Tillfällen då jag skulle vilja vara tankeläsare
Igår på väg till jobbet såg jag en man som var helt täckt av snö, från topp till tå. Det såg ut som om han hade legat på marken och rullat sig i snön, och jag ville så hemskt gärna veta vad han hade gjort.
Omskakande
Jag har inte sett Landet Runt på ett tag; vi följer Vita Huset på DVD och har inte haft vanliga TV:n på speciellt mycket. Men igår såg jag en liten stund, och upptäckte att Henrik Krusvaal har lagt sig till med en otäck liten mustasch. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det här.
TGIF
Det har varit mycket den här veckan. I tisdags var vi en sväng till lägenheten för att flyttstäda lite mer (mycket var redan gjort sedan innan). I onsdags var jag på jobbet för att hålla ett kort föredrag; ett projekt som inklusive bussresor och lämning av Björn hos mormor tog hela dagen.
För att komma till jobbet måste jag åka genom Göteborg. Det var länge sedan jag var i stan nu, och jag har verkligen inte saknat det. Jag har helt gått in i föräldraledighetens lugna tempo, där allt sker på barnens villkor och ingenting kan stressas fram. Effektivitet är bara att glömma när man ska ha två barn med sig på allting, så det kändes som om jag skulle bli omkullsprungen när jag klev av för att byta vid Brunnsparken och plötsligt hamnade mitt bland alla supereffektiva jäktade stadsmänniskor som alla skulle någonstans med snabba steg. Men som tröst såg jag Henrik Kruusval (som är programledare för Landet Runt) på bussen ut till Lindholmen. Jag älskar Landet Runt och tycker att han är jätterolig. Han lyckas till och med få inslagen i Västnytt där han är med att bli roliga. Han borde få vara programledare för allting, alltid.
På väg hem hade det hunnit bli mörkt, så vi fick chansen att pröva hur det är att gå hem i mörkret. Sista kilometern saknar helt belysning, men det var inte så farligt som jag trodde. Det finns bara en väg, så det är ingen risk att man går vilse, och jag hade varit smart nog att ta med reflexvästar så att vi skulle synas om det kom en bil.
Igår var det mer flyttstädning, tog också nästan hela dagen. Idag ska vi träffa köparna igen och skriva över lägenheten på dem (och få pengarna!). Det ska bli jätteskönt att vara helt och hållet av med den.
Märkligt
Hur kommer det sig att bröstmjölk luktar absolut ingenting när det är i sin rena form, fullständigt himmelskt i bebisens andedräkt (som nygräddade våfflor med solvarma jordgubbar och grädde) men fränt och lite småäckligt på mina kläder??
Uppäten
Nu är vi tillbaka från tre dagar på landet. Jag har hunnit få tre fästingar och är väldigt glad över min TBE-vaccination. Vilda verkar ha ärvt mitt välsmakande blod och har fått två myggbett. Ett av dem sitter på näsan och gör hela näsan röd så att hon ser ut som världens minsta alkis.
Jag undrar vad det beror på att vissa är mer populära bland blodsugande insekter än andra. FÖ får nästan aldrig insektsbett medan jag får mängder. Betyder det att även vampyrer tycker att jag smakar extra gott?
Söndag
Oron över bebisen har lugnat sig lite. Man orkar kanske inte ha panik hur länge som helst. Junior fortsätter röra sig precis som vanligt, och det finns inga andra tecken till att något skulle vara fel, så jag försöker ha tålamod och vänta till fredag då det är mätdags igen.
Igår gick jag och Björn på Me&I-träff (typ Tupperwareparty fast med svindyra barnkläder) hos en jobbarkompis. Vi har varit en gång tidigare, och det var jättetrevligt att träffas och fika och passa på att titta på fina kläder. Den här gången hittade jag inget jag ville köpa, vilket nog är tur med tanke på priserna (350 kr för ett par byxor i storlek 98, någon?) men det var trevligt ändå. Björn hade varit uppe tidigt och var trött redan när vi kom dit. Han fick syn på sovrummet och började prata om att sova det första han gjorde när vi kom in. Sedan somnade han i min famn efter lite diskret amning och fick sova vidare i soffan tills värdinnans 3-åring började gallskrika och väckte honom.
På väg hem upptäckte han att om man vill bli buren och föräldern säger nej är det bara att sätta sig eller lägga sig på marken så får man som man vill. Särskilt när föräldern ifråga har bråttom till bussen. Ska bli spännande att se vad han gör med sina nyvunna kunskaper…
Delar på en flaska äppeljuice i väntan på bussen hem.
När vi kom hem var vi trötta bägge två, men senare på kvällen fick jag färdigt både en tröja till Björn och lyckades sticka färdigt mina första vuxenvantar och även det första jag stickat med mönster! Bild kommer sedan eftersom de ligger och blockas nu.
Jag tycker tröjan blev fin (mönster från Ottobre), men modellen var väldigt smal och det ljusblå tyget mycket stummare än jag hade väntat mig, så det är knappt att han får på och av den. Jag ska sy om den till en cardigan istället så den blir lättare att ta på och av, och dessutom blir något bredare. Bild på det kommer nog på tisdag, när jag ska sammanfatta sista veckan i februariutmaningen.
