Slut
Sedan i lördags har jag helt slutat amma Björn. Jag hade tänkt mig vårt amningsavslut som antingen något han fick styra helt själv, eller som något vi förberedde tillsammans och pratade om innan. Men när jag satt i soffan och ammade honom i lördags, och som vanligt bråkade med honom om att han inte får nypa och sparka mig och han gör det ändå, sa FÖ ”Det där funkar inte så bra längre va?” Och nej, det måste jag ju erkänna att det inte gjorde, och inte har gjort på länge. Jag har funderat på att sluta i evigheter men inte kunnat bestämma mig. Hur jag än försöker kan jag inte få honom att sluta nypas och ligga still, det gör ont av all amning av två barn, och jag tycker att även om syskonamning har många fördelar och kan vara mysigt så är det också ganska jobbigt.
Så vi slutade. Bara sådär, och det har hittills fungerat otroligt bra. Björn ber om tutte när han ser Vilda amma, och ibland när han är trött, men blir sällan upprörd när jag säger nej. Inte ens när han ska sova på kvällen blir han särsklt ledsen över att bli nekad amning, och vissa kvällar frågar han inte ens.
Jag är lite förvånad över vilka känslor som har dykt upp kring amningsavslutet. Jag hade väntat mig en viss sorg, men inte att jag skulle känna mig så lättad över att slippa amma honom. Det är ärligt talat jätteskönt. Det gör inte ont att amma bara en, och det är skönt att kunna koncentrera mig på Vilda och slippa kämpa med någon som bara nyper mig hela tiden. Det gör också att det känns som rätt beslut och jag har nästan inget dåligt samvete.
Samtidigt känns det naturligtvis sorgligt, och jag kommer på mig med att verkligen sakna närheten vi hade under amningen, trots nypandet. Jag saknar att sitta med honom i famnen och se honom i ögonen medan han ammar. Visst kan man kramas, men det är inte samma sak. Amning är så väldigt nära och intimt, en viktig och unik del av vår relation som vi aldrig kan ersätta eller få tillbaka.
Jag var rädd att han skulle bli väldigt svartsjuk på Vilda som får amma, men hittills har han inte visat några såna tecken alls. Han pratar en del om vem som får tutte och går igenom hela familjen tills han kommer fram till att bara bebisen får tutte. Vi har pratat om att hon bara kan äta mjölk och ingen annan mat, och det verkar han förstå. Han är fortfarande snäll mot henne och vill gärna krama och hålla henne.
2 år och lite drygt 3 månader blev det. Känns som om jag borde säga något klokt och storslaget för att summera den här tiden, men det finns inte så mycket att säga som inte redan är sagt. Det var det.
Nackdelar
Igår var det inte ett dugg mysigt att syskonamma. Det är på det stora hela ganska bökigt, och gör rejält ont när de vill amma mycket utan några längre pauser emellan. Björn ammade i evigheters evighet igår kväll utan att somna, och Vilda fick inget bra grepp utan låg mest och viftade och gnällde och störde sin bror. Till slut lyckades Björn somna utan amning och jag kunde koncentrera mig på Vilda.
Jag vill gärna fortsätta, för att ge Björn så mycket trygghet och kärlek som möjligt nu när det är så stora förändringar i hans liv, men det är möjligt att vi måste plocka bort amningen även från nattningen i alla fall nu när Vilda ammar så mycket. Hon tycker inte att det är ok att vara med pappa medan jag nattar Björn.
Ska jag syskonamma fler barn någon gång ska jag se till att stora barnet kan nattas på andra sätt än genom amning, och förhoppningsvis vara mer förberedd på att även stora vill amma mycket!
Famnen full av barn
Nu har jag hittat en amningsställning som funkar med båda två, och går riktigt bra till nattningen. Den kallas för ”double football” och används ofta till tvillingar.
Fast Björn är ju betydligt större än barnen på bilden, så han har bara huvudet i mitt knä och kroppen uppallad på kuddar bredvid mig. De verkar gilla det båda två och somnar snabbt. Det är en mäktig känsla att sitta med famnen full av barn, först ammande och sedan sovande.
Frågor om amning och syskonamning
Det dyker upp en del gamla frågor och en del nya nu när det ska ammas bebis igen. Några från omgivningen och några jag ställer mig själv eftersom syskonamning/tandemamning är nytt för mig också.
Hon kan väl inte vara hungrig igen redan??
Den här frågan dök upp ofta när jag ammade Björn, och nu är den tillbaka igen.
