Andra söndagen efter trettondagen

Jag kom iväg till kyrkan igår, för första gången sedan första advent. Det var en av mina favoritpräster som höll i gudstjänsten, och Bästisen följde med så det kändes inte speciellt betungande att ge sig iväg. Det var en fin gudstjänst, som alltid när det är han som håller i dem (Klas Hermansson i Fässbergs församling om någon är intresserad). Predikan utgick från dagens texter, om Moses som kör fast och ber om Guds stöd, och om Jesus som förvandlar vin till vatten på ett bröllop. Båda händelserna beskriver en nystart eller att slå in på en ny stig. Moses tvivlar och får Guds hjälp att gå vidare, och Jesus inleder sin bana i offentligheten. Båda har Gud till sin hjälp som går före och banar väg. Moses får inte se Guds ansikte, men han får se hans rygg vilket ger honom något att följa. Jesus ÄR Guds ansikte. 

Han pratade också om hur vi ser oss i spegeln, med mer eller mindre missnöje (fast han glömde nämna små barn som ser sig i spegeln med entusiastisk förtjusning). Vi vanliga människor får inte se Guds ansikte, men när vi tittar i spegeln ser vi ett ansikte som Gud älskar, och i det finns en liten gnutta av Guds ansikte. Det känns spännande att tänka sig, att bakom det där vanliga ansiktet och de där välbekanta ögonen i spegeln finns det något mer. Någon som tittar tillbaka genom mig. 

Yrseln har minskat lite och det var lättare att stå upp den här gången. Däremot upptäckte jag att jag har börjat bli andfådd så det var svårt att sjunga. Jag tror inte att barnet har börjat trycka på lungorna än, men hjärtat är väldigt hårt belastat under en graviditet och orkar väl inte riktigt med att leverera syre för att både stå upp och sjunga. Vi sjöng bland annat psalm 777 som är en taizépsalm, och som jag brukade sjunga mycket för Björn när han var bebis. Taizésånger gör sig väldigt bra som vaggvisor, för de är så enkla att en utmattad mamma kan sjunga dem om och om igen ganska länge. Det gav dessutom en liten glimt av andakt mitt i bebislivet. 

Efter gudstjänsten gick vi på kyrkkaffet, och både prästen och hans fru kom fram och hälsade och kom ihåg både mig och att jag har en son trots att vi inte har träffats på väldigt länge. Folk som jobbar i kyrkan verkar ha otroligt bra minne. 

Posted in Andlighet i vardagen, Gravid, Kyrkan

3 kommentarer till Andra söndagen efter trettondagen

  1. Li skriver:

    Jag hoppas att vi kan göra om det snart!

  2. Åh, vad roligt att du går i Fässberg, gjorde min första prästpraktik där. Hade Sara Blom som handledare men firade en högmässa och en andakt ihop med Klas. Han och hans fru är härliga, varma människor!

    • admin skriver:

      Sara Blom är också fantastisk, hon döpte min son och gav oss en väldigt fin upplevelse. Tycker överlag att det är en bra församling, har nu både konfirmerat mig (som vuxen), gift mig, gått i samtal och döpt ett barn i samma kyrka och är väldigt nöjd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>