Huslig
Jag var ensam hemma med Björn igår kväll, och när filmen han såg på tog slut stängde jag av TV:n. Vi (han) tittar alldeles för mycket på TV, men jag tycker det kan vara svårt att hitta på annat att göra. Det är astråkigt att leka med hans leksaker, böcker är väl ok men inte hela tiden, rita blir så kladdigt, gå ut är inget kul när det är mörkt och kallt… osv.
Jag hade väntat mig att Björn skulle protestera mot att TV:n var avstängd, men han gick ut i köket istället där han hittade insatsen till bakmaskinen och ville baka bröd. Så det gjorde vi. Jag mäter upp mjöl, vatten, jäst och allt annat vi ska ha, och han häller över det i bakmaskinen. Sedan ställer jag in programmet och han får trycka på start-knappen. Jag använder bakmaskinen väldigt mycket, men framför allt till att göra degen. Jag tycker inte själva gräddningsprogrammet är lika bra. Så när degen var klar fick han hjälpa till att knåda och lägga över limpan i formen (men man måste vara snabb så han inte äter för mycket deg).
Någon gång ska jag visa honom hur man bakar bröd för hand, men det får vänta tills han är lite större eftersom jag inte tror han har tålamod till det nu.
Efter brödbaket satt vi på golvet och sorterade stickor, och när Björn slängde in stickor under soffan upptäckte vi hur dammigt det var där så vi tog fram dammsugaren. Jag fick knappt röra den, det var Björn som skulle dammsuga. Det var lite roligt för han har aldrig velat göra det förut. Han älskar moppen och sopborsten, men har hållit sig undan från dammsugaren. Nu dammsög vi (jag fick låna den då och då) nästan hela lägenheten och han var helnöjd. Sedan pyjamas, borsta tänderna och läsa en bok, och så i säng. Den här gången gick det jättebra att natta, kanske för att pappa inte var hemma och det är han som har den roliga datorn. Jag har lyckats lura i Björn att min dator inte har youtube, så den är inte alls lika intressant.
Tack och lov att det är fredag nu, utan några speciella planer till helgen. Jag är helt slut efter en lång vecka med sjukdomar och mycket jobb (har bara 8 arbetsdagar kvar nu och massor att göra på den tiden), och har dessutom lyckats få en infektion eller något i antingen en kindtand eller högre upp i käkbenet som gör fruktansvärt ont. Det tar mycket på både krafterna och humöret att gå och vara sjuk och ha ont om vartannat. Hur mycket jag än gillar vintern längtar jag till våren nu så att dagissjukorna kan börja avta, bebisen kan födas och jag kan få mitt immunförsvar tillbaka!
Apropå ingenting
Lyssnar på KD Lang som sjunger Leonard Cohens Hallelujah och då dyker det upp minnen från när jag såg henne sjunga den på TV under invigningen av vinter-OS i Vancouver 2012.
Jag är nog så ointresserad av sport man kan bli. Vissa sporter, som friidrott och vintersport, är inte direkt plågsamma att titta på till skillnad från fotboll och hockey (allt som involverar en aggressiv kamp om en boll/puck plus hög ljudnivå ger mig ångest). Skidåkning kan till och med vara lite avkopplande av någon anledning, men jag är inte det minsta intresserad av vem som vinner. Den ena tjejen/killen i tajta kläder är inte mer engagerande än den andra.
Men när OS i Vancouver inleddes var Björn nyfödd och jag var parkerad i soffan. DVD-spelaren fungerade inte, och den som sett på TV på dagtid vet att utbudet inte direkt är överväldigande. Vi har runt 15 kanaler med bara skräp. Jag tror vi var sjuka någon dag, eller bara utslagna av sömnbrist, och tillbringade en hel dag i soffan alla tre. Just då gick OS-invigningen, och jag såg alltihop. Det var något av det mest imponerande jag någonsin sett, och kanske något påverkad av sömnbrist och hormoner blev jag väldigt tagen av föreställningen (jag såg till och med om alla fyra timmarna på SVT Play sedan…).
Vet inte om ni som såg det kommer ihåg det, men de använde arenan som filmduk och spelade upp en otroligt vacker och stämningsfull historia om Kanada, komplett med istid, stora skogar, prärier, indianer och nybyggare. Ganska sent i föreställningen kom KD Lang och sjöng Hallelujah och det var så vackert att jag grät.
Jag blev kanske något mer positivt inställd till vintersport efter den uppvisningen, men framför allt fick det mig att vilja åka till Kanada! Jag har varit i USA flera gånger, men aldrig Kanada och jag vet knappt något alls om landet. Men det har alla kriterier för att hamna på min topplista över efterlängtade resmål: Lugnt, inte för varmt, vacker natur, intressant historia. Övriga på topplistan just nu är (utan inbördes ordning):
- Island
- Skottland
- USA igen (Utah, Rocky Mountains, New England och Alaska)
- Nordnorge
