strama runt magen… Tur att vi har massor med vikblöjor som passar oavsett storlek, och jag har stickat ett par blöjbyxor som sitter som en smäck.
Blöjexemet är fortfarande inte mycket bättre trots svampsalvan, så nu ska vi byta till en annan salva och se om det gör någon skillnad.
