Brev till Junior

Lilla barn,
Nu för tiden när jag går i kyrkan och hör orden om Gud och hans nåd och ödmjukhet, och sjunger de vackra sångerna och tar emot nattvarden, går mina tankar till dig. Inte bara för att du sparkar mig inifrån, utan mest för att du hör så tätt samman med mysterierna som gudstjänsten talar om. Du är skapelsen förkroppsligad, mysteriet med att vara människa gjord fysisk.

Var kommer barn ifrån? undrar barnen när de blir större. Vi svarar tafatt något om fortplantning, spermier och ägg, livmödrar och förlossningar. Men det är bara den fysiska biten. Resten då? Vart var barnen innan de kom in i livmodern? Det vet vi ju inget om.

När jag tar emot nattvarden och prästen säger ”Jesu kropp för dig utgiven” kan jag inte låta bli att tyst inne i huvudet rätta henne. ”För oss utgiven”. Jag är två. Och jag undrar vad du vet. Hur mycket hör du av rösterna och sångerna där inne i din brusande vattenvärld? Förstår du var vi är och vad vi gör när jag tar dig med till kyrkan? När jag känner en lyckokick, hänryckning eller blir rörd över en psalm, känner du det också?

Är allt ett förvirrande töcken för dig, eller vet du i själva verket mycket mer än jag? Kanske kan du lugnt bortse från både kyrkans och vardagslivets ritualer eftersom du inte behöver dem, du vet redan vem Gud är. Kanske har du Gud i färskt minne, från platsen där du var innan du kom till mig. Kanske pratar ni fortfarande varje dag.

Sinead O’Connor sjunger:
All babies are born saying God’s name
Over and over all born saying God’s name

All babies are crying
For no-one remembers God’s name

Om ni pratas vid igen kan du väl hälsa från mig. Ha det bra så länge så ses vi snart.

Kram Mamma

Posted in Gravid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>