Tidig hemgång
Jag kommer eventuellt (om det känns bra) att skriva ett inlägg om min förlossning, men i väntan på det vill jag säga något om tidig hemgång. Vi var nämligen några av de första som drabbades när förlossningsavdelningarna i Göteborgsregionen (Östra och Mölndal) införde obligatorisk tidig hemgång för friska omföderskor. Vidar är född 1 februari och de nya reglerna började gälla 30 januari.
Tidig hemgång innebär att omföderskor som är friska och har fött ett friskt barn ska skickas hem från förlossningen 6-8 timmar efter att barnet fötts. Man hinner inte ens in och säga hej på BB, utan ligger kvar i förlossningsrummet tills det är dags att åka hem. Då har barnet undersökts av en läkare men måste in till sjukhuset för en ny undersökning två dagar senare.
Jag hade varit lite orolig innan förlossningen för att vi skulle bli tvungna att åka hem tidigt. Vi bor ändå lite avsides, längst ut på en grusväg i skogen där inte alla hittar rätt vid första försöket. Tänk om något händer med barnet och ambulansen inte hittar fram? Eller om det är något vi undrar över eller är oroliga för; ska vi sätta nyfödd bebis och blödande nyförlöst mamma i en kall bil och åka in till sjukhuset?
När Vidar väl var född visade sig att det var mycket värre för mig än för honom. Han var frisk och rosig och ammade nästan genast, så jag var aldrig orolig för honom. Jag var däremot var fullständigt utmattad och när jag försökte resa mig snurrade hela rummet. Det var inte lätt att stå och vänta medan barnläkaren undersökte Vidar (varför har de inga stolar i det rummet???) Jag hade järnbrist under graviditeten som var svår att rå på trots mängder av järntabletter, och det blev inte bättre efter förlossningen eftersom jag dessutom blödde lite mer den här gången. Det var fruktansvärt att behöva stappla ut till bilen, yr matt och ont överallt. 6 timmar efter en tuff förlossning är man inte särskilt kaxig.
Det har varit en del ståhej i tidningarna om det här. Där har de lovat att ingen ska skickas hem om det inte känns bra, men det visade sig vara ren och skär lögn. Det var ingen som frågade oss om det kändes bra, eller ens frågade hur jag mådde. När jag klagade över yrsel fick jag råd om järnrik kost och järntabletter, för jag hade inte blött tillräckligt många ml för att få stanna. Men jag måste vara tydlig med att personalen inte ställde sig bakom det här. Barnmorskan som skickade hem oss bad om ursäkt och sa att om hon hade fått bestämma hade vi fått vara kvar över natten.
Väl hemma var det visserligen skönt att vara hemma, men det hade varit bra med en natt på BB. Få vila, sova i kapp lite, amma, få mat serverad och bara koppla bort vardagslivet en liten stund innan man ska hem och ta hand om hem och storasyskon. Vidar är född tidigt på morgonen, och vi var hemma igen precis efter lunch, hyfsat omtumlade trots att vi har två barn sedan innan. En förlossning är inte bara att föda barn, även om det är stort nog, det är också början på ett föräldraskap och både mamma och partner är rejält sköra i början. Jag är glad att förstföderskor får stanna på BB, för de behöver det bättre, men det är skandal att man ska skickas hem i det skick jag befann mig i. Jag är 100 % övertygad om att om män gick igenom något som liknade en förlossning skulle de aldrig skickas hem så tidigt. Aldrig!