Jodå! Ett nyfött barn ökar i vikt i rasande fart, och då måste man äta mycket! Magen är liten och bröstmjölken väldigt lättsmält, så man måste fylla på ofta. Amning är även närhet, kärlek och trygghet. Ett nyfött barn har hittills tillbringat hela sitt liv inuti mamma, med ständig värme, näringstillförsel och ljudet av hennes hjärta och andning. Att ligga i mammas famn med munnen full av mat är den ultimata tryggheten, vare sig man är hungrig eller inte. Bröstmjölk är dessutom lugnande och smärtstillande, och hjälper mot oroliga bebismagar och andra obehag.
För den som har en ammande mamma i sin närhet men inte har amningserfarenhet själv kan det här vara en bra källa till information!
Räcker mjölken till två barn?
Ja! Mjölkproduktionen bestäms av efterfrågan, dvs ju mer det ammas desto mer mjölk blir det. Det är fullt möjligt att amma både tvillingar och trillingar, och att delamma ett större barn samtidigt med som man helammar en liten bebis är inga problem rent mjölkmängdsmässigt. Mjölkens sammansättning styrs av det minsta barnets behov.
Kan infektioner spridas mellan ammande syskon via brösten?
Här hade jag inte svaret själv utan fick vända mig till Kellymoms fantastiska resurser. Man kan ju inte låta bli att undra om lillasyster kommer att få alla Björns dagisinfektioner när de delar bröst? Svaret visar sig vara att syskonamning sannolikt skyddar mot infektioner snarare än sprider dem (se länken)! Mjölken innehåller antikroppar mot allt som mamman utsätts för, och när dagisbarnet ammas sker den exponeringen snabbare än den annars skulle ha gjort, vilket innebär att både stora och lilla barnet får antikroppar mot infektionen i fråga på väldigt kort tid.
http://kellymom.com/ages/tandem/tandem-faq/15germworries/
Hur sjutton ammar man två barn samtidigt?
Framför allt på kvällen vill båda amma och ingen vänta på sin tur. När jag förklarar för Björn att nu har lillasyster tutten och han får vänta på sin tur sitter han och tjatar om att det är hans tur nu! På natten har vi tagit bort amningen för honom, men jag vill ha den kvar vid nattningen än så länge för att inte utsätta honom för alltför många omställningar på en gång. Jag har testat att ligga på rygg med ett barn vid varje sida, och att sitta upp med Vilda i famnen och Björn sittande bredvid mig, men båda ställningar gör ont eftersom barnen liksom drar åt varsitt håll.
Här hittade jag några tips på ställningar som jag ska testa!
http://kellymom.com/ages/tandem/tandem-faq/08tandempositioning/
Jag tycker redan att det märks att amningen är bra för sammanhållningen mellan syskonen. Björn ligger gärna och klappar sin syster och tittar på henne när de ammar samtidigt, och har än så länge inte visat några tecken på svartsjuka.
Mjölk
Vaknade i morse med genomblöt bebis i en pöl av mjölk, och början till mjölkstockning eftersom Vilda trots god aptit inte riktigt hänger med mjölkproduktionen. Tur att storebror kunde rycka in och lätta på trycket.
Storebror har det för övrigt ganska tufft just nu. Hade tänkt fortsätta nattamma honom om möjligt eftersom jag helst vill att han ska få sluta själv, men det blev snabbt ohållbart då bägge vill amma och ingen kan tänka sig att vänta. Jag får inte till någon bra ställning där båda kan amma någon längre stund samtidigt, så jag pratade med Björn om det igår kväll och förklarade att vi inte längre ammar på natten men att han får så mycket han vill på dagtid.
Han vaknade bara en gång under natten men blev då väldigt ledsen över att inte få amma. Han tjatade, grät, skrek, resignerade och försökte sova, och började sedan om. Men efter ett tag blev han gradvis lugnare och bökade runt efter en bra ställning tätt intill mig, innan han till slut lade sig i spjälsängen och somnade.
Jag har inget dåligt samvete, eftersom det känns nödvändigt att göra så här, men det känns fruktansvärt att behöva göra det. Han är fortfarande så liten och borde inte behöva få en så viktig källa till trygghet fråntagen sig. Det är hjärtskärande hur han försöker ligga så nära mig han bara kan och klappar och kramar för att försöka ersätta närheten han fick av amningen, och lika rörande att se att han verkligen anstränger sig för att göra mig till viljes och somna utan tutte.
