Varm men lite naken
Jag var inte så imponerad av mina löpartajts som jag köpte i våras. En av nackdelarna var att de var för varma. Nu när det är kallt ute skulle man ju kunna tänka sig att det istället är en fördel, så jag har provat dem igen. De är faktiskt betydligt varmare att springa i än lösare byxor, så det måste jag erkänna att de är bra för. Men jag tänker bara springa med dem i skogen eller när det är mörkt, för det känns fortfarande som att springa i bara underkläderna.
På tal om träningskläder ger jag inte mycket för dyra specialutvecklade löparskor. Jag köpte de här skorna för 200 kr i en billig sportaffär i Skara förra sommaren, och de är de bästa löparskor jag har haft. Lätta och bekväma. Inte så hållbara dock. Jag har redan limmat ihop dem en gång och de håller på att ramla i bitar igen så jag måste limma dem en gång till.
Inte övertygad
Mer på temat löpning: idag har jag för första gången sprungit i tajts. Jag gillar inte åtsittande kläder varken när jag tränar eller annars, och har stått emot trenden med trånga träningskläder i ganska många år nu, men jag behövde ett till par löparbyxor och det är inte lätt att hitta vanliga träningsbyxor längre.
Efter första löprundan undrar jag ännu mer än förut varför alla andra springer i tajts. Jag tänkte att jag kanske hade missat någon enorm fördel, men i så fall har jag fortfarande missat den. Det är varmt, trångt, begränsar rörelsefriheten (inte mycket men ändå), man visar upp mer av rumpan än jag är helt bekväm med och är man inte extremt smal hänger magen ut över linningen.
Om det är någon som vill sjunga löpartajtsens lov är jag idel öra, annars får de nog bli reservbyxorna som åker fram när de vanliga är i tvätten.
Dagen efter
Har lite ömma knän och höfter idag efter Vårruset igår. Det är helt okej, med tanke på att jag har haft problem med framför allt knäna länge och inte hade tränat på asfalt alls före loppet. 5 km på asfalt utan värre problem än det här känns lovande!
Jag är lite sugen på att anmäla mig till Fight Cancer and Run, som går i september. Det är 10 km, vilket är lite i längsta laget. Att springa 10 km tar ungefär en timme, och så länge hinner jag inte träna en vardagskväll. Jag kanske kan träna kortare distanser på vardagar och köra längre sträckor då och då på helger…
Jag gnällde ju igår på att jag egentligen inte gillar motionslopp. För mycket folk, för mycket meck. Men när man väl kommer igång är det kul, och att springa i mål tillsammans med en massa andra människor, få en medalj och känna sig duktig är faktiskt jätteroligt. Av någon anledning känns 5 km på en bana i Slottsskogen som en mycket större prestation än 5 km ensam i skogen.
Jag får se hur det känns efter Blodomloppet, med löplust, knän på asfalt och annat.
Vårruset
I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Vårruset via jobbet. Jobbet betalar anmälningsavgiften och ger mig en t-shirt att springa i, och jag glömde att det där med gruppaktiviteter och folksamlingar inte riktigt är min grej. När jag kom dit ville jag bara åka hem igen, men jag kom iväg i alla fall och det gick rätt bra. Det går ju inte så fort när det är så mycket folk som springer samtidigt, så jag hade till och med lite krafter kvar till att öka farten på slutet. Jag hade ingen tidtagning, men jag sprang förbi många fler än som sprang förbi mig, så jag är nöjd.
När vi gick i mål fick vi en ”goodie bag” med lite gratisgrejer i. I den fanns det en flaska nyttig saft, tvättmedel, bindor för urinläckage, recept på nyttig mat från Coop och rabattkuponger från Life. För det är ju sånt alla tjejer vill ha.
Nästa gång kanske det räcker med medalj och en banan.
Om några veckor är det dags för Blodomloppet, som jag också anmälde mig till i samma svaga ögonblick. Undrar om de också har goodie bags.
Löp-appar
Jag har äntligen kommit igång med löpning igen efter några år av bråkiga knän. Jag säger ”äntligen” för jag tillhör de där underliga människorna som faktiskt älskar att springa. Att komma hem från jobbet stel och trött av allt stillasittande på kontoret, ta på sig träningskläder och ge sig ut i skogen ensam i tystnaden, det är ren njutning. För att inte tala om endorfinkicken och den sköna avkopplingen efteråt…
Jag skulle vilja testa någon app för att hålla reda på mina rundor, hålla lite koll på hur långt jag springer (framför allt när jag springer i skogen utan att följa stigar/vägar) och gärna få rekommendationer om andra rundor i närheten. Jag har testat Runkeeper ett tag, men är inte så nöjd med den. Den har en funktion där den ger en statusuppdatering var 5:e minut då den talar om hur långt och snabbt jag har sprungit. För någon som mig som springer för avkoppling och ensamhet är det otroligt störande när den pratar hela tiden, och jag har inte lyckats stänga av den funktionen. Dessutom skickar den mail där den peppar mig till att springa mer, vilket jag tycker är lite stressande. Jag behöver inte pepp eller motivation, det har jag redan. Jag vill bara ha lite koll på hur jag springer. Mer tekniskt än socialt/motiverande alltså.
Jag har läst lite på nätet om andra appar och tänkte testa Runmeter nu. Någon som har testat den, eller har andra förslag?
Och när vi ändå är inne på löptips: hur sjutton springer man med en iPhone utan att den blir fuktig eller kall?? Jag springer i alla väder, och iPhonen är ju så förbannat känslig!
Barfotaskor
Jag har funderat ett tag på att köpa barfotaskor att springa i. Jag har läst en del om barfotalöpning och löpteknik och är väldigt nyfiken på hur det fungerar. Jag har provat några modeller men tyckt att de var lite dyra och ville avvakta ett tag.
Gissa om jag blev glad när jag öppnade julklappar från FÖ och hittade ett par barfotaskor! Så här ser de ut (Vilda tycker också att de är spännande):
Hittills har jag sprungit i dem tre gånger, och är väldigt nöjd. De är så lätta och foten kan röra sig nästan helt fritt, så det känns faktiskt som att springa barfota. Eller kanske som att springa i strumpor, för lite skydd ger de ändå. Sulan ska inte dämpa alls, utan bara skydda fotsulan från hårda stenar etc i underlaget.
Jag har även läst lite om risken för skador med barfotaskor, och håller med om att man får träna väldigt försiktigt i början och trappa upp träningen långsamt. I de här skorna får foten, fotleden och benet göra allt jobb med stötdämpning och balans som skorna gör annars, och efter en livstid i skor är musklerna i foten väldigt svaga.
