En månad
I onsdags fyllde Vidar en månad. Det är helt sjukt hur fort tiden går! När jag var gravid släpade sig dagarna fram men nu vet jag inte var de tar vägen.
Den senaste veckan har varit en riktig mardröm, men inte på grund av Vidar. Vilda har haft vattkoppor och det har varit så fruktansvärt synd om henne. Hon fick massor med koppor som kliade något otroligt. Hon skrek, grät och klagade nästan oavbrutet i tre dygn, och ingen av oss fick sova särskilt mycket. Det är hemskt att höra sitt barn plågas och inte kunna göra något! Vi provade alla möjliga huskurer och olika salvor, inklusive en svindyr salva som skulle vara just för vattkoppor, men ingenting hjälpte.
Nu har det äntligen gått över men när Vidar blir lite större ska vi nog överväga att vaccinera honom. Jag har alltid tänkt att vattkoppor är en harmlös sjukdom som det är bra att få överstökat och att vaccinering är onödigt, men efter den här pärsen med Vilda har jag ändrat mig. Tack och lov är vattkoppor ingen farlig sjukdom för i övrigt friska barn, men hade jag vetat hur plågsamt det skulle bli för henne hade jag vaccinerat henne för länge sedan.
Vidar har inte blivit smittad och är fortfarande en nöjd och lättskött bebis, även om han börjar bli lite grinig på kvällarna. Han blev även lite orolig när Vilda var så ledsen och högljudd, sov sämre och vaknade till när hon skrek. Hoppas det blir lugnare nu och att alla håller sig friska ett tag!
